Debutanter som inte når ända fram

Deckarspalten

Den amerikanska skådespelaren Krysten Ritter är framförallt känd för huvudrollen i tv-serien Jessica Jones och har också haft småroller i andra serier som Breaking Bad, Gilmore Girls, Gossip Girl och Veronica Mars. Nu debuterar hon som författare med kriminalromanen Rökridå (Southside Stories).
Rökridå är spännande och välskriven samtidigt som grundintrigen är en väl använd sådan – en kvinna (det är oftast en kvinna) återvänder till den lilla stad där hon vuxit upp och som hon lämnad av någon tragisk anledning, återvändandet är ofta kopplat till hennes jobb och till något olöst mysterium i staden. Samma upplägg använt på ett riktigt bra sätt fanns till exempel i en av förra årets svenska deckardebuter – Annabelle av Lina Bengtsdotter – och genrelitteratur får gärna återanvända slitna upplägg om man tillför något nytt eller gör det riktigt bra. En av de bästa varianterna här är för övrigt Gillian Flynns debut Vassa föremål.
Krysten Ritter lyckas också bra till en början. Hennes huvudperson, Abby Williams, är miljöjurist. Abby återvänder till sin uppväxtstad Barrens, långt utanför Chicago (där hon själv bor numera), för att gå till botten med stadens stora plastföretags utsläpp av gifter och huruvida det gör stadens invånare sjuka? Abby hade tuffa år på high school i Barrens, hon blev mobbad och hennes gamla bästa väninna som förvandlats till en av hennes mobbare försvann spårlöst efter att hon och ett gäng av hennes väninnor blivit sjuka, eventuellt redan då från utsläppen från plastfabriken. Återvändandet innebär naturligtvis konfrontation med både vänner och ovänner och Abby blir mer besatt av att gräva i det förflutna än att sätta dit plastföretaget för förseelser i nutid.
Just det gör att Rökridå så småningom tappar i engagemang. Själva miljöskandalen och gruppen av miljöaktivister som Abby arbetar med gör nämligen Rökridå både intressant och annorlunda. Med mer fokus på det och mindre grävande i gamla oförrätter hade den ganska osannolika utveckling som intrigen får kunnat undvikas. Trots det är det här en läsvärd kriminalroman och ett lovvärt försök till egen utveckling av ett slitet tema. Förhoppningsvis kommer det mer från Ritter framöver som vågar gå ännu mer egna vägar.

En annan av årets debutanter är svenska journalisten Bo Svernström. I Offrens offer (Albert Bonniers) presenterar han poliskommissarie Carl Edson och kvällstidningsjournalisten Alexandra Bengtsson som bägge utifrån sina respektive yrken blir indragna i en ruskig mordutredning. När en naken man hittas misshandlad och uppspikad på en laduvägg i Rimbo är det nämligen bara början på en serie obehagligt utstuderade och grymma mord.
Bo Svernström är skicklig i hanteringen av sina bägge huvudpersoner som till en början är tröttsamt lika så många andra journalister och poliser i svenska deckare men som så småningom visar upp helt andra sidor. Detta är både smart och intressant, liksom intrigen samtidigt som mängden mord är så överväldigande att man faktiskt nästan tappar räkningen. Här blir det för utstuderat och det som börjar riktigt lovande håller tyvärr inte hela vägen mot slutet. Men en intressant svensk debut är det.