Nashville Predators Kevin Fiala (22) gör just nu sin bästa NHL-säsong. karriären tog dock sin början i Malmö Redhawks ungdomslag. Foto: TT
Så här såg det ut när Kevin Fiala draftades till Nasville Predators från svenska SHL för några år sedan. Foto: TT

Från Malmö till succé i NHL

VANCOUVER Talangfulle schweizaren Kevin Fiala, 21, är näst bäste målskytt i NHL-laget Nashville Predators den här säsongen och femma i den interna poängligan.
Det de flesta inte vet, eller minns, är att Fiala började sin karriär på allvar i Malmö Redhawks J18-lag för fem år sedan.

Att Kevin Fiala är en talang utöver det vanliga visade han redan under sin säsong i Malmö Redhawks 2012-13.
Det tog honom vidare till HV71 och så småningom bar det iväg över Atlanten för ett proffsliv i Nashville Predators där han skrev ett treårigt rookiekontrakt med klubben 2014.
I dag är Fiala en stjärna i Nashville där han spelar med bland andra svesnkarna Viktor Arvidsson, Filip Forsberg, Mattias Ekholm och Calle Järnkrok.

Kevin Fiala hade redan under tiden i Redhawks alla ingredienser som krävs för att bli en riktig superstar. Den unge schweizaren är en offensiv spelare med fin puckteknik, explosiv skridskoåkning och näsa som få för att hitta målet.
När Skånska Dagbladet träffar Fiala i Rogers Arena i Vancouver efter matchen mot Canucks i fredags har han bara goda minnen att dela med sig av från sin tid i Sverige som inleddes i Malmö Redhawks J18-lag.
I ett lag där även André Burakovsky och nuvarande Redhawkstränaren Peter Anderssons son Rasmus ingick.

Schweizaren håller fortfarande kontakt med flera av lagets spelare. Framför allt Burakovsky som står Nashvilleforwarden nära.
– Jag har alltid gillat kamratskapet inom hockeyn. Jag och Burakovsky snackar alltid en stund när vi stöter på varandra under säsongen även om det inte sker så ofta som jag vill då Burra spelar i östra konferensen och jag spelar i den västra.
Spelmässigt gick det bra för Fiala i Redhawks juniorlag (J18/J20) där han fick chansen som minderårig.
– Redhawks gav mig en möjlighet att lira juniorhockey med en gång trots att jag bara var 16 år, vilket gjorde att det var ett rätt lätt beslut att välja just den klubben. Dessutom var Malmö nära och bra till kontinenten.

Även om Redhawks juniorlag höll hög klass var det desto sämre ställt för A-laget som just under den tiden som schweizaren var i klubben hade sin sämsta säsong i Hockeyallsvenskan sedan storsatsningen på 1980-talet.
Med tanke på det svajiga läget i Redhawks just då fanns det inget som indikerade på att klubben skulle avancera i seriesystemet.
Hans sejour i Malmö blev därför bara ettårig. Fiala beslutade sig istället under säsongsuppehållet för att skriva på ett 2-års kontrakt med SHL-klubben HV71.
– Det var lite trist att lämna Redhawks. Malmö var en mysig och lagom stor stad för mig samt låg centralt med Köpenhamn nära och bra till hands på andra sidan sundet.
– Jag ville dock fortsätta att utvecklas som hockeyspelare och behövde helt enkelt en ny utmaning. HV71 var just då en betydligt bättre klubb och rätt lag för mig att fortsätta min hockeykarriär i.

Fiala är inte bara en talang utöver det vanliga på isen. Han är också en hejare på språk. Då han är född i Schweiz med tjeckiska föräldrar behärskade han redan innan tiden i Sverige fyra olika språk flytande – tjeckiska, tyska, franska och engelska.
Svenskan blev det femte och var definitivt det svåraste språket att få bukt med.
– När jag kom till Sverige kunde jag inte ett ord svenska. Det var ett knepigt språk att lära sig. Mina lagkamrater hjälpte mig dock mycket på traven i början för att jag skulle anpassa mig komma in i gänget snabbare.
– Dessutom hade jag en svensk flickvän i Jönköping under mitt andra år i Sverige, vilket självklart underlättade.

Fiala verkar också vara av exceptionellt gott läkkött. Schweizaren tacklades nämligen i hög fart hårt in i sargen med benen först i första rundan i förra årets Stanley Cup-spel mot St. Louis Blues, tappade balansen och bröt lårbenet.
Det var en otäck olycka.
Ett brutet lårben är ofta en komplicerad historia som tar cirka sex-åtta månader att läka innan en spelare ens kan börja träna igen.
För Fiala tog det endast tre-fyra månader innan har var tillbaka på isen och kunde köra på för fullt.

Fiala överraskade inte bara läkare med sin mirakulöst snabba läkningstid utan även sig själv i processen.
Rehabiliteringstiden var dock en enda lång mardröm.
– Även om lårbenet läkte betydligt snabbare än någon hade kunnat hoppas på kändes det som en hel evighet att bli frisk. Visst, det tog bara tre-fyra månader, men det känns som minst det dubbla.
– Det fanns faktiskt stunder när jag trodde att min karriär definitivt var över.
Men det är den alltså inte, snarare tvärtom på väg att ta riktigt hög fart.

Sport i dag

Sportresultat