Agneta Eklund Jönsson fick kämpa hårt för att Ängslyckan i Svalövs kommun skulle sätta in vak för hennes mamma Inga Eklund.Foto: Mattias Grenholm

Hennes mamma nekades vak

Teckomatorp När 89-åriga Inga Eklund skickades hem från Lunds lasarett efter en operation förstod hennes döttrar att modern låg på sitt yttersta.
Trots att lasarettet rekommenderade vak fick döttrarna lägga flera timmar av deras mammas sista tid på att förmå kommunen att avsätta personal för detta.
– Det kändes som att ingen lyssnade på oss, säger dottern Agneta Eklund Jönsson.

På nyårsafton strax före lunch hittades Inga Eklund liggande på golvet i sitt rum av personalen på Ängslyckans äldreboende i Teckomatorp.
– Mamma var envis av sig och hade säkert bestämt sagt ifrån att hon inte skulle ha sänggrinden för. Vi anklagar absolut inte personalen för att mamma ramlade ur sängen, säger Agneta Eklund Jönsson.
Det blev ambulansfärd till Lunds lasarett där brott på lårbenshalsen konstaterades och hon opererades redan dagen efter.
Operationen gick bra men Inga var väldigt svag. Hon fick ligga kvar på sjukhusavdelningen men blev sämre.
– Jag ringde min syster som kom ner från Stockholm. Vår mammas värden var dåliga, hon var svag men kontaktbar och fick god vård på ortopeden.

Fredag den 12 januari skrevs Inga Eklund ut från Lunds lasarett. Hon ansågs färdigbehandlad och flyttades hem till Ängslyckan.
Med sig fick hon en så kallad omvårdnadsepikris, alltså anteckningar från sjukvården som sammanfattar hur patienten behandlats och vilken omvårdnad som behövs efter utskrivning.
– Vi tog i samråd med sjukhuset beslut om att mamma skulle ha palliativ vård och alltså inte hade så lång tid kvar. Lasarettet påtalade därför också att vak borde sättas in.
Men nu följde en flera timmars lång kamp för döttrarna Agneta Eklund Jönsson och Birgitta Eklund Selander.
Efter att först flera gånger ha försökt få tag på omvårdnadsansvarig sjuksköterska utan framgång kontaktade de enhetschefen.
– Jag framförde vår önskan om vak med hänvisning till gällande lagstiftning men fick direkt höra att ”din mamma behöver inte det”. Det verkade som om hon tyckte jag var otrevlig som ställde krav. ”Litar du inte på oss?”, sa hon och när jag svarade ”jo, men vi vill att hon ska ha någon som vakar hos henne” sa hon ”det är inte du som bestämmer det”, säger Agneta uppgivet.

Hon blev också uppmanad av enhetschefen att lämna in ett schema när hon och systern skulle vara hos mamman så att boendepersonalen kunde anpassa sig efter det.
– De kan inte ställa sådana krav på anhöriga, säger Agneta.
Men hon och hennes syster gav sig inte utan kontaktade Anders Svärd (S), tidigare ordförande i vård- och omsorgsnämnden.
– Han var mycket vänlig och förstående och menade att mamma självklart skulle ha vak men att han inte kunde gå in i ett tjänsteärende.

Anders Svärd rekommenderade Agneta att ringa till Susanne Persson, verksamhetschef för vård och omsorg. Denna hänvisade i sin tur Agneta till vårdnadsansvarig sjuksköterska, som enligt Svalövs rutiner är den som tar beslut i dessa fall. Nya försök gjordes att nå denna – återigen utan framgång.
– Men plötsligt ringer en arbetsterapeut i Svalöv upp och säger att vi inte ska prata med sjuksköterskan utan enhetschefen på Ängslyckan, suckar Agneta.
Nu har hon och hennes syster ringt runt och blivit hänvisade hit och dit i stort sett hela dagen bara för att vara tillbaka på ruta ett.
– Det kändes som att ingen lyssnade på oss, förutom nämndens ordförande och verksamhetschefen. Vi har aldrig bett om något extra under mammas boende på Ängslyckan och vi tycker väldigt mycket om personalen där. De är ibland få som jobbar samtidigt och jag förstår om de måste prioritera men en person som får palliativ vård har rätt till vak, säger Agneta.
Hon arbetar själv som enhetschef för en LSS-verksamhet i Lunds kommun och har erfarenhet av liknande situationer.
– Det finns inte på kartan att man inte sätter in vak för en brukare som ligger på sitt yttersta. Även om man har en budget att hålla så har den typen av insatser företräde, säger hon.

Vid 16-tiden på eftermiddagen ringer de upp enhetschefen igen och ifrågasätter de besked de fått – eller bristen på besked.
– Kort därefter ringer hon tillbaka och meddelar äntligen att mamma får vak. Då var vi helt slut och väldigt ledsna över att ha behövt strida så länge när vi kunde ha suttit hos vår mamma, säger Agneta.
När hon och systern kommer till mammans rum på Ängslyckan sitter där en undersköterska och vakar. Enligt sköterskan hade varken ansvarig sjuksköterska eller enhetschef talat med personalen eller varit på plats.
– Vi blev förstås upprörda – hur kan de ta beslut om de inte ens har träffat mamma? Enhetschefen sa att vi skulle lita på dem men förtroendet för de ansvariga sjönk totalt.

Agneta och Birgitta stannade hos sin mamma och satt bredvid henne när hon gick bort vid 01.30-tiden. Nattpersonal hjälpte dem att klä Inga och systrarna åkte sedan hem till Agneta.
– Vi är fortfarande helt slut efter detta. De ansvarigas bemötande gör att deras trovärdighet är borta. För oss spelar det inte längre någon roll, mamma är ju borta, men vi vill inte att andra ska råka ut för samma sak, säger Agneta Eklund Jönsson.

Läs mer:

Dagens fråga

Borde damfotbollen få mer fokus och resurser?

  • Ja (68%, 105 Röster)
  • Nej (32%, 49 Röster)

Antal röster: 154

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×