Oscar Pierrou Lindén är magnifik som Pippin. Foto: Malin Arnesson
Kararina, spelad av Åsa Fång, för in lite kärlek i Pippins liv. Foto: Malin Arnesson

Festlig underhållning om livets mening

PREMIÄR
”Pippin”

Musikal av Stephen Schwartz.
Manus: Roger O Hirson.
Översättning: Edward af Sillén.
I rollerna: Lindy Larsson, Oscar Pierrou Lindén, Åsa Fång, Michael Jansson, Nina Pressing, Johannes Wanselow, Kitty Chan m.fl.
Scenografi: Martin Chocholousek.
Kostym: Camilla Thulin.
Koreografi: Roger Lybeck.
Dirigent: Joakim Hallin.
Regi: Ronny Danielsson.
Sverigepremiär på Malmö Opera 27 januari.

Urpremiären på ”Pippin”, en av musikalhistoriens mest originella skapelser, ägde rum på Broadway hösten 1972, ett år som – inte minst i USA – präglades av Vietnamkriget och hippierörelsen. Naturligtvis hade dessa båda händelser en avsevärd betydelse för såväl manus och regi som kläder och scenografi i den ursprungliga uppsättningen, som regisserades av legendariske Bob Fosse. När stycket sattes upp på nytt i New York 2013 förlades handlingen till cirkusmiljö. Ronny Danielsson, som alltså har regisserat den allra första svenska uppsättningen, tog ett steg ytterligare och flyttade, i samarbete med koreografen Roger Lybeck och scenografen Martin Chocholousek, hela historien till nycirkusmiljö.

Som publik på Malmöoperan får vi bevittna hur ett teatersällskap, under ledning av sin entusiastiske ”spelledare”, gestaltad av Lindy Larsson, ska uppföra en musikal med den romerske kejsaren Karl den Stores son Pippin (769-811) som huvudperson. Men bortsett från det faktum att såväl Karl som Pippin en gång fanns i verkligheten är handlingen fiktiv – minst sagt.
Pippin, spelad av Oscar Pierrou Lindén, söker i den pjäs man med varierad framgång arbetar med på scenen meningen med sitt liv och prövar sig fram på olika sätt. Han tror sig kunna finna sin andliga tillfredsställelse i krig, konst, religion och sex utan känslor, men han blir ständigt lika besviken. I sitt rättvisepatos dödar han till och med sin far, som dock snart återuppstår igen ifrån de döda. För det mesta får vi möta skådespelarna i sina roller, men då och då blir de alldeles privata och får framträda med sina verkliga förnamn. Åsa Fång, som spelar Pippins hjärtevän Katarina, gör till exempel ett antal felaktiga entréer i första akten och möts av den irriterade spelledarens ”Åsa, du ska inte in här. Ut med dig!”.

Den viktigaste ingrediensen i musikalen ”Pippin” är, åtminstone i sin Malmö-uppsättning, den ofta totalt sanslösa humorn, som kanske rent av döljer det allvarliga budskapet lite väl mycket. Men roligt är det alltså, fullständigt crazy, som det hette förr i tiden. Till det bidrar inte minst Johannes Wanselow, som spelar Pippins skäggiga farmor(!) och redan nämnda Åsa Fång, som med sitt hejdlösa utspel och sin härliga mimik drar ner skratt i långa banor. En festlig figur är också Pippins diaboliske halvbror Ludvig, spelad av Kitty Chan. För att inte tala om alltid lika se- och hörvärda Nina Pressing som är perfekt som Kung Karls gemål och Pippins styvmor Fastrada. Men de tyngsta lassen drar förstås Lindy Larsson som den hjärtlöse och egocentriske spelledaren, på jakt efter den perfekta finalen, och Oscar Pierrou Lindén som den villrådige Pippin. Bägge är kort sagt magnifika i sina roller.

Viktiga beståndsdelar i ”Pippin”, liksom i så många andra musikaler, är kläderna. Här har Camilla Thulin friskat på för glatta livet. Utan hänsyn till kön eller historisk korrekthet har hon skapat fantasifulla kostymer som är en fest för ögat. Paljetter och färger i överflöd och precis som i allt övrigt på scenen: ett stilla vansinne. Koreografin är också häftig och oftast lite annorlunda liksom den fantastiska scenografin med fiffiga tittskåp, trapetser, en ”trojansk” häst och orkestern på scenen. Några av orkestermedlemmarna får förresten också visa upp sig i helfigur mellan varven. Till och med lite allsång finns det plats för…
”Pippin” är en allegori, en snudd på övertydlig sådan. Något större djup, av det slag som en gång förmodligen kännetecknade originalversionen, är svårt att finna. Här har man satsat på att underhålla istället, och i det avseendet har man verkligen lyckats. Skratten ekar i salongen mest hela tiden men fastnar alltså sällan i halsen. Och det var förstås inte meningen heller.

PREMIÄR
”Pippin”

Musikal av Stephen Schwartz.
Manus: Roger O Hirson.
Översättning: Edward af Sillén.
I rollerna: Lindy Larsson, Oscar Pierrou Lindén, Åsa Fång, Michael Jansson, Nina Pressing, Johannes Wanselow, Kitty Chan m.fl.
Scenografi: Martin Chocholousek.
Kostym: Camilla Thulin.
Koreografi: Roger Lybeck.
Dirigent: Joakim Hallin.
Regi: Ronny Danielsson.
Sverigepremiär på Malmö Opera 27 januari.