PotatoPotatos Helena Engberg bär ensam på scenen upp föreställningen Sincerely Solo. Foto: Alexandra Hall

Scenkonst om singelliv som dröjer kvar

SCEN
Sincerely Solo
Scen: PotatoPotato på Inkonst, Malmö
Idé/koncept/medverkan: Helena Engberg
Regi: Helena Engberg & Freja Hallberg
Ljusdesign & teknisk produktion: Christoffer Lloyd
Musikkomposition för verket: Frida Alkestrand. Produktion PotatoPotato Scenkonst
Premiär fredag den 27 oktober 2017

Scen/recension

Det Malmöbaserade scenkonstkollektivet PotatoPotato har en förmåga att ständigt överraska. Med scenkonstverket ”God sikt” för två år sedan, tänjdes till exempel gränserna med hjälp av elektronisk musik. Något lika omvälvande sker i det nya verket ”Sincerely Solo” som hade premiär den sista fredagen i oktober.

Solo är ett nyckelord. Ett annat är dj:ing. Ensam på Inkonsts scen befinner sig PotatoPotatos Helena Engberg. Framför sig har hon en komplett dj-anläggning. Föreställningen innebär att hon dj:ar, något hon gör ibland under namnet DJ Femte, men också inför ett fullsatt Inkonst reflekterar över livet som singel.
Det skapar öppningar för flera tolkningar och diskussioner om individ kontra samhälle, ensamhet kontra tvåsamhet och ett ifrågasättande av rådande normer. Det där sistnämnda är PotatoPotato bra på. Det är närmast gruppens signum.

En utgångspunkt står att finna i att Sverige, enligt uppgift, har de högsta siffrorna i världen för singelhushåll. Likväl framstår tvåsamheten som den rådande normen i det svenska samhället. Helena Engberg ger sig alltså i kast med de frågor som går att koppla till singellivet. Är sololivet ett aktivt val och uttryck för en ökad individualism? Eller är det så att vissa singlar i själva verket hittat nya vägar för att leva med andra?
Till bakgrunden hör att Helena Engberg, som är en av PotatoPotatos konstnärliga ledare, själv levt singelliv, i perioder under cirka tio års tid. Utöver ensamboendet så finns förstås också olika former av kollektiva boendeformer. Men som sagt utgör tvåsamheten och den traditionella familjen fortfarande normen.

Det är ett djärvt postdramatiskt grepp att undersöka de livsstilsrelaterade frågorna i form av ett verk som huvudsakligen är ljudbaserat. Någon dramaturgi finns inte i gängse mening i den här föreställningen.
Med andra ord är det här verket lika krävande som ”God sikt”. Det innebär att den som förväntar sig en dramatisk kurva lär bli besviken. Vad publiken får, istället för handling och linjärt berättande, är en känslomättad upplevelse där det ingår loopar och upprepningar och musiken utgör ett centralt inslag.
Musiken, ja. Det är huvudsakligen inslag av electro, techno, deep house och house men även lite otippade saker som Bonnie Tylers ”It’s a heartache” och Ace of Bace-syntdängan ”Happy Nation”. Till detta kommer också mera experimentella syntklanger och noisemusik.
Ljuset spelar också viss roll för helheten. Det blir viss konsert-/nattklubbsstämning, med stroboskopeffekter, spotlights och rökmaskin.

Som totalupplevelse är det något radikalt annorlunda vi ställs inför när scenen tas över av en dj som låter musiken mixas med en monolog samt samplingar av olika röster. En annan aspekt av singellivet, som belyses här, är hur det växt fram en hel industri som tjänar pengar på att para ihop singlar. Ytterligare en sida av saken är den typ av underhållningsprogram som går ut på att singlar ska finna varandra och bilda par.
Det är således ofta som singeln blir objektifierad i olika sammanhang. I Sincerely Solo träder singeln fram som suveränt subjekt vid dj:ns kontrollbord. Föreställningen förmår fascinera och även om inte frågorna får några uttömmande svar, i egentlig mening, så är Sincerely Solo ett scenkonstverk som dröjer kvar i medvetandet.

SCEN
Sincerely Solo
Scen: PotatoPotato på Inkonst, Malmö
Idé/koncept/medverkan: Helena Engberg
Regi: Helena Engberg & Freja Hallberg
Ljusdesign & teknisk produktion: Christoffer Lloyd
Musikkomposition för verket: Frida Alkestrand. Produktion PotatoPotato Scenkonst
Premiär fredag den 27 oktober 2017