Hannah Svensson.
Jazzsångerskan Hannah Svensson kommer med en singer/songwriter-platta och ställer ut sina akvareller. Foto: Yvonne Erlandsson
Hannah Svensson. Foto: Yvonne Erlandsson

Hannah mixar musik och konst

Hon är en av landets främsta jazzsångerskor, men Hannah Svensson har fler strängar på sin lyra.

Nyligen kom hennes album Pictures in mind med egna kompositioner i singer/songwriter-stil. Till varje låt har hon gjort en akvarellmålning – och i november blir det både konsert och konstutställning i Malmö.

Sedan sju år tillbaka har Hannah Svensson skrivit låtar som inte hör hemma bland hennes vanliga repertoar.
– De har kommit allteftersom. Jag har haft dem vid sidan om för mig själv och inte känt mig redo att dela med mig av dem, berättar Hannah när vi träffas på ett café ett stenkast från Galleri M1 i Malmö där hennes tavlor så småningom ska hängas upp.
Den som först fick ta del av hennes privata musikskatt var gitarristen och vännen Per Ödberg.
– Vi spelade dem först för oss själva, men så, för tre år sedan kände jag att jag måste få allt det där ur mig. Sångerna har varit som en lös tråd, jag ville inte att de skulle ligga där och störa mig.

Hannah Svensson kände också att sångerna hade något speciellt som hon ville förmedla. Hon ringde Per Ödberg och han var med på noterna.
– Vi började spela in i hans studio i Göteborg. Där har jag många vänner sedan tiden på musikhögskolan och vi kontaktade Isak Cronholm som spelar trummor och Erik Oskarsson på bas. Det kändes kul att göra detta med vännerna från Göteborg, det betyder mycket att ha kvar kontakten med dem nu när jag bor i en annan stad.
Efter sin utbildning flyttade Hannah Svensson till Malmö.
– Dels för att jag blev sugen på något nytt, för att jag jobbade mycket i Köpenhamn och för att jag träffade kärleken.

Göteborgsvännerna bildade band och Hannah bjöd in några musiker till. Det tog tre år innan plattan blev klar men i år var det dags att släppa den och den 14 september hade Hannah Svensson releasespelning i Göteborg.
Sångerna på Pictures in mind är baserade på människor som Hannah mött genom livet och som betytt något speciellt.
– Jag är en sådan person som är väldigt svart eller vit och när jag går in i en period med låg energi vill jag inte vara där i nuet, utan då romantiserar jag det som varit. ”Då var det så bra”. Det finns en dubbel ångest man kan uppleva då – den att ha för mycket tid blandat med ångesten av att tiden också går för fort. Det temat finns med på två av låtarna.
En låt, Anna, handlar om en tjej som gick i samma klass på gymnasiet som Hannah.
– Hon packade väskorna och for iväg och fortsatte resa och hon reser än i dag. Hon vet om att sången handlar om henne, hon blev riktigt glad.
När folk ber Hannah beskriva sin musik tycker hon det är svårt och brukar referera till dem hon inspirerats av.
– Artister som bland andra Totta Näslund, Björn Afzelius, Bob Dylan, Joni Mitchell och Norah Jones. Förutom jazz är det den här musiken jag har inspirerats av.

Men bilderna då, hur hänger de ihop med musiken?
– Jag ser mycket bilder i mitt huvud, när jag skriver och bearbetar låtarna eller tänker på dem ser jag bilderna.
Mellan bild och musik finns ofta ett samspel och de växer fram samtidigt.
– Men just på den här skivan har låtarna kommit först och målningarna har kommit senare. Och man ska inte se direkt vilken låt och vilken bild som hör ihop. Jag har inte velat göra det förutsägbart, jag gillar att utmana den som tittar också och att blanda abstrakt med föreställande konst.

Hannah började måla innan hon började sjunga.
– Pappa sa att jag skulle välja bild, han tyckte jag var bättre på att måla än att sjunga.
Så Hannah spelade gitarr och piano, de andra i klassen fick sjunga.
– Men så hörde jag Eva Cassidy på tv och blev förälskad. Jag köpte alla hennes skivor och började sjunga till dem. Jag sjöng för folk för första gången på min kusins bröllop när jag var 17 år och jag blev helt uppslukad av det och undrade varför jag inte gjort det förr.

Den nyväckta kärleken till sången gjorde att konsten fick stå tillbaka under en period.
– Nu är jag väldigt produktiv, men så har det inte alltid varit. Min första utställning hade jag i Karlshamn och så på konstrundan i Ystad i år. Folk kom dit och de köpte tavlorna, det var jätteroligt. Och det var det som gjorde att jag blev inbjuden till Galleri M1, vilket känns som en stor ära.

Att ha flera spår i yrkeslivet, konsten och musiken, är en dröm som Hannah försöker göra till verklighet.
– Det är så jag skulle vilja ha det och det är det jag försöker jobba mot. Konsten och musiken är som yin och yang. Konsten får man arbeta med helt ensam, man får göra något själv. Men musiken ska man samarbeta med andra och man ska ut och träffa folk, man ska repa och resa. De båda spåren gifter sig bra, säger Hannah Svensson.

Som vanligt har hon en kalender där det finns många jazzkonserter i olika konstellationer. Men nu blir det också plats för annan musik. Den 24 november är det dags för en konsert med Pictures in mind på Palladium och den 25 november öppnar utställningen på Galleri M1.
– Det är härligt! Och så har jag också börjat spela lite teater i höst! säger Hannah Svensson.