Strax flyttar Rickard Hansson sina bikupor från Pregestadsvägen till Starrarp och en större gård. Foto: Catharina Nilsson
Bina surrar runt landningsbanan och vaktbin släpper in de som bor i kupan.
Rickard Hansson skrapar bort vaxet för hand och blottar honungen. I samband med en större produktion görs det i avtäckningsmaskinen.
Honung i förrådet som ska till andelsägare eller till butiker i närheten.
Rickard Hansson, rörläggaren som alltid har honung i bilen.

Biodlare till större gård

Vollsjö I helgen flyttade andelsodlingen från ena sidan Vollsjö till den andra.
Trots att det blev en dålig skörd i år kämpar Rickard Hansson vidare med honungstillverkningen.
Intresset är mycket stort.

Bina surrar trött under plasten och kryper längs med ramarna. Än har de inte gått helt i vinterdvala. Årets skörd blev inte så bra på grund av den kalla och regniga sommaren.
– Det blev bara tre burkar var till andelsägarna, säger Rickard Hansson med ett snett leende och skyndar sig att tillägga att det är ett pilotår.

Rörläggare och biodlare Rickard Hansson tillhör de första i landet att starta upp honungstillverkning i form av andelsägande. Man köper en form av honungsaktie. Går skörden bra får man många burkar, blir den sämre blir det färre. I år sålde han 100 andelar. På kö står hela 300 personer som vill vara med.
– Det blev en väldig genomslagskraft efter att TT hade varit här. Artikeln hamnade i 17 tidningar och efter det gick telefonen varm, berättar Rickard och skakar leende på huvudet. Det blev nästan lite för stort intresse. Öppet hus en helg drog hundratals personer och det har blivit betydligt mer jobb med bina och verksamheten än han hade förväntat sig.
När så flera bisamhällen dog funderade han på om det här var en bra idé eller ej.

Det är en hel vetenskap att förstå sig på hur bisamhällena fungerar och de är känsliga för gifter och sjukdomar.
Han är tacksam för den fina relation han haft till lantbrukaren intill.
– Han ringer och talar om när han ska spruta fälten så att jag kan ta in bina då.
Trots svårigheterna är han positivt inställd till att fortsätta utöka verksamheten.
– Jag har funderat lite och kommit på andra lösningar, säger han.
Andelarna kan säljas i olika former, alla kan inte besöka gården och de kan få billigare andelar och bara köpa honung, utan att ta del av processen. Det är ett sätt att utöka antalet andelar. Och han kan tänka sig att inte övervintra alla bisamhällen själv, utan kanske köpa in samhällen på våren.
– På så vis får man ner risken i verksamheten och spar in lite arbete också, säger han och konstaterar att han jobbar sju dagar i veckan mer eller mindre dygnet runt.
– Men jag gillar ju att jobba, tillägger han med ett brett leende och visar en bild av hur svårt det kan bli att le om man går ut och hälsar på bina utan skyddsutrusning.
– Jag skulle bara titta till dem lite, säger han och visar en bild där överläppen svullnat upp tre gånger.
– Inget Botox här, bara bitox.

Gården har blivit för trång för familjen och utrymmena för att slunga och förvara honung har också blivit små, så i helgen drog flyttlasset till Starrarp.
– Då slipper jag ha bina i trädgården och behöver inte vara orolig när barnen är ute och leker i trädgården.
Man ska aldrig gå framför en bikupa, förklarar Rickard och pekar på hur bina vill ha fri flygväg in på deras landningsbana.
– De kan bli irriterade om man ställer sig framför, det är säkrare bakom kupan.
Han lyfter in några ramar med honung som inte har skrapats än. Bakom den torra gråvita vaxytan flyter det gyllengula söta. Nektar som ska ner i avtäckningsmaskinen, som sen ska slungas i centrifugen, ympas för att få rätt kristallisering och slutligen tappas på burk.

Dagens fråga

Skulle du vilja åka ut i rymden om du fick chansen?

Loading ... Loading ...

Webbkryss