Många privata skogsägare sköter skogen väl. Foto: TT

Be­håll bo­lags­för­budet i lagen

Re­ger­ingen har gett Lantbruksuniversitetet (SLU) i upp­drag att se över be­gräns­ningarna i Jord­för­värvs­lagen för ju­ri­diska per­soner att köpa skogs­mark och lant­bruks­fö­re­tag. Lands­bygds­mi­nis­ter Sven-Erik Bucht (S) ser det som en del i livs­me­dels­stra­te­gin.
So­ci­al­de­mo­kraternas öpp­ning för bo­la­gi­sering av det pri­vata skogs­bruket är en fel­syn. I över 100 år, se­dan det stod klart för svens­ka po­li­ti­ker att ”bagg­bö­le­riet” när stora skogs­bo­lag lurade skogs­ä­ga­re att sälja sin mark bil­ligt i okun­skap om de vården som den växande skogen in­ne­bar, ledde till stora kal­av­verk­ningar och för­ö­del­se av skogen, har lag­stiftning funnits, som in­ne­bär be­gräns­ningar för bo­lag att köpa skogs­mark lik­som jord­bruks­mark.
I dag är un­ge­fär hälften av den svens­ka skogs­marken ägd av pri­vat­per­soner, som sköter den på bästa sätt med lång­sik­tig­het som led­stjär­na. En dryg fjär­de­del ägs av stora bo­lag me­dan en knapp fjär­de­del ägs av staten, främst ge­nom Sve­a­skog, samt kyr­kan.
Det här är en ägarstruktur som är värd att slå vakt om. Med stöd av skogsägarföreningarna sköts den pri­vat­ägda skogen ofta bätt­re än det stor­ska­liga skogs­bruk som bo­lagen och Sve­a­skog be­driver.
Skogen är i stör­re del­en av Sve­ri­ge ofta ett vik­tigt kom­ple­ment till jord­bruket. Där­för är pri­vat­ägd skog en vik­tig för­ut­sättning för att målen i livs­me­dels­stra­te­gin om ökad svensk livs­me­dels­pro­duk­tion ska kun­na nås.
Bon­de­or­ga­ni­sa­tionen Lant­bru­ka­rnas Riksförbund (LRF) kri­ti­serar re­ger­ingens upp­drag om över­syn av jord­för­värvs­lagen och den nye ord­fö­ran­den Pal­le Borg­ström slår fast att ”den mång­fald i ägan­det med själv­ä­gan­de bön­der, som jord­för­värvs­lagen se­dan länge ga­ran­terat, har varit fram­gångs­rik när det gäller att skapa för­ut­sätt­ningar för en le­van­de lands­bygd, lång­sik­tig­het och an­svars­ta­gan­de i brukandet av jorden och skogen”.
Möj­li­gen ser re­ger­ingen svå­rig­heterna med ka­pi­tal­för­sörj­ningen i dagens hög­tek­no­lo­giska jord­bruk som ett pro­blem som bo­la­gi­sering skul­le kun­na lösa.
Men det är en allt­för snäv syn. Ka­pi­tal­be­hovet måste lösas ge­nom att lön­sam­heten i jord­bruket för­bättras, så att det blir möj­ligt att för­ränta de in­ves­te­ringar som be­hövs.
Där­emot skul­le en öpp­ning för bo­lags­köp av jord­bruks- och skogs­mark ris­kera att dri­va upp priserna så att en­skilda bön­der inte har en chans att köpa mark. Följden skul­le bli att stora svens­ka och ut­ländska bo­lag skul­le köpa upp skogs­marken. En om­fattande ned­läggning av åker­mark i skogs­bygderna skul­le san­no­likt bli följden. Det är tvärt­emot de ambitioner som finns i så­väl livs­me­dels­stra­te­gin som mil­jö­målen.
Ökat bo­lags­ägan­de skul­le ock­så kun­na hota de små­ska­liga sågar som fort­farande finns i främst söd­ra Sve­ri­ge, efter­som bo­lagen na­tur­ligt­vis skul­le gynna sina egna an­lägg­ningar även om det skul­le öka trans­porterna.
Där­med skul­le lands­bygden hotas från flera håll av en öpp­ning för ökat bo­lags­ägan­de av jord­bruk och skog.
Det kan väl inte vara så att den ti­digare skogs­ut­re­da­rens tan­kar om att skogen är för vik­tig för att ägas av pri­vat­per­soner lyser ige­nom i lands­bygds­mi­nis­terns nya ut­red­nings­upp­drag?
En mång­fald i ägan­det och en kopp­ling mel­lan ägan­det och brukandet har visat sig fram­gångs­rikt un­der mån­ga år. Det har skapat lång­sik­tig­het och an­svars­ta­gan­de i brukandet av jorden och skogen.
Cen­ter­par­ti­et (men inte M och L) har höjt rös­ten mot att ändra jord­för­värvs­lagen. Det är vik­tigt att en för­ändring inte kan trumfas ige­nom utan de­batt.
Fort­satta be­gräns­ningar för bo­lag att köpa jord­bruks- och skogs­mark be­hövs för en le­van­de lands­bygd.

Dagens fråga

Har du rest med ersättningsbuss idag?

Loading ... Loading ...

Webbkryss