Polgara Järnfeldt och Caroline Alesmark tycker att det är mäktigt att krypa in i den 5 000 år graven vid havet: Örenäsgånggriften. FOTO: CLAES HALL
De två författarna är på väg till den spännande graven genom det blommande rapsfältet.
Det är trångt att ta sig in i stenåldersgraven, så det gäller att inte ha för mycket klaustrofobi.
På jakt efter bortglömda historiska platser i Skåne: Polagara Järfelt och Caroline Alesmark.
Mitt i naturen kan det finnas ett historiskt gravfält eller en offerkälla.
Från boken: 1. Hörröds kyrka. FOTO: FÖRFATTARNA
Från boken: 2. Mörkrets gravfält vid Fulltofta.
Från boken: 3. Odensjön.
Från boken: 4. Skeppskyrkogården i Sandhammaren. FOTO: FÖRFATTARNA

Okända gåtfulla platser i Skåne

GÅTFULLA SKÅNE

Offerkällor, historiska gravfält och suggestiva kultplatser.
Skåne är fyllt av bortglömda mytomspunna och mytiska platser. Det har skribenterna Caroline Alesmark och Polgara Järnefelt tagit fasta på. I en ny bok tar de med läsarna till okända ställen som har en spännande historia att berätta.
– Vi känner alla till Ale stenar, Lunds domkyrka och Glimmingehus men det finns många andra outforskade platser som har en historia om folktro, kulter, krig, kärlek och mystik. Det är ställen dit människor har sökt sig för att hitta kraft och tröst eller be till sina gudar, säger Caroline Alesmark och Polgara Järnefelt.
De har båda letat i den skånska myllan: Carolina Alesmark under sina vandringar i Skåne och Polgara Järnefelt vid sitt arbete i Vikingabyn i Löddeköpinge.
När de två natur- och historieintresserade entusiasterna träffades upptäckte de en gemensam fascination för skånsk historia, fornnordisk mytologi, lokala sägner och laddade platser i det natursköna landskapet.
– Då bestämde vi oss för att söka i böcker och arkiv och prata med människor som är kunniga i sin trakts historia. Sen gav vi oss iväg ut i det skånska landskapet, oftast med en vag vägbeskrivning, och letade upp de gåtfulla platserna.
Vi följer med skribenterna till en av deras favoritplatser: Örenäsgånggriften vid Ålabodarna i västra Skåne. Det är en av Sveriges bäst bevarande stenåldersgravar och kallas för Graven vid havet, eftersom den ligger hundra meter från strandkanten.
Forskarna tror att graven har legat här i 5 000 år och att flera betydelsefulla personer har begravts här i den rymliga storstensgraven, som den kallas.
Under utgrävningar från 1843 och hundra år framåt har det hittats skelett från minst sju människor men också yxor och pilspetsar, bärnstenspärlor, skrapor av flinta och lerkärl. En del av gravens historia berättas på en infoskylt vid graven.
– Att besöka Örenäsgånggriften är mäktigt. Att sitta en stund inne i graven efter att ha krupit in dit på alla fyra är speciellt. Mörkret och tystnaden är en upplevelse i sig. När man sen står på gräset utanför och ser ut över havet känner man tidens gång, menar Polgara Järnefelt.
Hon berättar om en annan spännande plats i Fulltofta naturreservat i Mellanskåne som har fått namnet Mörkrets gravfält. Den ligger nära en annan känd plats; Sankta Magnhilds källa, där det tros ha begåtts ond bråd död mot den socialt engagerade kvinnan.
Mörkrets gravfält tros ha skapats på järnåldern och innehåller 35 stensättningarna, som är formade som domarringar, en fyrkantig formation och treuddar.
En treudd eller tresidig formation finns i Skandinavien och symboliserar troligen världsträdet Yggdrasils tre rötter. Vikingarna trodde treuddarna skapades för att spinna vidare på den dödes öde så att hen kom till rätt gudasal.
– Här tror man att folk samlades kring lägereldarna för att berätta historier om de döda. När stensättningarna stod färdiga tror man att hövdingen höll tal, musik spelades och folket satte ut offergåvor i form av honung och mat, mjödfulla krus och blommor, säger Polgara Järnefelt.
Många har vandrat och badat vid de vita ständerna i Sandhammaren men få känner till att i havets djup djupet ligger norra Europas största skeppskyrkogårdar väl dold.
Mängder av sjöfarare har mist livet bland de starka strömmarna och rörliga sandrevlarna. Eftersom Sandhammaren är en udde bildas det en kokande kittel när de kraftiga havsströmmarna kommer från två olika håll.
– Det sägs att befolkningen längs denna stormiga kust plundrade strandade skepp och slog ihjäl sjömännen. På medeltiden ökade sjötrafiken längs Europas kuster och 1566 utfärdade påven Pius V en bulletin att den kristna kustbefolkningen skulle bistå fartyg och nödställda sjömän.
– Trots detta tog lokalbefolkningen ibland chansen att stjäla last som hade kastats överbord eller plundra döda eller skadade sjömän på deras värdesaker när de flöt i land och då de låg lik i Röda längan i Mälarhusen, berättar Caroline Alesmark.
Vatten har lockat till sig människor i alla tider. Ett annat exempel är Odensjön i Söderåsens nationalpark, som har fått sitt namn efter guden. Genom århundraden har skåningarna omtalat sjön för dess magiska krafter. Förr sa man att sjön var hemligt förbunden med kryptan i Lunds domkyrka eller till och med Wottensee i Schweiz.
Hans Alfredson och Tage Danielsson tillbringade en tid i Röstånga sommaren 1963 för att skriva manus till sin första film. En kväll badade de i Odensjön och då var Hasse nära att drunkna, när han plötsligt kände en virvel i vattnet som drog honom bort från stranden. Hans vänner fick kasta ut en träbänk i ett rep för att rädda honom.
Vitabäckskällan i Fyledalen i sydöstra Skåne är ett annat vattenhål som har använts som hälsokälla och en plats att tvätta sin byk ända sen 1100-talet.
– Källan är dock mest känd på grund av att det var här som traktens bönder samlades sommaren 11 80 för att planera ett uppror mot den danske biskopen Absalon som införde kyrkoskatt och höjd krigsskatt, förklarar Caroline Alesmark.
Jordbrukarpöbeln tågade mot Absalons borg Sigosta vid Sövdesjön. Borgen brändes och biskopen flydde till Köpenhamn.
En annan spännande historia handlar om Hörröd kyrka, mellan Brösarp och Degeberga i nordost, som byggdes 1856. När grunden las offrades nämligen en levande tupp som begravdes i en av hörnstenarna. Det var sista gången som riten användes vid ett svenskt kyrkobygge.
Tuppen ansågs vara demonernas fiende och skulle jaga bort mörkrets onda krafter. Därför ser man fortfarande idag tuppar på toppen av kyrktorn.
En bit bort från kyrkan ligger en pestkyrkogård, där befolkningen som hade drabbats av böldsjukdomen digerdöden begravdes på 1600- och 1700-talet.
I betesmarkerna i Baskemölla på Österlen finns också en pestkyrkogård, där folk som har drabbats av kolera ligger begravda sen 1800-talet. Här finns också en minnessten.
– Ibland slås befolkningen ut av sjukdomar men det finns också exempel på när en hel by utplånades på 1600-talet då den svenske fältmarskalken Gustaf Horn tände eld på husen i Torna Hällestad för att stoppa ett bondeuppror, berättar författarna.
De uppmanar nu skåningarna att ge sig ut i det grönskande landskapet för att leta reda på och uppleva alla bortglömda platser med spännande historier om vårt förflutna.

Dagens fråga

Borde damfotbollen få mer fokus och resurser?

  • Ja (68%, 105 Röster)
  • Nej (32%, 49 Röster)

Antal röster: 154

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×