Teamet bakom The Square i Cannes. Från vänster: skådespelarna Dominic West och Christophe Laesso, regissören Ruben Östlund, skådespelarna Elizabeth Moss och Claes Bang. Foto: TT

Glad Östlund på Cannes röda matta

Filmfestival
Tidningens filmkritiker Ingela Brovik rapporterar från den 70-årsjubilerande filmfestivalen i Cannes som avslutas nu i helgen:

Cannes lördag kväll den 20 maj och en hysterisk folkmassa utanför festivalpalatset där alla vill få en skymt av Ruben Östlund och hans team på den röda mattan. Östlund har varit i Cannes tidigare – med De ofrivilliga, Play och med Turist som 2014 vann juryns pris i programmet Un certain regard.
Denna lördagskväll är det officiell visningen av hans The Square i den internationella tävlingen. The Square är första svenska film på 17 år som är med där och Ruben Östlund ler det gladaste leende jag sett på röda mattan under mina 25 år i Cannes, ett leende som aldrig vill ta slut.

The Square är en vass satir över konstvärlden där danske Claes Bang (från Bron) gör rollen som Christian, chef/curator på ett prestigefullt museum i Stockholm. Han är en man med massivt självförtroende som glider genom tillvaron, långt borta från den manliga självömkan som fanns i Turist. Christians nya konstprojekt är ”The Square” – en ruta utanför museet som skall vara en ”frizon” där tillit och omsorg råder. I den har alla samma rättigheter och skyldigheter. Christian konfronteras med ett dilemma om denna fyrkant, samt andra om hur man skall förhålla sig till kultur och makt.
The Square är en häftig film som tar oväntade vändningar, med stark energi, effektivt skådespeleri och utsökt foto. Claes Bang är lysande i rollen som självupptagen kulturman och Elisabeth Moss som journalist som hamnar i säng med honom ger oss filmhistoriens mest bisarra sexscen.
En tillvaro med rika och fattiga, tiggare utanför affären, barn från förorten i ett existentiellt drama om vår tid, med tragikomisk gestaltning av tidsandan. Terry Notary spelar Oleg som gör ett slags performance på en dyrbar middag i den slottsliknande lokalen där han skuttar upp på borden, provocerar, förflyttar fokus och skapar kaos eller konst? Skandaler skapas i denna artificiella konstvärld där ingenting blir som det (kanske) var tänkt.

Michael Hanekes Happy End deltar också i den internationella tävlingen I Cannes. Den handlar om en välbärgad familj med Isabelle Huppert i centrum som den beslutsamma modern och har inte Hanekes vanliga skoningslösa konsekvens, den skiljer sig från hans tidigare filmer.
Trots det är den en av de bästa filmerna i tävlingen. De allra starkaste scenerna utspelas mellan den äldsta skådespelaren, Jean-Louis Trintignant i rollen som trött morfar och den yngsta, i rollen som skolflicka. Haneke har tidigare vunnit Guldpalmen två gånger, vinner han en tredje gång blir han historisk.
Två filmer från Sydkorea deltar också i tävlan, Okja i regi av Bong Joon och Geu-Hu i regi av Hong Sang-soo. Den sistnämnda en svartvit film om ett möte mellan en ung kvinna som söker jobb hos en bokförläggare. Ett intensivt kammarspel med kalejdoskopisk känsla av närvaro i varje ögonblick, en minimalistisk film i egen stil. Det är fjärde gången som regissören har en film i Cannes tävlingssektion.

Nicole Kidman är med i tre av årets tävlingsfilmer vilket får en del att tala om en ”Kidman-festival”, men det som är fokus är festivalens 70-årsjubileum, dock inte så spektakulärt som tidigare.
1997 var det 50-årsjubilem då alla Guldpalmsvinnare stod på scenen i festivalpalatset, män och en enda kvinna – Jane Campion som vunnit en halv guldpalm för Pianot.
I år har man till exempel firat genom att visa utmärkt fransk film i programmet Seance Special. Där har man kunnat se Eric Caravags Carré 35 som är en dokumentär om familjehistoria och André Techinés Nos Annes Folles som är en en sann historia om en fransk soldat som deserterar under andra världskriget. Minnesvärd är också visningen av Karim Moussaollis franskarabiska Until the birds return samt Laurent Cantets L’atelier om en grupp unga som är på kurs med en kvinnlig författare för att skriva en thriller om sin hemstad som en gång var en viktig industristad.
”Vi firar 70 år av bröllop mellan Cannes och filmen” sade för övrigt Isabelle Huppert, fransk films stora stjärna, i sitt hyllningstal till den jubilerandefestivalen.