Robin Gott, Vanessa Poole, Annalisa Rossi och Kevin Benn förbereder inför premiären av Talking Heads på Bastionen i Malmö. Foto: Gunilla Wedding
Kevin Benn som Alec. Foto: Diego Monsivaís.
Robin Gott som Graham. Foto: Diego Monsivaís.
Vanessa Poole som Lesley.Foto: Diego Monsivaís.

Brittiska monologer får ny form på Bastionen

Kultförklarade tv-monologer av brittiska Alan Bennett. Det bjuder den engelskspråkiga teatergruppen Playmate theatre på i sin första uppsättning, Talking Heads, som spelas på Bastionen i Malmö fredag och lördag. – Av tre av Bennets karaktärer har vi skapat ett stycke levande drama som precis Mr Bean är roligt men också sorgligt, berättar skådespelaren Vanessa Poole.

1987 skrev den brittiska dramatikern och författaren Alan Bennett en serie humoristiska och socialrealistiska monologer för tv som sändes under namnet Talking Heads 1988. 1998 följde Bennet upp med ytterligare en omgång monologer och Talking Heads är vid det här laget kultförklarad tv i Storbritannien, men kanske inte lika kända i Sverige.
Det vill den Malmöbaserade, engelskspråkiga teatergruppen Playmate theatre ändra på.
– Talking Heads är observationskomedi, man observerar hur folk är och gräver bakom yta och ser humorn och tragiken i människors liv och det skiljer sig inte så mycket från svensk humor, menar skådespelaren Kevin Benn.
– Engelsk humor är mycket av en mask och där bakom finns smärta, lidande, ensamhet och många andra starka känslor, inflikar föreställningens regissör Annalisa Rossi.
– Talking Heads är också en del av traditionen av brittisk humor på tv som Monty Python och The Goon Show och det är svenskarna också uppvuxna med, fortsätter Vanessa Poole.

Playmate theatre är namnet på den barnteater som Kevin Benn gjort sedan han lämnade Teater 23. Nu blir det också namnet på den engelskspråkiga teatergrupp som han, Vanessa Poole och kollegan Robin Gott har startat för att sätta upp Talking Heads
– Vi tre träffades genom The International Theatre och där träffade vi också Annalisa Rossi som regisserar och hennes man Claudio Rosati som skrivit helt ny musik till föreställningen, berättar Kevin Benn.
– Det började med själva pjäsen, att vi ville göra de här monologerna på något sätt, säger Robin Gott. Det finns totalt 13 stycken så det handlade mycket om hur vi skulle göra det.
– Sedan är vi också en engelskspråkig teater så vi kände att det var viktigt att göra något riktigt brittiskt, inflikar Vanessa Poole.

De tre skådespelarna läste gemensamt alla Bennets monologer och valde till slut vars en karaktär.
– Det var en väldigt intressant process när vi valde, säger Vanessa Poole. Vi är alla tre erfarna skådespelare som tar med oss olika saker till scenen och vi försökte välja karaktärer som vi kände för och på något sätt kunde identifiera oss med. Jag är Lesley som är en wanna-be-skådespelare som tror att hon är bättre än hon är och går i säng med alla män. Jag tänker mycket på hur det var när jag var ung skådespelerska och vi alla fick stå i bikini och visa upp oss – fruktansvärt. Lesley har den här desperationen och det är en tuff bransch.
– Jag spelar antikhandlaren Alec som i Bennets monolog egentligen är en kvinna, berättar Kevin Benn. Alec älskar sin affär och alla saker i den men jag är inte säker på att han tycker lika mycket om människor.
– Min karaktär heter Graham och är en riktig mammas pojke, säger Robin Gott. Han är 50 år och bor fortfarande hemma för att ta hand om sin mamma, men frågan är vem som tar hand om vem?

I Bennets tv-monologer framträder varje karaktär ensam men för Playmates uppsättning har regissören Annalisa Rossi skapat ett gemensamt sammanhang på scen.
– Scenen är delad i tre delar, en för varje karaktär, men det finns också en gemensam del med en liten bänk och ett bord med en kopp te på, förklarar hon. På denna gemensamma yta möts karaktärerna ibland. Vi har också skapat en situation där de pratar en och en men när en slutar tar nästa över direkt. Och så har vi lagt till musik som min man Claudio Rosati har skapat. Varje karaktär har sin musik och så finns det musik som understryker det gemensamma i början, i mitten och på slutet.
– Vi är väldigt glada över att vi från dessa monologer som gjordes för att vara ett huvud på en tv-skärm har skapat ett stycke levande drama som också är roligt, lite på samma sätt som Mr Bean är rolig men också sorglig, säger Vanessa Poole.

Talking Heads hade premiär på nystartade The House of International Theatre i Köpenhamn förra veckan och nu fredag och lördag, 5-6 maj, är det dags att möta Skånepubliken på Teaterhuset Bastionen i Malmö
– Efter det blir det spännande att se vad som händer med oss, säger Vanessa Poole. Det finns helt annorlunda saker vi vill göra också och med tanke på att det finns en engelskspråkig teatergrupp i Stockholm och en i Göteborg men ingen i Malmö så tror jag att vi har en nisch här som vi kan fylla.