Maria Grudemo El Hayek som Ara i PotatoPotatos I’m her(e). Foto: Julia Lindemalm

Viktig pjäs om det nya flickrummet

Recension/scen

SCEN
I’m her(e)
Idé, regi, kostym och scenografi: Linda Forsell
Manus: Ensemble
Koreografi: Lisen Ellard
Scenografi och video: Brynhilde Torarinsdottir
Regi- och produktionsassistent: Klara Jutterdal Medverkande på scenen: Maria Grudemo El Hayek
Urpremiär på PotatoPotatos scen på Rolfsgatan i Malmö 8 mars 2017

Ett flickrum som Virginia Woolfs egna rum, som en plats för drömmar, som en spegel mot världen men också som en väldigt ensam plats. Det malmöbaserade, feministiska scenkonstkollektivet PotatoPotatos enpersonsföreställning I´m her(e) innehåller allt det här i en rolig, sorglig och tankeväckande blandning.

På scen möter vi tonårstjejen Ara (Maria Grudemo El Hayek) som stängt in sig i sitt flickrum med sina saker, ett exemplar av Virginia Woolfs Ett eget rum och den tekniska utrustning som behövs för att hålla kontakt med omvärlden via en youtube-blogg.
Med sina följare för hon återkommande samtal om sig själv, sitt rum och sitt liv. Hon filmar sig själv när hon möblerar om, sminkar sig, kommenterar filmklipp och dansar.
Då och då lämnar hon det egenskapade strålkastarljuset och teaterpubliken skymtar den ensamma, längtande drömmande tjejen under ytan. På flickrummets bakersta vägg projiceras andra tonårstjejer världen över som också delar med sig av sina liv och tankar på nätet. Lite på samma sätt som tidigare generationers dagböcker.
Maria Grudemo El Hayek är ensam på scen under den dryga timme som föreställningen pågår och fångar övertygande Ara i en fint avspeglad blandning av självsäkerhet och osäkerhet.
Hon rör sig i Aras rum i en ständig kommunikation och kontakt med tingen, med sig själv och med sina följare och gör rakt igenom en stark föreställning.

I´m her(e) beskrivs av regissören Linda Forsell som en berättelse om det nya flickrummet där man velat utforska vad som händer när det privata rummet blir det mest exponerade.
PotatoPotato har de senaste tre åren bland annat ägnat sig åt att utforska femininiteter som strategi för motstånd inom scenkonst i flera tidigare föreställningar och inför I’m her(e) har man samarbetat med flickforskare.
Att det är premiär på Internationella kvinnodagen är knappast en slump och jag lämnar PotatoPotatos lokaler uppfylld av tankar och med väldigt blandade känslor. Inte inför I’m her(e) men inför flickrummet jag fått titta in i under en timme.
Visst finns där självständighet och den delaktighet i det offentliga rummet som Virginia Woolf skrev om i sin essä. Och visst finns det en styrka i alla dessa tjejer världen över som möts och gör sina röster hörda.
Samtidigt vilar det också en stor ensamhet i detta speglandet i varandra på avstånd och frågan är om man verkligen kan vara sig själv i detta exponerade flickrum?

I’m her(e) ger inga svar men genom att placera det moderna flickrummet på scen och i ett historisk sammanhang genom kopplingen till Virgina Woolfs klassiker öppnar man upp för en både angelägen och spännande diskussion.

SCEN
I’m her(e)
Idé, regi, kostym och scenografi: Linda Forsell
Manus: Ensemble
Koreografi: Lisen Ellard
Scenografi och video: Brynhilde Torarinsdottir
Regi- och produktionsassistent: Klara Jutterdal Medverkande på scenen: Maria Grudemo El Hayek
Urpremiär på PotatoPotatos scen på Rolfsgatan i Malmö 8 mars 2017