Opinion

Sju skäl för mindre marknad

Opinion
Opinion Krönika Ju mer mark­nad för väl­färds­tjänster, des­to min­dre hälsa och kun­skap.

Våra ge­men­samma me­del ska gå till det som de är till för. Det skrev Magnus Alm och Bir­git­ta Alm­roth, ord­fö­ran­de och vice ord­fö­ran­de för LO-dis­triktet i Skåne för­ra vec­kan i ett de­batt­in­lägg på Dagens Arena. Det me­nar att det är hu­vud­löst att läg­ga Il­mar Ree­pa­lus ut­redning om tak för vinsterna åt si­dan och nu börja om. LO i Stock­holm fö­re­språkar väl­färd utan vinster och inte utan or­sak. Här är pro­blemen:

1. Hur myc­ket vård, om­sorg och ut­bildning som är till­gäng­lig av­görs av hur myc­ket skat­te­be­ta­la­rna är be­redda av­stå av sin lön el­ler pen­sion. Pri­vata fö­re­tag bi­drar inte med nya re­surser, bara om verk­sam­heten be­drivs ”snålare” med sam­ma kva­li­tet.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Ett fall som förtjänar en översyn

Opinion
Opinion

Det finns många försvårande omständigheter kring fallet med flickan som utsatts för häpnadsväckande 800 våldtäkter under fyra års tid. Det är dock en god idé för Hässleholms socialchef och beslutsfattare att granska fallet och se om något kunde gjorts annorlunda. Kanske har inga fel begåtts rent formellt, men det är bra att man frågar sig hur det kan hanteras annorlunda, så andra barn som blir föremål för orosanmälningar inte far lika illa.

Socialchefen Sus Lantz beskriver det som att lagstiftningen blev en hämsko för en grundlig utredning kring den orosanmälan som gjordes av skolan och hennes mormor och kring att den minderåriga flickan umgicks för mycket med den vuxne mannen, som verkar ha försökt leva med barnet i övergreppsversionen av ett ”förhållande”. Flickan nekade till att det fanns ett problem och socialchefen menar att det inte gick att gå vidare med undersökningen.

Enligt domen sökte hon sig till den dömde mannen för stöd sedan hon utsatts för sexuella övergrepp bara för att systematiskt utsättas för samma sak igen under flera år, i större utsträckning och genom mer avancerade övergrepp. Trots två orosanmälningar gick det alltså inte att hjälpa flickan.

Orosanmälningar har gjorts på 11 procent av Hässleholms kommuns barn, vilket är högre än snittet på 8 procent. Mellan 2010 och 2020 har det skett en ökning på drygt 190 procent vad gäller orosanmälningar, enligt Sus Lantz. Socialnämndens ordförande, kristdemokraten Robin Gustavsson säger till Norra Skåne att bara mellan 2019 och 2020 var ökningen hela 17 procent. Det är givetvis en stor källa till oro.

Hässleholm förefaller ha ett kontinuerligt problem med att fler barn än normalt anses fara illa. En översikt över kommunens roll är viktig för att etablera om det finns något ”systemfel” förutom gällande lagstiftning som gjorde det omöjligt för kommunen att hjälpa flickan trots varningstecken.

Opinion

Plötslig men rättmätig vrede

Opinion
Opinion

Den plötsliga vreden kring mäns våld mot kvinnor, där man nyvaket insett att samhället misslyckas med att hjälpa kvinnor som vädjar om skydd har efter samråd mellan partier och intresseorganisationer lett till en ansats till en handlingsplan. Trots en övertro på skärpta straff finns där lovande förslag, som att gå direkt till fotboja vid utökat kontaktförbud. Kanske kan det vara principiellt betydelsefullt, som en markering om att mannens frihet ska begränsas, inte den hotade kvinnan eller parets eventuella barns. Hitintills har våldsamma mäns integritet bedöms som viktigare än kvinnans trygghet. Frågan kvarstår också om man beviljar ett rimligt antal kontaktförbud: endast en fjärdedel som söker kontaktförbud får det. Fotbojan kan göra kontaktförbud mer effektivt, men man måste fråga sig om man är för njugg med dessa förbud.

Att det ska ge fängelse att bryta mot kontaktförbudet istället för böter ger fördelen att mannen under en period försvinner ur kvinnans närmiljö. Att en gemensam bostad oftare ska omfattas av kontaktförbudet är bra: det är absurt om kvinnan och barnen måste fly hemmet när mannen är hotet.

Frågan om resurser måste hanteras: många kommuner misslyckas med att skydda kvinnor som söker hjälp på grund av resursbrist och oklar ansvarsfördelning. Vill man lämpa över ansvaret på kvinnojourerna, som trots allt har den relevanta erfarenheten, så måste man trygga deras ekonomi så det blir realistiskt, vilket den krisgrupp som Stefan Löfven har tillsatt måste diskutera.

Ett förslag som inte är nytt, men som också nämndes av inrikesminister Mikael Damberg, är att en gärningsman som dödar eller misshandlar sin partner grovt per automatik bör förlora vårdnaden om barnen. Dels är det ofattbart grymt att barn ska tvingas träffa sin mors mördare och dels blir det i de fall där kvinnan överlever ett maktmedel som misshandlaren kan använda genom att ständigt få kräva att träffa sina barn. Hotet om att förlora tillgång

Opinion

Coronaläget har förvärrats

Opinion
Opinion

Det blir ingen lättnad i coronarestriktioner. Beskedet gav regeringen vid en presskonferens på torsdagen. Det innebär att evenemang på kulturområdet och andra sammankomster inte kan genomföras, att begränsningarna kring krogars serveringstider består, att kommuner kan besluta om vistelseförbud tex vid Valborg och att vi alla måste fortsätta begränsa vår livsföring genom social distansering.

Många är förstås besvikna. Men beskedet igår tillkom av nödtvång. Våra sjukhus är hårt ansträngda och beläggningen på intensivvården, IVA, är nära bristningsgränsen.

Många har nog trott att det skulle ljusna i kapp med att våren gör sitt intåg, oavsett att vinterkylan de senaste dagarna gjort come-back. Men smittspridningen i vårt land är förfärande hög och ökar. Det är till och med så illa att vi ligger bland de tio länder i världen som har flest nya smittofall per miljon invånare just nu och att smittan ökar vecka för vecka. Bakom ligger att alltför många i Sverige inte följer restriktionerna, något vi som land får skämmas för.

Regeringen och Folkhälsomyndigheten meddelade igår att restriktionerna förlängs till mitten av maj. Sätt gärna hopp till att vi går mot en ljusning av coronaläget. Men det mest realistiska är tyvärr att vi får leva med restriktionerna även efter den tidpunkten.

Lars J Eriksson

Opinion

Icke-bokläsarna läser annat

Opinion
Opinion

Sveriges Radios Kulturnytt redovisade på torsdagen en undersökning som visade att mer än var fjärde svensk har läst mer böcker under pandemin. Men en grupp sticker ut. Undersökningen som är gjord av Novus visar att nästan en fjärdedel av alla män inte läser vare sig vanliga pappersböcker eller lyssnar på ljudböcker.

Skall det ses som alarmerande. Det underliggande budskapet är att den som inte läser hamnar i ett utanförskap, är obildad och inte får förmåga till självreflektion. Det är alltså en rätt elitistisk syn på mänskligheten. Och den skildrar inte ens verkligheten.

Det har alltid funnits en rätt stor grupp människor som inte är läsande, efter att pliktläsande i skolan upphört. Men jag tror knappast att den gruppen ökat. Snarare är det tvärtom.

Det är nog tjugo år sedan jag lyssnade till en radiodiskussion kring fenomenet med minskat läsande. Medverkade gjorde Alexander Bard, som inte bara är en lysande musikentreprenör och kontroversiell debattör, utan en av våra främsta trendspanare. Han konstaterade att i själva verket leder de sociala medierna till att människor läser och skriver mer än någonsin. Han hade självfallet rätt. Måttet på läsande är inte att öppna en ny bok av Klas Östergren eller Lena Andersson utan att följa meningsutbyten på sociala forum på nätet, om allt från politik till hur man reparerar en bil eller sköter sin trädgård och scanna nyheter på tidningars hemsidor. Dessutom har internet gjort att gruppen som klassats som icke-läsande skriver mer än någonsin även om det är korta meddelanden på Facebook eller sms på telefonen. Tidigare hade de kanske bara skrivit en inköpslista till mataffären. Så likställ inte litet eller inget bokläsande med att människor inte läser.

Lars J Eriksson

Opinion

Rätt stänga Bromma

Bromma flygplats har överlevt sig själv. Stäng.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Opinion
Opinion

Bromma var en gång i tiden Sveriges ledande flygplats. Men den snabbt växande flygtrafiken efter andra världskriget gjorde att flygplatsens kapacitet inte räckte till. Dessutom växte fram en stark opinion som ansåg att flygplatsen innebar miljöproblem genom buller och utsläpp. Till det kom oro för att ha en flygplats med omfattande trafik direkt över tätbefolkade områden av Stockholm.

Att Bromma ändå levt kvar som flygplats beror på dess betydelse för den inrikes flygtrafiken. Bromma förkortar flygtrafiken från stora delar av Sverige, framförallt för landets södra delar och Gotland. Dessutom går det snabbt att ta sig via buss eller taxi till möten i Stockholms innerstad. Men dessa i praktiken rätt små tidsvinster väger i grunden lätt mot argumenten för att lägga ner Bromma, i synnerhet sedan två nya omständigheter ryckt undan grunden för Bromma, klimatfrågan och det förändrade arbetslivet i pandemins spår.

Flygtrafiken kommer aldrig att kunna återgå till tidigare omfattning. Flyget är en viktig orsak till fossila utsläpp och måste reduceras om planerna för klimatomställning skall uppnås. Det går att ha fromma förhoppningar om alternativa drivmedel som el eller vätgas, men mer talar emot än för att de blir storskaliga alternativ. Dessutom kommer priserna på flygresor att drastiskt höjas i framtiden.

I den framtid vi går till mötes kommer nyttoresandet till Stockholm att kraftigt minska. Vi har lärt oss att möten går att genomföra på ett utmärkt sätt med digitala medel som Zoom, Teams, Skype, Messenger och annat. Det sparar tid, pengar och skonar miljön. I dagarna möts världens ledare digitalt för att diskutera klimatfrågan. Kan Biden, Putin, Xi Jinmping, Merkel, Macron och andra världsledare samlas vid sina datorer för att överlägga på distans i en av vår tids viktigaste frågor så kan givetvis kommunalråd eller tjänstemän i Karlstad, Luleå och Malmö göra det. Och de få gånger de behöver transportera sig så räcker järnvägen oftast till och är det riktigt bråttom finns flyg till Arlanda.

Lars J Eriksson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinobonusar

Så påverkar den svenska spellagen spelindustrins framtid

Casinobonusar I mer än 20 år har Sveriges regering vägrat släppa på det statliga spelmonopolet, och släppa in spelbolag på den svenska spelmarknaden.

Svenska spelbolag etablerade därför sina huvudkontor i europeiska speljurisdiktioner som Malta, och under de senaste 15 åren har online-spel blivit en socialt accepterad underhållningsform som omsätter miljardbelopp varje år.

Flera av de bolag som startade för tio till femton år sedan är idag väletablerade spelkoncerner, som årligen uppvisar lysande resultat på Stockholmsbörsen. Samtidigt verkar efterfrågan på online-spel bara växa. Det går inte längre att blunda för spelbolagens framfart och den svenska staten kan inte längre konkurrera med spelsajterna.

Sommaren 2018 tog Sveriges regering därför beslutet att börja licensiera online-spel från och med den första januari 2019. Och det beslutet ledde givetvis till en del lokala nyheter och åsikter. Men vad betyder den nya spellagen egentligen för spelbolagen, och för Sverige?

Därför licensierar Sverige online-spel

Nästan varje månad kommer det nya svenska casinon. Casinobranschen har blivit otroligt stor i Sverige, och färska undersökningar visar att var tredje svensk numera spelar casino på nätet.

Sverige har därför börjat licensiera online-spel, så att statskassan inte går miste om de intäkter som den svenska spelmarknaden genererar varje år. Den svenska statens spelsidor och spelbutiker kan inte längre konkurrera med casinosajter som släpper nya spel varje månad, och bettingsajter som erbjuder odds på matcher från världens alla håll och kanter.

Dödsstöten har onekligen varit mobiloptimeringen, som gjort nätcasinospel och online-betting otroligt tillgängligt. Varför skulle någon vilja springa ner till hörnbutiken för att lägga ett spel, när du kan oddsa medan matchen pågår från ditt vardagsrum och ta ut dina vinster på under fem minuter?

Det enda sättet den svenska staten kan tjäna en hacka på pengarna som det svenska folket omsätter i online-spel är att börja licensiera spelsajter. Det är precis vad den svenska regeringen gjort, och därför måste numera alla spelbolag som verkar på den svenska spelmarknaden ha en svensk spellicens.

Utgångspriset för en svensk spellicens ligger på 400 000 kronor, och sedan förhåller sig priset till vad för slags tjänster en speloperatör vill erbjuda. Spelbolagen måste även rätta sig efter en del nya riktlinjer som de inte stött på tidigare. Den svenska spellicensen ställer nämligen väldigt strikta krav på bonuserbjudanden, marknadsföring och ansvarsfullt spelande. Och följer spelbolagen inte de här reglerna riskerar de att förlora sin licens. Mer om svenska bonusregler kan du läsa om på spelinspektionens hemsida.

Bara en enda bonus

Den mest påtagliga förändringen som den svenska spellagen medfört är restriktionerna på bonuserbjudanden. Sedan den första januari 2019 får spelsajter på den svenska spelmarknaden bara erbjuda spelare en enda bonus. Den här bestämmelsen har skakat om spelindustrin i Sverige, eftersom återkommande kampanjerbjudanden, och så kallade återaktiverings-kampanjer, varit en central del av de svenska speloperatörernas affärsmodell.

Spel med BankID

När de inte längre kan locka spelare med attraktiva bonuserbjudanden har casinona fått tänka om. Och det har skapat nya branschtrender. Nu är det senaste skriket att låta spelare spela casino utan registrering med hjälp av BankID. Genom att legitimera sig med BankID slipper spelare genomgå en lång registreringsprocess, och dessutom kan de få sina uttag inom fem minuter. Istället för bonusar har det alltså börjat handla allt mer om smidiga användarfunktioner och tillgänglighet.

Mer gamification och nya spelfunktioner

När äventyrscasinona kom runt 2013 revolutionerade de på många sätt spelbranschen. Innovativa speloperatörer skapade roliga spelnarrativ som löpte parallellt med casinospelandet och gav spelare mer underhållning för pengarna de satte in. Pionjärer som Casino Heroes håller fanan högt än idag, och har expanderat sitt koncept till flera nya sajter, där de dessutom inkorporerat spel med BankID.

Samtidigt har nykomlingar som High Roller fortsatt fila på gamification-funktioner för att ge spelare en mer engagerande och personlig spel-och användarupplevelse. Hos flera casinon ser vi nu funktioner som låter spelare tävla direkt mot varandra, vilket naturligtvis ökar den sociala interaktionen och tillför en ny dimension till casinospel.

Sedan årsskiftet har vi fått se några nykomlingar på den svenska spelmarknaden som verkligen tagit ut svängarna. När du loggar in hos nätcasinot Duelz förstår du knappt att du hamnat på en casinosajt. Det här casinon har kombinerat casinospel med grafik och spelnarrativ som är lånade ut tvspels-världen, och dessutom optimerat spelupplevelsen för mobiltelefoner på ett fenomenalt sätt.

När bonusar blivit ett minne blott måste nätcasinona vara kreativa för att sticka ut. Casinospelare har onekligen några spännande år att se fram emot, och det ska bli intressant att se hur de svenska spelbolagen anpassar sig efter den nya spellagen.

Opinion

Kraftigt försämrat stöd till personer med autism

Simundervisning för barn med autism.
Foto: Seth Wenig
Opinion
Opinion

Bara hälften av de med autism i Sverige får stödet som de behöver av samhället och den psykiska ohälsan riskerar att öka i pandemins spår. Skånes region- och kommunpolitiker behöver ta sitt ansvar så att personer med autism får det stöd de har laglig rätt till, skriver Ulla Adolfsson, ordförande för Autism- och Aspergerförbundet.

Personer med autism är särskilt sårbara för förändring. Under pandemin har en stor del av stödet från samhället uteblivit och den psykiska ohälsan riskerar att öka. Många med autism står i dag utan stödet de behöver och har rätt till. Problemen var stora redan tidigare, men har förvärrats under pandemin.

Insatser inom LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, har i många fall minskat eller upphört helt under pandemin. Det handlar exempelvis om tillgången till kontaktperson, daglig verksamhet eller avlastning för föräldrar till barn med autism.

Endast hälften av alla med autism uppger att de får det stöd som behövs, visar en ny undersökning av Autism- och Aspergerförbundet. Sju av tio uppger att de behöver habiliterande stöd, alltså hjälp att hantera och utveckla sina egna förmågor, men bara två av tio får det. Allt fler medlemmar vittnar om att den psykiska ohälsan ökar på grund av försämrat stöd under pandemin.

För att förbättra levnadsvillkoren måste stödinsatserna till personer med autism och deras anhöriga stärkas. Regionen och kommunerna behöver:

1. Säkerställa att de med autism som behöver habiliterande stöd får det: alla med autism har rätt till habiliterande insatser utifrån sina individuella behov och många behöver stöd och anpassning genom hela livet. Utgångspunkten är att det ska utgå från individens behov.

2. Säkerställa god samverkan mellan olika aktörer: de dokumenterade samordnande insatserna har minskat med 21 procent på tre år. Det innebär att personer med autism och anhöriga lämnas med ett ännu större ansvar för att få vardagen att fungera.

3. Utreda hur stöd inom ramen för LSS, boendestöd, habiliterande stöd och andra vanligt förekommande insatser påverkats av pandemin: för att undvika att upprepa samma misstag måste vi lära av det som gått fel och det som fungerat bra. Regionens och kommunernas krisberedskap måste omfatta även personer med funktionsnedsättningar.

Vi har inte råd med att fler personer och deras familjer faller mellan stolarna. Region- och kommunpolitikerna i Skåne behöver ge dem det stöd de behöver och har rätt till, både under och efter pandemin.

Ulla Adolfsson, ordförande för Autism- och Aspergerförbundet

Opinion

Från kompromiss till misslyckande

Opinion
Opinion

Det finns kompromisser och sedan finns det misslyckanden. Att EU skulle behöva kompromissa med sin nya klimatlag var oundvikligt, men under tisdagsnattens mangling gick man från kompromiss till misslyckande, på grund av ett antal kryphål som med största säkerhet kommer att utnyttjas. Bland de utnyttjade kommer man att hitta Sverige.

I april sattes rekord: det var den högsta nivån av koldioxid i atmosfären på fyra miljoner år. Eftersom vi vet att det krävs större utsläppsminskningar än vad EU-ledarnas åtgärder kommer att åstadkomma blir även stora förbättringar ett relativt misslyckande. Man tänker och agerar helt enkelt inte på rätt skala: medlemsländerna tillåts tänka kortsiktigt, vilket är fel perspektiv om beslutsfattarnas barn och barnbarn ska slippa stå inför en katastrof. Trots detta föll Europaparlamentets förslag på en sänkning av utsläppen med 60 procent -- trots att det är 65 procent som behövs för att man ska klara klimatmålen. Nu blir det 55 procents minskning, vilket gör att man missar målen om man inte skärper till regelverket ytterligare längst vägen.

Bland annat får man använda kolsänkor, vilket innebär att man får plantera träd istället för att minska utsläppen, vilket ger en faktisk lägre nivå än den som står på pappret. Både träden och minskningarna hade behövts för att klara målen.

Det är unionen som måste uppnå de nya målen, det finns inga krav på enskilda länder att leverera. Tyvärr kan man förutsäga att det innebär att östeuropeiska medlemsländer inte kommer att bidra till sänkningarna. Dessa länder leds av regeringar utan klimatagenda som inte vinner något på att vara klimatmedvetna. Bidragspengarna kommer att rulla in i alla fall.

Det bästa man kan säga om 55 procentsmålet är att det är bättre än att göra ingenting. Men det är långt i från de resultat som behövs för att klara målsättningarna i Parisavtalet. EU säger i och med detta att man inte klarar målsättningarna och inte tänker försöka. Vi kan som det ser ut nu förvänta oss 1.5 graders genomsnittlig uppvärmning, eller mer.

Opinion

Överraskande rättvisa

Demonstranter med bilder på George Floyd.
Foto: Morry Gash
Opinion
Opinion

Trots en flera minuter lång video där George Floyd kvävdes till döds av polismannen Derek Chauvin var den amerikanska allmänheten inte säker på om han skulle dömas för brottet. Tron på rättvisa för afroamerikaner är av goda skäl klen, efter att polis efter polis frikänts trots extremt övervåld mot afroamerikanska personer.

Lättnaden var påtaglig och hoppet finns nu om att det inte längre är konsekvensfritt att ta livet av svarta misstänkta. Firandet som utbröt liknade det man ser vid krigsslut eller stora idrottssegrar. Genom den fällande domen undvek USA förmodligen våldsamma upplopp: Floyds död och den strukturella rasismen den blottade engagerade en hel värld. Bland annat president Joe Biden ser domen som ett landmärke i kampen för jämlikhet för afroamerikaner. Fallet George Floyd har påverkat långt utanför USA:s gränser genom att uppmärksamma på strukturell rasism, bland annat inom rättsväsendet i olika länder.

De negativa aspekterna på mobilkameror vid olyckstillbud har diskuterats ofta och integritetsintrånget och problemen för räddningstjänst när folk börjar filma. Här ser vi istället mobilkameran som ett verktyg för rättvisa: 17-åriga Darnella Frazier var den som drog upp kameran och filmade när den svarte mannen på marken vädjade till polisen att låta honom andas. Frazier vittnade mot Chauvin och berättade hur han tagit fram tårgas och hotat medborgare som vädjade till honom att lätta på trycket på den liggande Floyd. Ett fint exempel på civilkurage.

Många har ropat på reformer eller till och med avskaffande av den amerikanska polisen, som bland annat verkar ha problemet att den har för kort utbildning och för stort fokus på vapen, vilket leder till en risk att gripna afroamerikaner blir skjutna även för trivialiteter som trafikförseelser. Det amerikanska fängelsesystemet lider av samma skevhet: en afroamerikan kan få åratals fängelse för innehav av en mindre mängd marijuana, medan en vit person kan gå fri för samma brott.

Samtidigt som domen lästes upp sköts sextonåriga Makhia Bryant till döds av polisen under ett slagsmål med en annan flicka. När svarta personer samlas på brottsplatsen ropar polisen ”blue lives matter”, som protest mot Black Lives Matter-rörelsens mantra. Med en död tonåring vid sina fötter ropar man slagord. Den amerikanska polisen är sin egen värsta fiende.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL