Nalle, Ronja Svedmark, ringer till Kanin, Lillemor Hjelm och Nallegrisen, Wayra Monasterio, för att hitta en lekkamrat. Vem på Månteatern har premiär den 8 februari. Foto: Yvonne Erlandsson

Vem-världen intar salongens rosa matta

Nalle är ledsen. Nalle behöver en kompis och ringer Fågeln. Men Fågeln är upptagen – och Kanin och Nallegrisen leker med varandra och vill inte ha Nalle med. Ett litet vardagsdrama utspelar sig på den rosafluffiga ryamattan när Månteatern spelar sin ny föreställning Vem.

Pjäsen är baserad på Stina Wirséns böcker. Regissören Pelle Öhlund har skrivit manus baserat på ett urval ur böckerna tillsammans med ensemblen.
– Egentligen började det här redan för 35 år sedan, berättar Pelle Öhlund. Jag gick på Södra latin i Stockholm och i en annan klass gick Stina Wirsén. Vi lärde känna varandra och blev kompisar.
När Pelle var 18 år regisserade han sin första föreställning, Väntarna av Werner Aspenström.
– Den handlade om ett gäng djur, och Stina gjorde affischen, säger Pelle Öhlund.

Med Vem på Månteatern, premiär den 8 februari, får de två gamla vännerna tillfälle att arbeta tillsammans igen.
Stina Wirsén började skriva sina älskade Vem-böcker när sonen var ett år och skulle börja på förskolan.
– Det var saker som behövde bearbetas och vi satt vid köksbordet och pratade om att barn bits ibland och sådana saker. Då visste jag förstås inte att det skulle bli 16 Vem-böcker, säger Stina Wirsén.
Arbetet inför pjäsen började i augusti förra året med en workshop. Skådespelarna och Pelle Öhlund har arbetat med clownteknik och de har haft representanter för sin unga publik – från tre år – med under hela resan. Också scenograf/kostymör Leif Persson har varit involverad från start.

I Månteaterns mysiga scen-kub får publiken nu träffa några av huvudkaraktärerna i Stina Wirséns böcker. Det är Nalle, Katten, Kaninen och Nallegrisen. Fågeln är och med på ett litet hörn.
– Om man läser hela Vem-serien så vet man att Katten är adopterad, att Kanin har två mammor och sådana saker. Men det är ett pålägg som vuxna mest tar till sig, barnen konstaterar bara att det är så, säger Stina Wirsén.
Stina Wirsén känner själv att karaktärerna i den här scenversionen blivit lika dem i boken på många sätt.
– Jag tycker att figurerna har fördjupats. Jag är säker på att målgruppen ska känna igen sig, säger hon.
Pelle Öhlund berättar att man varit noga med att få dem rätt i stort som i smått.
– Det finns sådana underbara detaljer i boken, som att Nallegrisen gillar cowboyboots. Det har han här också.

Fokus i pjäsen ligger på relationerna och de mellanmänskliga dramerna mellan de fyra på scenen. Det är riktigt stort drama som bjuds och det blir ett lyckligt slut.
– Det handlar om vardagliga situationer som alla kan känna igen sig i, det svåra i vardagen, situationer med djup dramatik. Vi berättar på ett både komplicerat och okomplicerat sätt, säger Pelle Öhlund.

Månteaterns konstnärliga ledare Marie Parker Shaw påpekar att man inte arbetat för den här åldersgruppen, från 3 år, på länge.
– Men det har funnits ett sug att göra det, säger hon.
Tydligen har det också funnits ett stort sug att se Vem i scenversion eftersom de offentliga föreställningarna snabbt blivit fullsatta. På After förskola den 6 mars och söndagsföreställning den 23 april fanns det i skrivande stund platser kvar.