Fäder och söner, bröder, uppväxt i en våldsam, kriminell och inte minst väldigt manlig miljö där kvinnor marginaliseras till offer eller dem man måste beskydda. I Anders Ros-lund och Stefan Thunbergs En bror att dö för (Piratförlaget) finns mycket att känna igen från Björndansen (2014) där den då nya författarkonstellationen i fiktionens form berättade om den grupp rånare som gick under namnet Militärligan och där Stefan Thunbergs egna bröder och pappa var stommen.
En bror att dö för är både en fortsättning och en påbyggnad där författarduon tar steget ännu längre ut i fiktionen utan att för den skull tappa greppet om det de vill säga om våld, om sunda och osunda familjeband och uppväxtmiljöns betydelse.
Växelvis får vi följa vad som händer när storebror och Militärligans ledare Leo Dûvnjac i nutid kommer ut efter att ha avtjänat ett långt fängelsestraff för några av Militärligans rån och när Leo och hans två yngre bröder, Vincent och Felix, som barn får ta hand om sig själva under en period när deras pappa misshandlar deras mamma så brutalt att hon blir inlagd på sjukhuset.
Man kan se En bror att dö för som både början och slutet på den historia som inleddes i Björndansen. Det är nämligen där när Leo och bröderna är ensamma som Leo inleder sin kriminella karriär på allvar och dessutom lyckas locka med sig sina ganska ovilliga bröder. Och i nutid när fängelsportarna stängs bakom honom ska han avsluta den genom begå det perfekta brottet och samtidigt hämnas på kriminalkommissarien som satte dit honom, John Broncks,
Precis som i Björndansen spelar alltså kriminalkommissarie John Broncks en viktig roll i historien som Leos ärkefiende och här blir dessutom hans roll symboliskt ännu viktigare eftersom Broncks egen bror som suttit i fängelse för mord på sin och Johns pappa, nu är Leo brotts kompanjon.
Det finns många komplikationer i En bror att dö för – Johns lojalitetsslitning mellan yrkeshedern och brodersbanden, Leo och hans bröders band som är minst lika komplicerade inte minst i nutid där de fått ordning på sina liv men ändå påverkas av Leos planer. Och så bröderna Dûvnjacs pappa Ivan och mamma Britt-Marie vars komplicerade relation också sätts på sin spets i två tidsplan.
Anders Roslund och Stefan Thunberg gör det både enkelt och svårt för oss läsare – det är enkelt att förstå orsak och verkan, vad uppväxten gör med bröderna Dûvnjac och bröderna Broncks men relationerna, familjebanden och den kärlek som trots allt finns är inte alls enkel. Här fångar de läsarna lika mycket som i den skickligt uppbyggd spänningsintrigen. Dessutom är det omöjligt att inte bli starkt gripen av barndomshistorien, av de tre övergivna bröderna som var och en på sitt sätt försöker hantera vuxenvärldens och samhällets svek.
En bror att dö för innehåller med andra ord många delar att följa på olika sätt, i olika tempo och med olika typer av engagemang och helheten blir en angelägen och aktuell och samtidigt evig historia. Precis som vad gäller Björndansen fastnar också mina funderingar hos kvinnorna som knappt finns i den här historien, trots att Broncks denna gång delar polisrollen med kollegan Elisa. Det här är en så utpräglat manlig värld och det är kanske det mest skrämmande av allt.
