Opinion

Slavarna mitt ibland oss

En Nigeriansk kvinna som utsatts för människohandel. Foto: TT
Opinion
Opinion Ett rekordstort antal rumänska och nigerianska kvinnor tros vara utsatta för människohandel i Sverige just nu.

Ett rekordstort antal rumänska och nigerianska kvinnor tros vara utsatta för människohandel i Sverige just nu. Fattiga människor, som mot löfte om ett drägligare liv reser till Europa och får veta att människosmugglaren anser att de är skyldiga pengar för resan. Skulden ska betalas med prostitution. Om kvinnan vägrar blir hon hotad och skadad. En nigeriansk kvinna berättar i Svenska Dagbladet om hur hon brändes med kokande vatten när hon inte löd. Kvinnorna tvingas sedan möta så många som 20 män om dagen.

7.5 procent av svenska män har köpt sex. Även om bara en bråkdel av sexköparna kan tänka sig att köpa sex av förslavade kvinnor är det ändå ett förfärande stort kundunderlag för denna grymma affärsrörelse.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter övergår prenumerationen till ordinarie pris 119 kr/mån. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill. Vänligen notera att fr.o.m. 14 januari 2022 ansvarar Bonnier News AB för kundrelationen samt för behandlingen av dina personuppgifter.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Nyans förstärker bilden av muslimen som ”den andre”

Opinion
Opinion

Det nybildade partiet Nyans, som kallar sig förortens röst och vill vinna väljare bland svenska muslimer, har kampanjat i slöjförbudets Staffanstorp och talat om sina målsättningar.

Grundaren Mikail Yüksel var Centerpartist, men blev utesluten efter samröre med den turkiska högerextrema organisationen Grå Vargarna. Partiet Nyans retorik liknar ironiskt nog svensk ytterkantshöger, med hyllning av auktoritära ledare, intolerans mot avvikande åsikter och censur av kultur, bland annat Lars Vilks träskulptur Nimis, som Nyans anser ska brännas, trots att det verket inte har koppling till islamofobi.

Mikail Yüksel är kritisk mot muslimer och utlandsfödda i andra partier och menar att de pratar för lite om muslimers rättigheter. Bland annat gäller det miljöpartiets svensk-somaliska riksdagsledamot Leila Ali Elmi. Hon menar att Nyans är ett ”überpopulistiskt” parti som kapitaliserar på att svenska muslimer känner sig diskriminerade när andra riksdagspartier skyller alla samhällsproblem på invandrare.

Nyans bygger på fördomar om muslimer som annorlunda och aparta, som svensk ytterkantshöger beskriver dem: religionskonservativa yttrandefrihetsmotståndare som vill förändra Sverige i muslimsk riktning. Det är ironiskt att partiet kallar sig Nyans, eftersom de buntar ihop alla svenska muslimer i en grupp, vilket kommer att leda till mindre nyans i diskussionen om islamofobi, inte mer.

Nyans kan sannolikt komma in i fullmäktige i storstäderna med röster från personer som känner sig överkörda. I till exempel Malmö är chanserna goda.

I Nyans skördar högern de frön man sått genom tendensen att skylla alla samhällsproblem på ”invandrare”, som om de är en homogen grupp. Sverigedemokraterna lär dock växa som reaktion på det nya partiet, inte minst bland utlandsfödda som inte är muslimer. ”Vi säger välkommen till Nyans”, säger SD:s lokalordförande Helmuth Pedersen till Lokaltidningen Trelleborg. Det är bara att gratulera SD till Nyans.

Opinion

Inte så överraskande

Sveriges nya regering
Foto: Pontus Lundahl/TT
Opinion
Opinion

Efter ett ovant ståhej har Sverige nu både en ny statsminister och en regering. Visst inslag av falsk marknadsföring fanns i Magdalena Anderssons löfte om att överraska med valet av ministrar. Listan med statsråd var huvudsakligen kända namn, även om det fanns några oväntade val.

Även de utan tidigare regeringserfarenhet har i stor utsträckning varit i offentlighetens ljus.

Annika Strandhäll som miljöminister tillhörde inte de oväntade valen rent politiskt, men hon lämnade politiken av personliga skäl 2019 för att hantera ett dödsfall i familjen och var inte given i regeringen. Karl- Peter Thorwaldsson, före detta LO-ordförande som senast arbetat i stålindustrin, anses av många vald för att han kan tala om grön omställning med erfarenhet från industrin. Man får dock anta att en före detta fackordförande också valts för att LO-medlemmarna i allt högre grad röstar på Sverigedemokraterna istället för Socialdemokraterna.

Magdalena Andersson är inte den enda kvinna som gör historia i den nya regeringen. Nya skolministern Lina Axelsson Kihlblom blir den första transpersonen i en svensk regering. Bortsett från det har hon ett i sammanhanget fint cv med erfarenhet av att vända utvecklingen i skolor med utmaningar och olika ledarskapsroller inom skolan.

Axelsson Kihlblom har varit med i TV-serien rektorerna. Rollen som TV-personlighet delar hon med den nye energi och digitaliseringsministern Khashayar Farmanbar, som varit med i serien ”Gift vid första ögonkastet”. Andersson förefaller att satsa på folk som är vana vid offentligheten.

Den inledda förundersökning mot infrastrukturminister Tomas Eneroth för sexuellt ofredande besvärar uppenbarligen inte Andersson. Sannolikt lär den läggas ner, så kanske blir det ett ickeproblem. Kritiken mot utbildningsminister Anna Ekström kring PISA-resultaten har bevisligen inte heller påverkat.

Det är oklart vad detta ministerlag kan åstadkomma, med mindre än ett år kvar till valet och en högerbudget att regera på, men de lär vara bra på att möta pressen och prata inför kameror.

Opinion

Skånska kyrkoherdar får frihet under ansvar

Opinion
Opinion

Ärkebiskop Antje Jackelén menar att kyrkorna drabbats orimligt hårt av covidrestriktionerna. Det finns fog för den åsikten. Ärkebiskop Antje påpekar att gym hade betydligt mildare restriktioner än kyrkor, som fick ta emot åtta personer, oavsett storlek. Det var inte rimligt, med tanke på att det finns rejält tilltagna kyrkor där åtta personer måste ha förefallit parodiskt försiktigt.

Biskop Johan Tyrberg i Lunds stift menar att det är problematiskt att registrera vem som går i kyrkan och tvinga dem att legitimera sig. Och visst kan det föra tankarna i fel riktning om det upplevs som att de besökande i ett trossamfund registreras och kartläggs. Det kan förmodligen bidra till att vissa undviker gudstjänstlokaler under en tid då det är viktigt för en religiös person att få stöd av kyrkan.

Folkhälsomyndigheten har nu ändrat åsikt kring kyrkor och covid-bevis och enligt biskop Johan kommer det att bli upp till den enskilde kyrkoherden att kräver covidpass vid konserter och gudstjänster. Det kan bli en stor utmaning för kyrkoherdar vars församlingar drar mycket folk under julperioden, så förhoppningsvis tänker stiftet erbjuda hjälp och stöd kring hanteringen.

Med det sagt måste kyrkan ta ansvar för folkhälsan på andra sätt, till exempel genom att kräva att besökarna håller säkra avstånd. Det vore såklart katastrof om folk blev smittade och sjuka vid kyrkobesök.

Opinion

Återvandringen borde bekymra

Opinion
Opinion

Återvandring var den stora frågan inför och under Sverigedemokraternas landsdagar. Det är logiskt. SD har kommit överens i riksdagen med Moderaterna och Kristdemokraterna om en mycket stram politik för immigrationen. Nu planeras nästa steg, att förmå människor som redan bor i Sverige att lämna landet.

Det borde bekymra moderatledaren Ulf Kristersson. Han framställer ofta samarbetet på högersidan som betydligt mer harmoniskt än de rödgrönas. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har nämligen fokuserat på det som förenar. Och dit hör till exempel att hålla invandringen på en mycket låg nivå, genomföra ytterligare jobbskatteavdrag och en del annat. Helgens landsdagar visar emellertid att SD inte tänker nöja sig med redan vunna segrar. De vill ha mer, mycket mer, även inom områden där partierna redan har lagt gemensamma förslag.

Det är som sagt logiskt. För Sverigedemokraterna är invandringen vad frihet är för liberalen och jämlikhet för socialdemokraten. Det är frågan som genomsyrar alla andra frågor. Det är den ökade rörligheten som enligt SD har orsakat nästan alla dagens samhällsproblem, bristerna i vården, i skolan och otryggheten. Och omvänt, i samma takt som de invandrade blir färre blir det möjligt att höja pensioner, anställa fler i skolan och förbättra sjukvården.

Det finns idag en bred enighet i riksdagen om att hålla invandringen på en låg nivå. De flestas motiv är att det svenska samhället behöver ägna kraft de närmaste åren åt att ge stöd till människor som redan har kommit hit. Integrationen måste vara huvuduppgiften inom en överskådlig framtid. Sverigedemokraterna håller förstås med, men för dem handlar det om mycket mer. De har alltid hävdat att invandringen är för stor, och menar per definition att samhället försvagas när det kommer människor utifrån. Alltså är det fullt logiskt att partiet föreslår att invandrade ska ha sämre sociala förmåner och uppmuntras att lämna landet.

Därför är det inte konstigt att SD betraktar kompromissen med M och KD som ett etappmål. För övrigt är Ulf Kristerssons beskrivning av högersamarbetet rena struntpratet. Ursäkta uttrycket, men Kristersson förstår förstås att det inte är särskilt svårt att kompromissa i opposition. Då är det fullt möjligt att enbart göras upp om det man redan är överens om.

I regeringsställning är det inte möjligt. Om Ulf Kristersson blir statsminister kan han inte passa i vissa frågor. Då måste han förhandla fram en majoritet när det gäller till exempel biståndet, där KD och SD drar åt olika håll. Han måste ha en politik för trygghetssystemen, där hans eget parti Moderaterna och SD tycker olika.

Det är sant att det spretar rejält i det rödgröna lägret. Partierna är ense om mycket. Samtidigt går det självklart att göra upp en lång lista med frågor där partierna ligger mycket nära varandra. Där de skulle kunna skriva gemensamma reservationer om de utgjorde oppositionen.

Läget på högersidan är ungefär detsamma. De har onekligen lyckats få igenom en del förslag och dessutom har de lyckats förmå Miljöpartiet att lämna regeringen. Men den senaste tidens turbulens visar att det inte finns några tydliga regeringsalternativ i svensk politik. Det borde göra alla en smula ödmjuka.

Opinion

Magdalena den andra

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson (S) anländer till pressträff efter att ha valts till statsminister av riksdagen.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Opinion
Opinion

Magdalena Andersson har valts till statsminister en andra gång. Ingen vet om hon efterträder sig själv, eller aldrig har varit statsminister eftersom hon inte hann tillträda. Situationen är såpass ovanlig att den blir svårdefinierad.

Om Magdalena Andersson mot förmodan tidigare trott att övergången till regeringen Andersson skulle bli lätt har hon med denna mardrömsstart sannolikt fått rimliga (i det här fallet låga) förväntningar. Det blir den näst svagaste regering Sverige har haft, med regeringen Ullsten som etta. Det är dock en enpartiregering, vilket man kan anta att Andersson mestadels ser som en fördel, även om det för med sig stora utmaningar.

Röstförklaringen handlade ganska lite om Magdalena Andersson och mer om vem partierna vill se som syndabock, vilket varierade kraftigt. Det borde vara synnerligen förvirrande för väljarna.

Annie Lööf försökte folkbilda om den gula knappen och skillnaden mellan att trycka gult och tolerera en statsministerkandidat eller att trycka rött eller grönt och ta en annan sorts ställning. Centerpartiets position som slagpåse förbättrades av att talmannen Andreas Norlén lade skulden på Miljöpartiet för att de inte klargjort att de skulle lämna regeringen om oppositionens budget gick igenom. Med tanke på Norléns okonventionella kritik mot ett enskilt parti såg Lööf möjligheten att nyansera.

Om detta har skadat förtroendet för demokratin och i så fall hur mycket är oklart: de flesta förstår förmodligen att det inte längre är lätt och självklart att skapa ett stabilt regeringsunderlag med tre starka partier och ett antal svagare småpartier. Men det är frustrerande och skapar sannolikt oro hos väljarkåren för möjligheten till politisk stabilitet efter valet.

Talmannen har fått en del kritik för att han inte förutsåg detta eller ställde tillräckligt krävande frågor till partiledarna. Han har dock till skillnad från övriga haft anständigheten att be om ursäkt för att det blivit rörigt. Ödmjukhet vore klädsamt även för andra inblandade.

Att Socialdemokraterna anser att de bör styra Sverige, helst själva, är ingen överraskning. S är Sveriges sämsta oppositionsparti: de har ingen aning om hur man beter sig i den situationen.

Ulf Kristersson verkar återigen satsa på att göra uttalanden han får äta upp längre fram. För tre år sedan var det alliterationen om att Moderaterna aldrig skulle ”samarbeta, samtala, samverka, samregera” med Sverigedemokraterna. Denna gång var det att en regering ”måste svetsas ihop av det man vill och inte av det man inte vill”. Om Kristerssons ”konservativa block”, där Åkesson har begärt ministerposter, blir verklighet så kommer Kristersson att att samregera med ett parti som förutom invandring och främlingsfientlighet bedriver bidragspolitik till vänster. Partierna har överraskande lite gemensamt förutom fokus på kriminalitet och invandring.

Andersson kallas den ”vuxne i rummet” av Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin, vilket var en beteckning som Kristersson försökte ge Moderaterna för ett tag sedan.

Inget är vuxen i det här rummet. Det hade varit vuxet att beklaga turbulensen för medborgarna och medge att den nya och svårnavigerade situationen skapar en olyckligt förvirrande situation, där väljarna lätt får intrycket att politiker intrigerar för maktspelets egen skull och inte för att skapa en stabil regering i Sverige.

Med det sagt är det bra att glastaket för statsministrar nu förefaller krossat, även om det gärna hade fått ske under mer gynnsamma omständigheter.

Martina Jarminder

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Privatlån.com

En jämförelse av lån i Sverige

Privatlån.com

Funderar du på att låna pengar? Funderar du på vilken typ av lån som du ska ta? Då ska vi i denna artikel gå igenom olika saker som det är viktigt att tänka på när man ska jämföra olika lån.

Ska man ta ett lån med eller utan säkerhet?

En av de saker som det är viktigt att tänka på när man ska låna pengar är ifall man ska ta ett lån med eller utan säkerhet. Med vad är då skillnaden mellan de båda? Om vi börjar med lån med säkerhet är dessa lån där du måste lämna något i säkerhet till den aktör som du lånar pengar av. Men vad innebär det då att lämna något i säkerhet? Det innebär att du pantsätter någon av dina ägodelar eller egendomar. Dessa kan långivaren då ta ifrån dig om du inte betalar tillbaka pengarna enligt den återbetalningsplan som ni kommit överens om. Ett exempel på en sak som det är vanligt att lämna som säkerhet är en bostad. Lämnar du din bostad i säkerhet kan långivaren därför ta den från dig om du inte kan betala tillbaka lånet så som det är tänkt.

Faktum är att det är vanligt att man använder samma sak som man lånar pengar till att köpa som säkerhet. Ska du då till exempel köpa en bostad lämnar du denna i säkerhet, och långivaren kan då ta den ifrån dig om du inte klarar av att betala tillbaka pengarna.

Men varför ska man då ta ett lån med säkerhet med tanke på vilken risk man tar när man satsar på ett sådant lån? Faktum att du måste lämna något i säkerhet må visserligen vara en nackdel, men faktum är att det även finns flera fördelar med att låna pengar med säkerhet. Detta har att göra med att långivaren inte tar en lika stor ekonomisk risk när de ger dig ett lån med säkerhet som de gör när det kommer till ett lån utan säkerhet. Det gör de inte eftersom de kan ta något från dig vars värde uppskattas till det samma som de pengar du lånat. På grund av detta kan de i övrigt ge dig bättre förutsättningar när det kommer till ett lån med säkerhet. Dels kan de ge dig en lägre ränta när det kommer till denna typ av lån, något som förstås är en stor fördel för dig som lånar pengar eftersom det då blir billigare för dig att göra det. Dessutom kan du i många fall få lån på större belopp när det gäller lån med säkerhet. Just därför kan det vara värt att satsa på ett sådant.

Men hur fungerar då lån utan säkerhet? Precis som namnet antyder är detta lån där du inte behöver lämna något i säkerhet till långivaren. Just detta är också fördelen med dessa lån. Du som låntagare tar alltså inte en lika stor risk när du tar ett sådant lån som du gör när det kommer till ett lån med säkerhet. Långivaren tar dock en större ekonomisk risk genom att ge dig ett sådant lån, något som i sin tur kan få en del negativa ekonomiska konsekvenser för dig som ska låna pengar. Först och främst brukar lån utan säkerhet ha en högre ränta än sådana med säkerhet. Detta är helt enkelt långivarens sätt att kompensera för det faktum att de tar en större risk när de ger dig ett lån utan säkerhet. Faktum att de tar en större risk brukar även betyda att du inte brukar kunna låna lika stora belopp när det rör sig om lån utan säkerhet. För dig som låntagare är det helt enkelt bara att väga för- och nackdelarna med lån med säkerhet samt lån utan säkerhet mot varandra. Du kan sedan välja att satsa på den typ av lån som passar dig bäst. Självklart är det inte heller alla som har möjlighet att ta ett lån med säkerhet. I dessa fall kan ett lån utan säkerhet vara det enda alternativet.

Jämför den effektiva räntan

En av de allra viktigaste sakerna att ha i åtanke när man ska jämföra olika lån är den effektiva räntan. Tyvärr gör många dock misstaget att fokusera på den nominella räntan. Denna ger dig dock inte den fulla bilden av hur mycket det kommer kosta dig att låna pengar. Det är det i stället den effektiva räntan som gör. Den effektiva räntan inkluderar nämligen både den nominella räntan samt eventuella övriga avgifter som kan tillkomma. Detta kan bland annat röra sig om uppläggnings- och aviavgifter. Gör därför inte misstaget att enbart fokusera på den nominella räntan. Ett lån som har en lägre nominell ränta än ett annat kan nämligen fortfarande kosta dig mer pengar i slutändan, detta eftersom det alltså kan tillkomma andra avgifter. Genom att i stället fokusera på den effektiva får du en helhetsbild över hur mycket det kommer kosta dig att låna pengar. Självklart ligger det i ditt intresse att välja ett lån som kommer att kosta dig så lite pengar som möjligt.

Återbetalningstid

När du ska jämföra olika lån är det också viktigt att ta hänsyn till återbetalningstiden. När det gäller detta är det viktigt att känna till att ju längre återbetalningstid du har desto högre ränta kommer du att få. Det är därför inte någon bra idé att välja en alltför lång återbetalningstid, detta eftersom det då kommer att kosta dig mer att låna pengar. Med detta sagt måste du förstås fortfarande ha en återbetalningstid som ger dig en månadskostnad som du har råd med. Välj därför en som ger dig en rimlig månadskostnad utan att för den sakens skull sträcka sig över en alltför lång tidsperiod. Gör du det kan det bli onödigt dyrt för dig att låna pengar.

Är det värt att ta ett snabblån?

Du som ska låna pengar har också alternativet att ansöka om ett snabblån. Fördelarna med snabblån är just snabbheten. Det går nämligen snabbt att få ett besked på din låneansökan när det gäller dessa lån, och om din ansökan blivit beviljad går det också snabbt att få pengarna utbetalda. Dessutom finns många snabblån även tillgängliga för dig som har betalningsanmärkningar sedan tidigare. Allt är dock inte guld och gröna skogar när det kommer till snabblån. För det första brukar de nämligen ha väldigt höga räntor. För det andra brukar de dessutom ha väldigt kort återbetalningstid. Ta därför bara ett snabblån om det är så att det verkligen är nödvändigt och du är helt säker på att du kommer att kunna betala tillbaka pengarna inom den återbetalningstid som gäller. Gör du inte det kan det nämligen få allvarliga konsekvenser för din ekonomi under en lång period framöver i form av betalningsanmärkningar och i värsta fall Kronofogden.

Använd dig av en låneförmedlare

Ett av de bästa sätten att kunna hitta bästa möjliga låneerbjudande på är att använda sig av en låneförmedlare. En sådan ansöker då nämligen automatiskt om lån hos flera olika långivare åt dig, och listar sedan de låneerbjudanden som du får. Allt du behöver göra är därför att göra en ansökan hos den låneförmedlare du väljer att satsa på, därefter sköter den resten av jobbet åt dig. Att använda sig av en låneförmedlare är därför något som du kan spara väldigt mycket tid på att göra. Dessutom är det bra för din kreditpoäng eftersom det då räcker med att du gör en låneansökan, något som i sin tur innebär att det bara kommer att behöva göras en kreditupplysning på dig. När det gäller kreditupplysningar som görs med Upplysningscentralen, eller UC som det brukar förkortas, försämras din kreditpoäng nämligen varje gång det görs en kreditupplysning. Är det då så att du sitter och ansöker om flera olika lån och det görs flera kreditupplysningar på dig med UC kan din kreditpoäng försämras allvarligt. Detta är alltså dock inte något du behöver oroa dig för när det kommer till att ansöka om ett lån hos en låneförmedlare. Även om kreditupplysningen görs med UC räcker det då nämligen med att det görs en kreditupplysning, något som i sin tur inte påverkar din kreditpoäng alltför mycket.

Opinion

Skamligt kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet kopplar Israel och apartheid. Ett uttryck för antisemitiskt tankegods.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Ända från att romarriket gjorde kristendomen till sin officiella religion har judarna utsatts för förföljelse och diskriminering. Den förföljelsen spred sig över hela Europa och fick som tragiskt resultat Adolf Hitlers och nazismens försök att utrota den judiska folkspillran. Denna antisemitism har också haft ett starkt fotfäste i Sverige och begränsade t.ex var judar fick bo i vårt land och vilka yrken de fick utöva. Åren kring andra världskriget blev även i Sverige ett mörkt kapitel då starka krafter försökte försvåra för judar att söka skydd undan Nazitysklands förföljelse.

På senare år har judehat och antisemitism börjat gro igen via invandringen från muslimska länder och svenska extremister som börjat dyrka nazismens idéer. Judar som är utsatta för antisemitism har börjat fråga sig om de längre kan bo kvar i Sverige. Det är inte tryggt att ute i offentligheten skylta med sin judiska identitet, vilket resulterat i att en del har tagit steget att fly till Israel, en utveckling som också synts i bland annat Frankrike där flera blodiga attentat mot judar har skett.

I en tid när ånyo judar förföljs och det i delar av den muslimska världen pågår en etnisk rensning så valde majoritet på Kyrkomötet förra veckan att rösta ja till ett yrkande om att ”lyfta frågan” om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även utifrån” FN:s apartheidkonvention och Romstadgans skrivningar om apartheid.”

Palestinierna har under mycket lång tid levt i en trängd situation i konflikten med Israel. Men det har till avgörande del varit självförvållat genom ständiga attacker mot judar från gangsterregimen Hamas och proklamationer om att utrota den judiska staten och driva judarna ut i Medelhavet. Konflikten har också försvårats genom palestiniernas upprepade vägran att acceptera flera konstruktiva fredsförslag som USA tagit fram.

Att hävda att Israel är en apartheidstat som nu en majoritet i kyrkomötet ger uttryck för är sakligt sett fel. Det är en skamfläck för den svenska kyrkan, men också för de fyra personer som drev fram förslaget – Anna Karin Hammar (S), Lisa Tegby (Posk), Roberth Krantz (S) och Daniel Tisell (C) – och för den knappa majoritet som tog beslutet och därmed sällar sig till en antisemitisk historisk tradition som borde ha nått vägs ände. Extra illa är det också eftersom den svenska kyrkan grundades av en antisemit, Luther.

Världen av idag har en rad länder där människor utsätts för förföljelse, diskrimineras och vill fly. Men dessa lyfts inte fram på kyrkomötet fastän det finns många att välja på. Till staten Israel vill däremot palestinier flytta, vilket visas av kalla fakta. Den arabiska befolkningen har ökat från 1.2 miljoner till nästan 1.9 sedan staten Israel bildades, vilket knappast vore möjligt om denna magnet på araber med muslimsk tro är en apartheidstat. Men antisemitiskt anfäktade personer på kyrkomötet väljer att ensidigt peka ut det land som utgör den enda demokratin i denna del av världen och dessutom det tryggaste landet att leva i.

Heder åt de biskopar bl.a Sören Dalevi, Andreas Holmberg och Åke Bonnier som gått ut och protesterat mot kyrkomötets vansinniga beslut. Nu måste också de politiska partier som nominerat personer med antisemitiska reflexer till kyrkomötet tydligt ta avstånd från dessa företrädare och de åsikter de står för. För inte är det väl Socialdemokraternas och Centerpartiets uppfattning att Israel är en apartheidstat?

Lars J Eriksson

Opinion

Chefer som gömmer sig

Tåg på perrong
Foto: Emil Langvad/TT
Opinion
Opinion

Den legendariske Electroluxchefen Hans Werthén skilde ut sig från de flesta makthavare genom sin tillgänglighet. Förvånade journalister som ringde Electrolux och ville ha en kommentar i någon fråga hamnade direkt i Hans Werthéns telefon, han hade inte pressfolk som skulle fungera som grindvakter. Han brukade kommenterar det med "att det är ju ändå mig som de vill tala med." Så agerar en chef som står för öppenhet.

Men den tiden är förbi. Idag vimlar det av pressekreterare och kommunikationsdirektörer som skickas fram för att besvara mediernas frågor även när det gäller känsliga ämnen.

Nyligen vållade det kritik när Trafikverket tagit ett beslut om att slopa högtalarutropen på järnvägsstationerna.

Högtalarutrop på järnvägsstationer har en lång tradition och utgör en service som är viktig för både synskadade och gemene man som skall åka tåg. Inte minst gäller det när trafiken inte flyter utan det uppkommer förseningar. Den stackars SJ-presskillen försökte försvara nyordningen med en app (applikation) som skall bli möjlig att laddas ner i smartphones, vilket förstås kan fungera för en del resenärer men knappast för synskadade och för de som saknar eller har en gammaldags knapptelefon-mobil. Beskedet om de slopade högtalarutropen är sakligt sett ett magplask och svårt att försvara. Om en så viktig förändrings genomförs är det givetvis verkställande direktören för Trafikverket som inför offentligheten skall försvara beslutet.

De flesta pressekreterare och kommunikationschefer sitter inte med i de slutna rum där viktiga beslut tas. Därför blir ofta deras framträdanden intetsägande eftersom de inte kan motiven på djupet för besluten eller förklara dessa på ett begripligt sätt. Däremot händer ofta att när kritikstormar bryter ut så desavoueras de snabbt av den högsta ledningen.

Det borde vara ett självklart krav när personer rekryteras till de högsta chefsposterna i näringslivet och det offentliga, att de skall ha förmåga och vilja att inför allmänheten och frågvisa journalister försvara sina beslut. Dessutom skulle det kunna spara in en hel del pengar om beslutsfattare inte omger sig med horder av kommunikatörer utan själva ställer sig i frontlinjen.

Lars J Eriksson

Opinion

Kammarrätt till Skåne

Inrätta en egen Kammarrätt för Sydsverige.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Statliga verksamheter har byggts upp under hundratals år. Uppdelningen i regioner för dessa verksamheter var förr rätt ologisk där det ibland var län eller landskap som styrde, ibland helt egna regionala uppdelningar. Under senare årtionden har statsmakten försökt skapa en mer enhetlig struktur så att rationella regioner inrättats. Ett stark men ännu inte förverkligat mål är också att ersätta dagens landsting/regioner med storregioner även om de formellt är lokalt styrda verksamheter.

Det är rationellt med att ha en likartad regional struktur över hela landet. Även domstolsväsendet bör präglas av detta. Men medan vi har sex hovrätter spridda över landet, för att skapa regional förankring, så har vi endast fyra kammarrätter, i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Jönköping. Någon logik i detta är svårt att se.

Skåne sorterar idag under Kammarrätten i Göteborg. Det innebär att domstolen har ärenden ända uppifrån Värmland ner till Skåne. Att den nyaste Kammarrätten lokaliserades till Jönköping hade regionalpolitiska motiv. Den ärendemängd som genereras i Skåne samt att Skåne befolkningsmässigt är en av landets största regioner med 1,4 miljoner invånare, gör det starkt motiverat med en sydsvensk Kammarrätt.

Det är hög tid att inrätta en Kammarrätt för Sydsverige, lämpligen Skåne kompletterat med Blekinge och Kalmar län. Med den geografiska avgränsningen skulle en Sydsvensk Kammarrätt täcka ett område med 1.8 miljoner invånare. Det skulle öka den statliga närvaron i Sydsverige och bli ett behövligt tillskott av kvalificerade juristtjänster t.ex för de som examineras vid Lunds universitet. En sådan Kammarrätt kan lokaliseras till Malmö eller Lund och därmed förstärka arbetsmarknaden för jurister i hela Sydsverige.

Lars J Eriksson

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL