En Nigeriansk kvinna som utsatts för människohandel. Foto: TT

Slavarna mitt ibland oss

Opinion

Ett rekordstort antal rumänska och nigerianska kvinnor tros vara utsatta för människohandel i Sverige just nu. Fattiga människor, som mot löfte om ett drägligare liv reser till Europa och får veta att människosmugglaren anser att de är skyldiga pengar för resan. Skulden ska betalas med prostitution. Om kvinnan vägrar blir hon hotad och skadad. En nigeriansk kvinna berättar i Svenska Dagbladet om hur hon brändes med kokande vatten när hon inte löd. Kvinnorna tvingas sedan möta så många som 20 män om dagen.
7.5 procent av svenska män har köpt sex. Även om bara en bråkdel av sexköparna kan tänka sig att köpa sex av förslavade kvinnor är det ändå ett förfärande stort kundunderlag för denna grymma affärsrörelse.
En av dessa utsatta rumänska kvinnor har försvunnit i Malmö, efter att ha vägrat sälja sex på en svartklubb och hotats av två män. En av medarbetarna på Noomi, ett boende för dem som utnyttjats i människohandel och prostitution, försökte polisanmäla kvinnans försvinnande. Att det råder fara för hennes liv är uppenbart. Polisen vägrade ta emot anmälan med motivationen att det fanns för lite information, trots att det fanns både en misstänkt och en brottsplats. Även Malmö stads samordnare mot människohandel, Lisa Green styrker i Sydsvenska Dagbladet att polisen har underlåtit att upprätta polisanmälningar när hon lämnat uppgifter om fallen.
Det är obegripligt. Det ska gå att göra en polisanmälan oavsett vem eller vad man är, för den delen. Att prostituerade behandlas som mindre vetande och till exempel inte får kommentera sina egna arbetsvillkor är tyvärr välkänt. Men detta handlar om något värre än föraktfullt bemötande av prostituerade. Detta handlar om ett brottsoffer. Här behandlas en människa som om hon inte spelade roll. Som om man inte ens försöker låtsas att alla är lika inför lagen. Man förefaller ha bestämt sig för att det inte är ett problem att en kvinna kidnappats, eftersom hon är en hora från Rumänien. En rimlig reaktion från polisens sida hade istället varit att bli särskilt bekymrad, eftersom detta gäller en utsatt person som av olika skäl har svårt att värja sig och som redan har utsatts för brott.
Malmöpolisen har nu anmält sig själv, för att få saken utredd. Polismästare Mats Berggren säger att de inte kan hålla på att debattera detta i media längre. Ett annat skäl att anmäla sig själv är att en stor och grov orättvisa har rått. Med tanke på att det var media som uppmärksammade på dessa missförhållanden, så hade det varit klädsamt med lite ödmjukhet. Att pressen kritiserat polisen är inte problemet. Problemet är att en ung kvinna försvunnit och samhället svikit. Kanske framkommer uppgifter som visar polisen i en mer positiv dager under utredningen. I nuläget är det svårt att se förmildrande omständigheter.
Om kvinnor fortsätter komma in i landet för att hållas under slavliknande förhållanden krävs ökade resurser för att ta reda på vem som ligger bakom människohandeln och hur man kan bryta deras kontroll över kvinnorna. Och vem är villig att köpa sex av ett traffickingoffer? Det är möjligt att visa sexköpare inte förstår att de köper sex av offer för människohandel. Tyvärr så skildras ofta liknande förhållanden för dessa kvinnor: en eller flera offer i en liten lägenhet med få bekvämligheter. Så många kundmöten som de tvingas till lär dessutom slita på kvinnans kropp, så total okunskap är svår att hävda. Kanske vill man bara inte veta.
Den ursäkten kan inte polisen unna sig. En ung kvinna har redan saknats i två veckor. Även i allra bästa fall har hon utsatts för grova brott under den tiden.

Dagens fråga

Vi har hört tre fjärdedelar av bidragen – håller årets startfält i Mellon måttet?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev