Annika Sandén är docent i historia vid Stockholms universitet och har gett ut flera böcker om 1600-talets Sverige, senast Missdådare. Brott och människoöden i Sverige omkring 1600. För Bödeln har hon grävt i domsmaterial, lagtexter, räkenskaper, främst i domsmaterial i tänkeböcker och protokoll från Stockholm, Enköping, Vadstena, Nya Lödöse men även runt omkring i Sverige. Foto: Martin Alvehus
Bödlar av Annika Sandén.

Bödelns historia – att döda eller dödas

Det är sällsamt att snubbla över en faktabok lika svår att lägga ifrån sig som en deckare. Historikern Annika Sandéns ”Bödeln” är kvardröjande omruskande med sin existentiella prägel, och ger samtidigt en bred samhällsskildring av de lägsta samhällsklasserna i 1600-talets Sverige – allt knutet kring bödelns profession.

Bokrecension
Bödlar – Liv, död och skam i svenskt 1600-tal
Författare: Annika Sandén
Förlag: Atlantis

Efter 1300-talets mitt växte yrkeskategorin bödeln fram i Sverige, individen som skulle utföra myndigheternas utdömda dödsstraff och kroppsbestraffningar. Bödlarna utförde dessutom de sysslor hederliga människor inte tog på sig – att avrätta människor, kastrera och slakta hästar, dränka kattungar och tömma latriner.

Sandén har tittat närmare på bödelns, stupagrevens eller skarprättarens roll i samhället under 1600-talet, vilka som blev bödlar, hur resten av samhället såg på dem, vilka människor som rörde sig nära dem och utfrysningen som kunde ske av de som hade samröre med bödeln. Hon berättar om galgplatser, skildrar dödens kulturhistoria och låter oss kika in i historien på olika rättegångsfall och avrättningar – resultatet är kort sagt lysande njutbart.

Ordet bödel kommer från medeltidstyskans bodel som betyder fogde. I Tyskland dyker beteckningen upp på 1200-talet och i Sverige i mitten av 1300-talet. Tidigare hade målsägare själv skipat rättvisa men efter 1350 var det kronan som hade rätt att utföra våldshandlingar i lagens namn.

Under 1500-talet växte nationalstaterna fram i Europa och rättsskipningen blev viktig för samhällsordningen: ”Brottet berörde alla, det var ett brott mot lagen, det hotade alla och måste bestraffas av staten, ordentligt och offentligt”.

Bödeln hade låg status, att döda mot betalning sågs som en dubbel synd, och i början av 1600-talet var det i stort sett enbart redan dödsdömda – män utan något annat val – som åtog sig posten som bödel. Valet stod mellan att dödas eller döda och bödlarna brännmärktes eller förlorade öronen så att de genast skulle bli igenkända om de försökte fly. Det förekom även ett fåtal kvinnliga bödlar.

Sandén berättar om människors rädsla för gengångare, ritualer kring döden och misslyckade avrättningsförsök inför åskådarskador som förvandlas till hejdande mobb. Hon belyser tankarna kring bödeln som en person med kunskaper inom svart magi, men även någon man kunde vända sig till vid sjukdom och olyckor – en fältskär med erfarenhet av den mänskliga anatomin, van att hantera ben och inälvor.

Hon skriver levande och det är extremt fascinerande och ger många aha-upplevelser att läsa om bödelns förändrade roll genom 1600-talet. Från någon som är dödsdömd och märkt till en roll där bödelsyrket går i arv och bödelsfamiljerna har sin egen plats i samhället. Dessutom intressant läsning om landstrykare, bödelsbrist, landsförvisning, tattare, romer och prostitution. Ofta var det samhällets allra sämst sedda som uppträdde mest avslappnat tillsammans med bödeln – myndigheternas utsedde.

Bokrecension
Bödlar – Liv, död och skam i svenskt 1600-tal
Författare: Annika Sandén
Förlag: Atlantis