Elna Hanssons – Lundakvinnan – hus finns fortfarande kvar i hörnet av Stora Nygatan och Altonagatan i Malmö.Foto: Håkan Jacobsson
Författaren Victoria Benedictsson ordinerades bland annat gröt på knäet när hon konsulterade läkekvinnan Elna Hansson om sitt onda ben.
1991 kom Ingegerd Wedins bok, där hon berättade om en släkt av läkekvinnor, varav den sjunde generationen blev Sveriges andra kvinnliga läkare.
Cecilia Lindqvist spelar Victoria Benedictsson i ”Ni kan kalla mig Ernst”, som inom den närmaste tiden spelas på många ställen i Skåne. Foto: Emmalisa Pauly

Historiskt möte mellan litteratur och medicin

En skånsk bildningsresa, del 6 I sjätte delen av kulturredaktionens sommarserie skildrar Håkan Jacobsson mötet mellan författaren Victoria Benedictsson och läkekvinnan Elna Hansson.

Victoria Benedictsson
Victoria Benedictsson föddes 1850 och växte upp i ett lantbrukarhem i Domme väster om Anderslöv.
21 år gammal gifte hon sig med Christian Benedictsson, postmästare i Hörby och 29 år äldre än hon. 1988 tog hon sitt liv på ett hotellrum i Köpenhamn.
Fyra år tidigare hade hon debuterat som författare med novellsamlingen Från Skåne och året efter fick hon sitt genombrott med romanen Pengar. Bland det som gavs ut senare kan nämnas Fru Marianne. Hon tog upp frågor som gällde kvinnors situation och rättigheter,
Hon skrev också dagbok och brevväxlade flitigt; mycket av det materialet har också givits ut i bokform.
Hon ligger begravd i Köpenhamn; på gravstenen står Ernst Ahlgren, den författarpseudonym hon använde.
Om Victoria Benedictsson har det skrivits mycket.
Aktuell just nu är en nyskriven pjäs på Malmö Stadsteater, ”Ni kan kalla mig Ernst”. Bakom den ligger Petra Brylander och Cecilia Lindqvist, som bygger den på texter av Victoria Benedictsson. Cecilia Lindqvist är pjäsens enda skådespelare.
Ni kan kalla mig Ernst spelas i Studion på Hipp den 1-7 september.
Innan dess är den på turné:
8 aug: Dalby bibliotek kl 18.
9 aug: Lunds stadsbibliotek kl 18
11 aug: Parken, Trelleborg kl 19
16 aug: Eslövs bibliotek kl 18
17-18 aug: Malmöfestivalen kl 18
19 aug: Kulturhuset Broby kl 19
23 aug: Harlösa bibliotek kl 19:15
24 aug: Båstad bibliotek kl 19
25 aug: Hyllinge bibliotek kl 19

”Ett litet och mycket aflångt rum. Hemväfda trasmattor på golvet, gammaldags möbler med guttaperchaöfverdrag, förskräckliga litografier kring väggarne i smala, förgyllda ramar. Men i fönstret, som är högt och friskt, stå frodiga växter i vackra porslinskrukor, präktiga, välskötta drifhusväxter, gumman är en väldig blomstervän.”
Så lyder inledning till novellen ”I väntrummet” av Victoria Benedictsson. Den var införd i kalendern Svea 1886. Väntrummet hon beskriver har hon suttit i själv – det fanns i det hus som läkekvinnan Elna Hansson och hennes make låtit bygga åt sig vid Stora Nygatan i Malmö. Här bodde de och här fanns mottagningsrum och några få rum för inneliggande patienter. Huset står fortfarande kvar.

I början av april 1882 hade Elna Hansson blivit ombedd att komma från Malmö till Hörby för att se om hon kunde göra något för Victoria Benedictsson. Denna hade ett år tidigare blivit dålig i ett ben och hade nu genomgått två operationer, men det ville inte bli bra. Det var hennes syster som föreslog att de skulle sända efter Elna Hansson.
Hon var känd som Lundakvinnan, eftersom hon flyttat från Lund till Malmö. Hon var den femte generationen – minst – i en lång rad läkekvinnor. Sedan gammalt var det till sådana man vände sig, eller till fältskärer, när det handlade om benbrott, sår och andra yttre skador. Hon verkar ha fungerat som något av företagsläkare för kringliggande fabriker.
Lundakvinnan hade gott rykte bland hög och låg, mycket bättre än Allmänna Sjukhuset. Sjukhus på den här tiden framstod för vanligt folk som en slutstation – kanske inte helt ogrundat; det var till exempel inte länge sedan som doktor Semmelweis i Wien hade kommit på att det gick bättre för vårdtagarna om doktorn tvättade händerna mellan patienter.

Elna Hansson var respekterad av läkarkåren också. I Hörby konfererade hon med en doktor Skröder innan hon undersökte Victoria Benedictsson. Lundakvinnan ordinerade bland annat en gröt som skulle läggas på knäet.
Elna Hansson hade fått ta hästskjuts till Hörby. Just färdsättet gjorde att Victoria Benedictsson inte vågade sig på den strapats det skulle innebära att ta sig till Malmö för att komma i Elna Hansson vård en längre tid.
Men den 25 oktober samma år invigdes järnvägen mellan Malmö och Hörby, och tio dagar senare satte Victoria Benedictsson sig på tåget. I Malmö tog hon in hos systrarna Andersson vid Gustav Adolfs torg; hyran var två kronor i månaden.
Hon blev kvar ända till följande sommar, nästan hela tiden ordinerad sängläge av ”fru Hansson”. Denna besökte henne regelbundet, lade på grötar och hjälpte henne göra gymnastik.

Inför hemresan i juni 1883 gjorde Victoria Benedictsson ett besök i Lundakvinnans mottagning på Stora Nygatan, som löper österut från Gustav Adolfs torg.
Året efter debuterade hon igenom som författare, under pseudonymen Ernst Ahlgren. Victoria Benedictsson var arg, rasande, över alla hinder som bestämmelser och konvenans ställde upp för kvinnor.
Verksamheter som den Elna Hansson idkade var på väg bort – lagen ställde allt strängare krav på utbildningar, examina och legitimationer för att få bedriva vård. Hon höll emot i det längsta, men insåg vartåt det lutade.
Hon hade en dotter, Johanna, som hjälpte henne med mottagningen och av allt att döma senare tog över den. Johanna hade i sin tur dottern Hedda, som en tid också bodde hos sin mormor på Stora Nygatan.

1870 hade riksdagen, efter lång debatt, beslutat att kvinnor skulle ha rätt att studera medicin på högskolor.
Då var Hedda nio år. Elna Hansson rådgjorde med sin dotter Johanna. De kom fram till att det enda sättet att fortsätta läketraditionen bland familjens kvinnor skulle vara om Hedda fick läsa medicin på universitetet. De såg till att hon fick en god skolunderbyggnad och när Victoria Benedictsson kom till Elna Hanssons mottagning var det två år sedan Hedda Andersson hade blivit den första kvinnan som studerade vid Lunds universitet. 1892 blev hon Sveriges andra kvinnliga läkare.
Det fick inte Elna Hansson uppleva; hon hade gått bort året innan.
I juli 1888 hade Victoria Benedictsson tagit sitt liv i Köpenhamn.

Fotnot: Många av uppgifterna till artikeln kommer ur Ingegerd Wedins bok En benbrottsläkarsläkt. Lundakvinnan Elna Hansson – femte generationen (Rabén & Sjögren 1991), där hon refererar till Victoria Benedictssons brev och dagboksanteckningar.

Victoria Benedictsson
Victoria Benedictsson föddes 1850 och växte upp i ett lantbrukarhem i Domme väster om Anderslöv.
21 år gammal gifte hon sig med Christian Benedictsson, postmästare i Hörby och 29 år äldre än hon. 1988 tog hon sitt liv på ett hotellrum i Köpenhamn.
Fyra år tidigare hade hon debuterat som författare med novellsamlingen Från Skåne och året efter fick hon sitt genombrott med romanen Pengar. Bland det som gavs ut senare kan nämnas Fru Marianne. Hon tog upp frågor som gällde kvinnors situation och rättigheter,
Hon skrev också dagbok och brevväxlade flitigt; mycket av det materialet har också givits ut i bokform.
Hon ligger begravd i Köpenhamn; på gravstenen står Ernst Ahlgren, den författarpseudonym hon använde.
Om Victoria Benedictsson har det skrivits mycket.
Aktuell just nu är en nyskriven pjäs på Malmö Stadsteater, ”Ni kan kalla mig Ernst”. Bakom den ligger Petra Brylander och Cecilia Lindqvist, som bygger den på texter av Victoria Benedictsson. Cecilia Lindqvist är pjäsens enda skådespelare.
Ni kan kalla mig Ernst spelas i Studion på Hipp den 1-7 september.
Innan dess är den på turné:
8 aug: Dalby bibliotek kl 18.
9 aug: Lunds stadsbibliotek kl 18
11 aug: Parken, Trelleborg kl 19
16 aug: Eslövs bibliotek kl 18
17-18 aug: Malmöfestivalen kl 18
19 aug: Kulturhuset Broby kl 19
23 aug: Harlösa bibliotek kl 19:15
24 aug: Båstad bibliotek kl 19
25 aug: Hyllinge bibliotek kl 19