Viola Gråsten. Oomph, textilmönster lanserat 1952. Foto: Britte Montigny
I folkbildningens tjänst. Om konsten att rätt inreda sin bostad.
Stolar av Lena Larsson 1958 resp. 1952, textiltryck av Ulla Ericson Åström (ca 1950) och Gocken Jobs (1951).
Mona Morales Schildt. Ur Ventana-serien påbörjad 1959 för Kosta glasbruk.
Hertha Bengtsson Blå eld, 1949-71. Astrid Sampe Bordstablett Miramar, 1955.
Barbro Nilsson. Röda Rabatten, 1944.

Nystart med kvinnor i centrum

Recension/design

KONST
Oomph – Kvinnorna som satte färg på Sverige
Malmö konstmuseum
Till och den 4 september.

Malmö Konstmuseum ägnar sommaren åt att i en sällsynt välregisserad utställning (med en mängd tillhörande workshops och evenemang) presentera ”Kvinnorna som satte färg på Sverige” – i allt ett trettiotal möbelformgivare, glaskonstnärer, smyckesmeder, keramiker, textilkonstnärer, arkitekter. Med hjälp av generösa texttavlor och noggrant regisserade installationer täcker utställningen åren 1944-1964.

I den utmärkta och alldeles oumbärliga katalogen som hör till utställningen redogörs för bakgrunden till det bostadspolitiska nytänkande med tillhörande ”designer-boom”, som utställningen tar avstamp i. Under decennierna efter andra världskriget realiserades folkhemsdrömmen. Förkrigstidens murrighet fick ge vika för det ljusa och lätta. På NK föregick TrivaBygg Ikeas platta-möbler-paket och på H55 lanserade Lena Larsson sitt ”slita-släng”-syndrom.
Det var på det hela taget en dynamisk period. Andra världskriget hade gjort rent hus med förlegade föreställningar inte minst om kvinnans plats visavi utbildningar och yrkesval och skapat ett spelrum för idésprutande skönandar och livskvalitetsförbättrare som visste vad de talade om och visste vad de ville.
Några av dem är bortglömda, andra – som Barbro Nilsson, Signe Persson-Melin, Hertha Bengtsson, Ingeborg Lundin och Mona Morales-Schildt för att nu inte tala om Viola Gråsten och Katja of Sweden – har för alltid skrivit in sig i den svenska designhistoriens mer exklusiva kapitel.

Utställningstiteln Oomph är lånad från ett färgstarkt och uppsluppet textilmönster som Viola Gråsten lanserade 1952 och namngav efter ett amerikanskt uttryck för något hett och åtråvärt. Och 50-talet var på det hela taget hett. Andra världskriget hade efterlämnat Europa i ett vakum som nu skulle fyllas med nya bostäder, nya inredningar, nya generationer av människor.
Sverige låg i framkanten, oskadat av kriget med intakt infrastruktur, intakta industrier och med framsynta idéer inte minst vad gällde bostäderna och deras inredning. Många av de närmast visionära idéer som senare skulle vinna internationellt gehör under begreppet ”Swedish Modern” hade presenterats på den funktionalistiska Stockholmsutställningen 1930 men lagts i träda av 1930- och 40-talens turbulenta skeenden.

Nu var det dags för en nystart. Som aldrig tidigare stod kvinnorna i centrum. Kriget, när männen var inkallade, hade givit dem en ny självständighet och yrkesvana. Den perfekta kvinnan var, som Svensk Damtidning uttryckte det i början av 50-talet, till lika delar yrkeskvinna, hemmafru och sexobjekt. En ekvation som var omöjlig att få ihop i varje fall utan radikala hjälpmedel. Och det var upp till kvinnorna att förbättra sina egna villkor. Boendet stod i centrum vilket också återspeglas i Oomph som tar avstamp i tre banbrytande utställningar: Vi bo i Friluftsstaden – ett nydanande radhusprojekt – som presenterades i Malmö 1944, H55 i Helsingborg samt Triennalerna i Milano. De två förstnämnda hade närmast karaktären av folkbildningsprojekt där det gällde att bryta gamla invanda mönster om hur bostaden skulle disponeras och inredas.
Kvinnorna visade hur. Att de var framgångsrika bekräftades redan på Milanotriennalerna 1951 och 1954. 1957 var temat ” Glas och Stål”. Den svenska utställningen tilldelades Grand Prix och glaskonstnären Ingeborg Lundins spektakulära ”Äpple” inledde sin karriär som designikon med kultstatus.

I Oomph ger Malmö Konstmuseum en strålande sammanfattning av två av de mest banbrytande, dynamiska och framtidsförankrade decennierna i svensk samhällshistoria. Det handlade inte bara om ljus och luft, färg och form utan om hur livet kunde förbättras, göras enklare och vackrare för alla.
Det var Svenska Slöjdföreningens Gregor Paulssons redan 1919 lanserade dröm om ”vackrare vardagsvara” som äntligen fullt ut sjösattes – att det var kvinnor som stod vid rodret gjorde inte saken sämre.

KONST
Oomph – Kvinnorna som satte färg på Sverige
Malmö konstmuseum
Till och den 4 september.