Rafael Gomezbarros och hans assistent Salome Arbelaez, som även fungerar som hans tolk, anlände till Wanås under måndagen, för att förbereda inför vernissagen. När han fick en förfrågan om att ställa ut här kände han inte till skulpturparken. När han nu lärt känna den, hans första besök här var för ett år sedan, är han förtjust.
– Jag får en känsla av att skulpturerna här är levande. Det känns surrealistiskt. Varför? För att besökarna, i synnerhet barnen, kan delta. Idén med att man kan interagera med skulpturerna – vissa kan man klättra på och leka med, andra kan man känna på eller kontemplera kring, är inspirerande. Jag letade efter en möjlighet att gå göra något nytt, och gärna på en plats där det även finns barn i publiken, så det här var perfekt, säger Rafael Gomezbarros.
- Skånskan.se - Alla artiklar på
- Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
- Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN