Ian Rankin. Foto: Modernista

Glädjen att läsa Rebus från början

Deckarspalten

Det är nästan tjugo år sedan jag började läsa den skotska deckarförfattaren Ian Rankins serie om kriminalkommissarie John Rebus. Det började när han för första gången översattes till svenska med den åttonde boken i sin Rebus-serie, Svarta sinnen (Black and blue) 1998.
I början var det faktiskt lite trögt men efter ett par böcker (Den hängande trädgården, Förlorade själar) var jag fast för den slitne, smarte John Rebus som det bara gick utför för privat och som aldrig kompromissade. Och lika fast för Ian Rankins på samma gång kärleksfulla och kritiska blick på sin hemstad och sina huvudpersoner och naturligtvis för alla musikreferenser.
Sedan dess har John Rebus både hunnit med att gå i pension i Rebus sista fall (Exit music) 2008 och komma tillbaka som Cold case-utredare i En annan mans grav (Standing in another mans grave) 2012 och sedan knytas ihop med Ian Rankins nya huvudperson internutredaren Malcolm Fox i Helgon eller syndare (Saints of the shadow bible) 2015.

När sedan Modernista för knappt två år sedan började ge ut hela Rebusserien på svenska från början började jag också med stort nöje att läsa om. Och när de nu kommit till bok nummr tre, Näbbar och klor (Tooth and Nail 1992, översatt av Nils Larsson), upptäcker jag till min glädje att jag faktiskt inte har läst den tidigare och att den är riktigt, riktigt bra.
Här lämnar John Rebus Edinburgh för London och är i princip kvar där boken igenom. Något felaktigt har han fått rykte om sig att vara expert på seriemördare och har kallats in för att hjälpa Scotland Yard och kommissarie George Fligh att hitta den så kallade Vargmannen – en seriemördare som fått sitt namn efter som han har för vana att ta en tugga av sina kvinnliga offer och för att det första offret hittades på Wolf Street i East End.
John Rebus är möjligen lite vilsen i London men sin vana trogen går han sina egna vägar, gör sig både omöjlig och osams med både över- och underordnade. Han faller dessutom för en kvinnlig psykolog vid namn Liza Frazer och försöker lite klumpigt att umgås med sin exfru Rhona och dottern Samantha.
Även mördaren får mycket utrymme i ett slags psykologiserande kring sin uppväxt och vad som lett fram till hens makabra mord. Intressant är det, om än inte helt övertygande. Totalt sett är alltså Näbbar och klor bra läsning för alla Rebusfans och för alla som gillar välskriven skotsk noir–i Londonmiljö … Och nu är det bara att vänta på nummer fyra i serien–Strip Jack från 1992 som Modernista ger ut i september, också den översatt av Nils Larsson.