Frida Malmgren är å ena sidan psykolog, och å andra sidan serietecknare. Hon ser inga problem med att kombinera de båda rollerna.Foto: Anna Lindblom
Frida Malmgren. Foto: Anna Lindblom
”Tjejerna på höjden” har just börjat publiceras i Aftonbladet. Snart kommer de i albumform.Teckning: Frida Malmgren

Psykolog med ständigt vässad penna

Frida Malmgren blev psykolog för att hon är ett typiskt mellanbarn. Serietecknare blev hon för att hon har så fruktansvärt roliga kompisar. Att vara båda sakerna samtidigt är inga som helst problem, tvärtom.
Nu har hon dessutom, till råga på allt, blivit tv-kändis.

Namn: Frida Malmgren
Ålder: 31
Bor: Stockholm. Kommer från Lund.
Gör: Psykolog och serietecknare.
Aktuell: Är sedan i höstas relationsexpert Aftonbladet TV. Gjorde på påskafton debut på samma tidnings seriesida med serien ”Tjejerna på höjden” (som finns på både facebook och Instagram). Släpper snart seriealbum, på Kartago förlag.

Ritat har hon gjort så länge hon kan minnas.
– Eftersom mamma var arkitekt och konstnär fanns det ju ständig tillgång till den sortens prylar hemma, konstaterar hon.
Hon nöjde sig inte med att bara rita.
– Nej, det har varit alla sorters kreativt pyssel. Ena stunden ville jag fotografera, nästa stund ville jag sy eller måla. Det har inte funnits någon rak, tydlig linje.

Att låta den kreativa ådran styra yrkeslivet var dock aldrig något hon övervägde, när det var dags att fundera på framtid och utbildning. Det skyller hon dels på det faktum att hon växte upp i de välutbildade medelklasskvarteren på Nilstorp i akademikerstaden Lund, där det var en självklarhet att tänka i termer av teoretisk skolning snarare än konstnärlig. Dels – till synes paradoxalt – hänvisar hon till samma mor som gav henne nyckeln till den konstnärliga världen.
– Ja, att ha ett yrke som arkitekt, till råga på allt kvinnlig, under nittiotalets kris. Jag såg ju hur tufft det var. Det var inget som lockade.
Så vad skulle hon plugga? Det var till en början högst oklart. Hon läste lite olika kurser vid Lunds universitet, varav en i psykologi. Och där var det något som stämde.
– Vissa människor som läser psykologi tycker att de är terapeuter redan innan de kliver in i klassrummet första gången. Det tyckte absolut inte jag. Men jag har nog alltid varit ganska reflekterande. Funderande. Bra på att läsa och förstå andra. Jag är ju mellanbarn, då måste man kunna det, haha.

Hon tillbringade ett år på psykologprogrammet i Uppsala, innan hon kunde flytta ner till institutionen för psykologi i Lund för att gå färdigt utbildningen där. Återkomsten var en stor lättnad.
– Ja, jag var så himla insyltad i nationslivet i Lund sedan tidigare. Och ärligt talat. Det är en helt annan stämning i Uppsala än i Lund.
Hon funderar en stund på hur hon ska beskriva skillnaden på ett lagom diplomatiskt vis.
– Jamen så här. I Uppsala ser alla nationer ut som balsalar. Det är liksom ingen konst att skapa balstämning där. Men i Lund är nationslokalerna mer som … cykelkällare. Det kräver en helt annan uppfinningsrikedom. Människor är helt enkelt roligare här nere.
Parallellt med psykologstudierna ritade hon. Allt möjligt.
– Ja, det var väggmålningar på AF, dekor till spex och affischer till Studentafton. Till exempel.

Och så föddes hennes tecknade serie.
– Den handlade, och handlar fortfarande, om mig och mina tjejkompisar som delade lägenhet på Spolegatan i Lund. Allt började med att jag gjorde en adventskalender om oss, till min kompis. Då kände jag bara att ”vi är ju så förbaskat roliga, jag måste berätta det för hela världen”.
”Tjejerna på Spole”, hette serien från början. Nu, när de inte längre bor där, heter den ”Tjejerna på höjden”, men karaktärerna är desamma, och stommen är fortfarande dräpande situationskomik.
Och sakta men säkert lägger tjejerna världen för sina fötter. Serien har publicerats i tidningen Lundagård. I början av 2017 kommer den i albumform på Kartago förlag (”jag ritar serier som sjutton just nu, jag måste producera massor för att få ihop den där boken”) och från och med den gångna helgen testkörs den i Aftonbladet.
– Japp, det blir åtta lördagar från påsk och framåt. Så nu gäller det att den gör succé, så att jag får fortsätta!

Men tecknandet är som sagt bara ena benet i hennes tillvaro. Psykologjobbet är det andra. Sin första anställning, den så kallade ptp-tjänstgöringen som ovanpå själva utbildningen krävs för att man ska få sin legitimation, hade hon i Eksjö. I de djupaste småländska skogarna, som hon uttrycker det. Skogarnas mörker, i kombination med tyngden av själva jobbet (inom barn- och ungdomspsykologin) gjorde Smålandstiden till en ganska ansträngande historia.
– Jo. Ska man syssla med riktigt ledsna människor, som har det riktigt svårt, då ska man nog helst inte sitta ensam på kvällarna. Jag hade ju inget eget liv där. Men jag blev ordentligt vältränad! Gud som jag tränade. Jag till och med cyklade mellan Eksjö och Nässjö, av ren tristess.
Så när hon kvitterat ut sin legitimation drog hon till Stockholm.
– Alla mina kompisar bodde där.

Något jobb hade hon inte, till att börja med, men det löste sig snabbt.
– Ja, först fick jag komma krypande tillbaka till Eksjö, haha, och börja jobba med utredningar på halvtid. Sedan jobbade jag ett tag som kvalitativ analytiker på Sifo, och sedan fick jag ett vikariat som skolpsykolog i Haninge.
Det sistnämnda passade henne riktigt bra.
– Jag kan inte ha ett jobb där jag ständigt bara sitter i ett rum med en annan person. Det funkar inte för mig. Däremot är det helt perfekt att åka runt på skolor, jobba med grupper, föreläsa. Då trivs jag mycket bättre.
Vikariatet i Haninge tog slut i januari, och hon har just börjat på en psykologtjänst inom friskolekoncernen Vittra istället. Tjänsten är på 75 procent, vilket lämnar välbehövligt utrymme i livskalkylen för allt annat som ska hinnas med. Sedan i höstas är hon nämligen även relationsexpert i Aftonbladet TV. Här ger hon ett psykologiskt perspektiv på allehanda mänskliga dilemman, som otrohet eller besvärliga släkthögtider.
– Det hela är ganska lättsamt. Jag tar ju frågorna på volley. Men jag tycker att det är så mycket glada tyckare överallt, så då kan väl jag få vara en glad tyckare med kompetens bakom?

Som sagt var. Många järn i elden. Ganska olika järn. Det gillar hon.
– Jag älskar att rita. Men det är kul att få göra något som är betydelsefullt på riktigt, samtidigt. Det är en bra kombo.

Namn: Frida Malmgren
Ålder: 31
Bor: Stockholm. Kommer från Lund.
Gör: Psykolog och serietecknare.
Aktuell: Är sedan i höstas relationsexpert Aftonbladet TV. Gjorde på påskafton debut på samma tidnings seriesida med serien ”Tjejerna på höjden” (som finns på både facebook och Instagram). Släpper snart seriealbum, på Kartago förlag.