Ridklubben har sina hästar precis bredvid ruinerna av Cementfabriken i Klagshamn. ARKIVBILD
Kajsa Persson konstaterar att det redan trillat ner bitar från ruinen vid personalparkeringen.
Martina Ekbladh jobbar i stallet. Hon tycker att den röda tegelruinen och de runda betongdelarna kunde behållas, resten kunde rivas.
Anders Nilsson kör trumlan för Peab och bygger upp väg-ytan som varit översvämmad. Men i ruinen har de inga uppdrag.
Maria Gudmundsson pekar på säkerheten och att ruinen som den lämnats nu är rätt ful.

In­du­stri­min­ne som blev en sä­ker­hets­risk

Klags­hamn Det var tänkt som sti­ligt min­ne över en in­du­stri­epok. Men ett halv­år ef­ter att nya rid­hus­an­läggningen på Klags­hamn öppnats är resterna ef­ter gam­la ce­ment­fa­briken mest ett stör­nings­mo­ment.
Och Klags­hamns ryt­tar­fö­re­ning pekar på sä­ker­hets­riskerna.

– Det liknar inte alls som det såg ut på rit­ningarna. Det blir spräng­ska­dor i be­tongen och bitar trillar ner. Här finns även myc­ket ar­mer­ings­järn, och lösa fö­re­mål på marken, påpekar Kaj­sa Persson, ti­digare ord­fö­ran­de i ryt­tar­fö­re­ningen.
Fast det fanns en tid, före rid­hus­byg­get, som hon ut­tryckte sig mera ly­riskt om ru­inen. Det kan bli ”Klags­hamns Ak­ro­po­lis” sa hon till Skåns­kan då.
Men för­hopp­ningarna kom på skam.
– Jag trodde ald­rig att det skulle var kvar så myc­ket. Och nu har man ett in­du­stri­min­ne som kräver un­der­håll. Var­för säkrade man inte platsen från bör­jan. Det här är en plats som har 40 000 be­sö­ka­re om året.
– Vi trodde att de skulle täcka över marken och göra fint här, och att pe­la­rna skulle bli be­tyd­ligt läg­re.

Läs mer: En fabriksepok på anlagd udde

Hon pekar på det pro­vi­so­riska bygg­sta­ketet som inramar ru­inen. Ett sta­ket som till­kom först ef­ter att fö­re­ningen kon­taktat läns­sty­rel­sen.
– Det var ett krav att hägna in om­rå­det, an­nars fick vi inte öp­pna rid­an­lägg­ningen.
– Det händer ju att hästar är lösa, och utan sta­ket kommer de lätt in här.
Ryt­tar­fö­re­ningens verk­sam­hets­chef Maria Gudmundsson är inte hel­ler för­tjust i ru­inen.
– Fruk­tans­värt ful om du frågar mig. Men den måste fram­för­allt vara sä­ker. När hästarna rastas tar vi ut dem till ha­garna på en gång ge­nom ru­inen.
Hon be­rättar ock­så att ga­tu­kon­toret till­satt en grupp som ska titta på håll­fast­heten i pe­la­rna.
– Men det står ock­så klart att man inte följt planen. Tittar man på rit­ningarna kun­de det blivit hyf­sat trev­ligt. Det skulle inte vara så högt och tra­versen skulle inte varit kvar.

Su­san­ne Troiza, mam­ma till en ridtjej är lite mer för­son­lig i om­dö­met.
– Det hade inte varit nå­gra pro­blem om man snyggade upp den. Men hur de tänkt med sä­ker­heten vet jag inte. När jag först hö­rde att ru­inen skulle vara kvar tyc­kte jag det var coolt. Men det blev så­där.
Men det finns de som tyc­ker att allt ska rivas. Tony Rahm (M), an­dre vice ord­fö­ran­de i fri­tids­nämnden, me­nar att nyt­tan med ru­inen är noll och fö­re­slår i en full­mäk­tige­mo­tion att den er­sätts med en grönskande park.
– Det enda vet­tiga är att riva. Jag tyc­ker inte att man visat att det är ett vik­tigt kul­tur­his­to­riskt min­ne.
Han kon­sta­terar ock­så att fri­tids­nämnden är otyd­lig i sitt yttrande, som be­handlas i dag.
De pekar å ena si­dan på att det finns en åt­gärds­plan som ska sä­kra om­rå­det, men som ännu inte satts i verket. Å an­dra si­dan tyc­ker de att det gär­na får bli ett ”min­dre in­du­stri­min­ne.”
– Det är tve­ty­digt, men det visar på en ba­lans­gång där man inte vill stångas med stads­bygg­nads­kon­toret som vill ha in­du­stri­min­net.

När mo­tionen kommer upp i kom­mun­full­mäk­tige räknar han i alla fall med att få stöd av sina par­ti­kam­rater för en ri­vning.
Skåns­kan har ock­så sökt Eva Sund­ström, pro­jekt­le­da­re på ga­tu­kon­toret, för att höra vad de tänker göra med ru­inen.

Dagens fråga

Såg du första avsnittet av På spåret?

Loading ... Loading ...