PotatoPotato gör i ”Bron (asså inte tv-serien)” teater av aktuella politiska händelser. Jenny Möller Jensen och Thora Möller Jensen (t h) spelar två poliser som försöker ta reda på vem det egentligen var som mördade Öresundsbron. FOTO: Clemens Altgård

Parodi på Bron där skrattet fastnar i halsen

Recension

SCEN
Bron (asså inte tv-serien)
Av och med: Jenny Möller Jensen och Thora Möller Jensen
Rum: Freja Hallberg
Produktion: PotatoPotato., Malmö
Torsdag 3 mars 2016

Det råder inget tvivel om att scenkonstkollektivet PotatoPotatos nya föreställning Bron (asså inte tv-serien) ändå tar sin utgångspunkt i just den internationellt framgångsrika tv-kriminalserien. Systrarna Thora Möller Jensen och Jenny Möller Jensen har själva skrivit manus och spelar poliser som ska utreda ett mordfall.

Om det i första avsnittet av tv-serien handlade om ett likfynd mitt på Öresundsbron så är det nu själva Bron som nu blivit mördad. Den mördade Bron på obduktionsbordet (jo, det förekommer en sådan scen), kan förstås ses som en personifikation av allt som Öresundsbron var tänkt att representera och symbolisera när den så högtidligt invigdes år 2000. Sveriges kung talade ju bland annat om ”hopp om arbetstillfällen och tillväxt, om nya möjligheter till utbildning och utveckling, om tätare och djupare kommunikation över alla gränser.”
Precis som i tv-serien måste en dansk och en svensk polis samarbeta för att lösa fallet. Som alla kan förstå är detta både en hejdlös parodi på tv-serien och samtidigt en politiskt högaktuell föreställning. Det är politisk teater i den anda som blivit något av PotatoPotatos signum.

Det vill säga att det är teater som rymmer ett stort mått av både lekfull absurdism och reflektion. Brecht citeras i programbladet men något strikt lärostycke i hans anda är det inte fråga om. Däremot är det gott om distanseringseffekter. Den här oförutsägbara föreställningen är både slängig och sprallig.
Men ändå finns allvaret med. Ett bistert allvar som infogas bland annat genom tv-klipp från nyhetssändningar. De tv-sända bistra realiteterna är för övrigt det första som via en bildskärm möter publiken. Riktningen anges alltså från början. Totalt sett blir det en mosaik av klipp som speglar det politiska spelet kring flyktingkrisen.
Likaså framgår med pinsam tydlighet hur den panikdrabbade svenska regeringen hösten 2015 tvärvände och svek sina tidigare ideal och utfästelser.

Thora Möller Jensen och Jenny Möller Jensen söker som sagt mördaren, skriver upp ledtrådar på en tavla som snart blir fullklottrad. Då har även bränderna på asylboenden och andra mördade broar ute i Europa kommit att bilda ett skrämmande nät av korrespondenser.
På tv-skärmen dyker det upp två figurer (gestaltade av skådespelarna) som visar sig vara ett slags dubbel-personifikation av alla chauvinistiska, fascistoida och främlingsfientliga krafter som just nu är på frammarsch i västvärlden. De bedyrar sin oskuld när det gäller den mördade bron och de många bränderna, men applåderar dåden. De är komiska men får samtidigt skrattet att fastna i halsen.

SCEN
Bron (asså inte tv-serien)
Av och med: Jenny Möller Jensen och Thora Möller Jensen
Rum: Freja Hallberg
Produktion: PotatoPotato., Malmö
Torsdag 3 mars 2016