Debatt

Varför vill Eva Bofride tysta NewsVoice?

Debatt
Debatt Eva Bofride som är ledarskribent och politisk chefredaktör på Gotlands Tidningar skrev nyligen en mycket nedsättande opinionsbildande artikel i Skånska Dagbladet, ”Därför tystas Udo Ulfkotte”, som till stor del handlar om nättidningen Newsvoice.

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

PREMIUM

Eva Bofride som är ledarskribent och politisk chefredaktör på Gotlands Tidningar skrev nyligen en mycket nedsättande opinionsbildande artikel i Skånska Dagbladet, ”Därför tystas Udo Ulfkotte”, som till stor del handlar om nättidningen Newsvoice. Artikeln kritiserar nya nätmedier, men endast Newsvoice omnämns. Det sker fyra gånger i artikeln.

Bofride fick in sin artikel i tidningarna: Norra Skåne, Skånska Dagbladet, Varmlandsbygden (i kortversion) och Hela Gotland via Centerpressens Nyhetsbyrå. Spridningen var alltså över flera regioner i Sverige, men Eva Bofride har gett sig på helt fel tidning. Hon agerar tycks utnyttja sin maktposition med potentiellt inflytande över 100 000-tals läsare för att sprida tvivel runt Newsvoice.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Debatt

Skåne ska inte ha utsatta områden

Grafittimålare.
Foto: Stig-Åke Jönsson / TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I förorterna jag har växt upp i var det de unga bråkmakarna som bestämde. Med tiden blev dessa unga bråkmakare våldsamma gängkriminella. På grund av bristfällig integrationspolitik har problemen med unga kriminella vuxit sig värre mer åren. Våldsbrottsligheten är omfattande. Det dödliga våldet kopplat till skjutningar och sprängdåd i samband med gängbrottslighet har eskalerat till ett av våra stora samhällsproblem. För att råda bot på problemen måste vi ha kraftfulla förebyggande insatser i kombination med ordning och reda i rättssystemet för att återta tryggheten i förorterna.

Det mest grundläggande är en bra skola. Skolorna i Sverige behöver ett ordningslyft för att säkerställa att alla elever och föräldrar respekterar de ordningsregler som gäller. Därför behöver det finnas förväntansdokument för både föräldrar och elever för att tydliggöra vad som gäller och vad konsekvenserna blir vid regelövertramp. Exempelvis bör det framgå att elever som förstör skolans egendom blir skyldiga att ersätta för skadorna. I dag låter bara var fjärde skola vårdnadshavare och elever skriva under sådana förväntansdokument.

Föräldrar har en avgörande roll i barnets uppväxt. Därför ska föräldrar samt barn och unga kunna tvingas delta i sociala insatser för barnen. Socialtjänsten kunna besluta om fler insatser, så kallade mellantvång, samt ta hjälp av polis genom handräckning, för att säkerställa att vårdnadshavare eller barn och unga deltar i insatserna.

Genom straffrabatten utnyttjas just barn och unga av kriminella. Därför måste ungdomsrabatten slopas för myndiga som begår grova brott. I ett nästa steg bör reglerna ändras ytterligare så att ungdomsrabatten även tas bort för den som återfaller i brott med lägre straffvärde.

En ung person som begår ett förnedringsrån eller andra grova våldsbrott ska aldrig kunna släppas direkt för att kunna hota sina offer. Därför krävs det en bred översyn av lagstiftningen så att häktning kan ske i fler fall än i dag i väntan på att socialtjänsten kan kopplas in och göra rätt insatser för barnet.

En överväldigande del av befolkningen som växt upp eller lever under utsatta villkor begår inte brott – endast drygt 1 % av befolkningen i utsatta områden är med i kriminella nätverk och av dessa är nästan samtliga unga män. Det är en högljudd minoritet vars agerande förtrycker en tyst majoritet i våra förorter. Det måste upphöra.

Hade dessa förslag genomförts när jag gick i skolan hade inte generationer med ungdomar i Skåne hamnat i händerna hos kriminella gäng. Nu måste alla goda krafter agera för att återta kontrollen över områden som gängen kontrollerar och lagföra dem som begår brott.

Amir Jawad (L)

Riksdagskandidat för västra Skåne

Debatt

Trippel nytta med solceller på åkermark

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I en opinionsartikel i Norra Skåne den 16 september 2021, ”Klimatnytta eller självförsörjning”, resonerar skribenten om lämpligheten i att anlägga solcellsparker på åkermark. Behovet av förnybar el är idag redan mycket stort, och förväntas öka extremt mycket de närmaste decennierna. Solenergi är förnybart och tillsammans med vindkraft det kraftslag som i första hand byggs ut i Sverige för att nå det nationella målet om ett 100 procent förnybart elsystem 2040.

Solceller kan med fördel anläggas på många olika redan exploaterade ytor – tak, industritomter, parkeringsplatser och nedlagda flygplatser – men det är inte säkert att dessa ytor räcker för att producera de mängder ren energi som Skåne kommer att behöva framöver. Vissa av taken är också mindre lämpliga av olika skäl. Valet av plats för en anläggning styrs av en mängd faktorer, till exempel tillgången på användbar mark/takyta, solinstrålning och kapaciteten i det lokala elnätet. Nätutbyggnad är dyr och tar lång tid. Att inte använda befintlig nätinfrastruktur är ett stort slöseri med resurser.

I debatten framstår det ibland som om det finns en intressekonflikt mellan jordbruk och energiproduktion på åkermark. Jag menar att det bör vara precis tvärtom. Eftersom solcellsparker kan kombinera odling och elproduktion och samtidigt stimulera biologisk mångfald kan de skapa trippel nytta.

Anna Werner, vd Svensk Solenergi

Debatt

100 miljoner till film i Sverige

Svensk filminspelning
Foto: Gunnar Lundmark/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Idag presenterar den socialdemokratiskt ledda regeringen en expansiv återstartsbudget för Sveriges kulturliv. Hela 1,8 miljarder ska främja kulturen och förbättra förutsättningarna för konst- och kulturskapare efter kanske den tuffaste kris som kulturlivet någonsin stått inför.

I och med detta inför vi flera stimulansåtgärder för att bland annat främja filmproduktionen i Sverige vilket kommer att gynna inte minst Film i Skåne.

Den snabba digitaliseringen och ett växande antal streamingtjänster har gett ett rejält uppsving för tv-serier och film. Filmbranschen är en central del av de kulturella och kreativa näringarna i Sverige som ger positiva effekter för såväl regional utveckling som global konkurrens.

Sverige är ett starkt film- och serieproduktionsland med avancerad utbildning för regissörer, producenter, manusförfattare, skådespelare och tekniker. Därför är det illavarslande att branschen haft en så svag utveckling sett till antalet sysselsatta under de senaste åren. Anledningen är helt enkelt att det har saknats tillräckliga stimulansåtgärder i Sverige.

Produktionsrabatter är ett av de starkaste konkurrensmedlen för att behålla svensk film i Sverige och locka till sig inspelningar av internationella produktioner. En produktionsrabatt innebär att film- och teveproduktioner kan få skattereduktioner eller ekonomisk kompensation för sina kostnader inom ett specifikt land. I stort sett alla länder inom EU och EES, förutom Sverige, Danmark, Luxemburg och Liechtenstein, har infört produktionsrabatter vid olika filmproduktioner.

Det är uppenbart att Sverige går miste om inspelningar så länge vi inte kan konkurrera på lika villkor som övriga länder inom EU. Situationen är svår på grund av olika satsningar i resten av Europa, i kombination med att vi har höga löner och priser jämfört med många andra länder.

De länder som infört produktionsrabatter har fått samhällsekonomiska vinster som överstigit de inledande kostnaderna – och filmproduktionerna har dessutom haft positiv inverkan på regional och nationell tillväxt, innovationskraft, export och besöksnäring. De bidrar med andra ord till både lokal sysselsättning och internationellt utbyte mellan länder.

Därför är det med stor glädje som vi nu kan presentera att filmproduktionsrabatter blir verklighet i Sverige i och med vår budget. 100 miljoner ska årligen avsättas för ökad filmproduktion och sysselsättning. Sveriges kreativa kapacitet ska tas tillvara genom förbättrade konkurrensvillkor för filmproduktioner. Nu är det äntligen dags för fler filmproduktioner i Sverige, med nya jobb och mer framtidstro i flera regioner. Så tar vi Sverige framåt, tillsammans.

Lawen Redar,

kulturpolitisk talesperson (S)

Lars Mejern Larsson,

ledamot Kulturutskottet (S)

Pyry Nemi,

ordförande (S) EU-nämnden

Gunilla Carlsson,

vice ordförande i Nordiska rådets svenska delegation (S)

Debatt

100 år av kvinnlig rösträtt

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I september för 100 år sedan gick kvinnor för första gången till valurnorna. Det var när andrakammarvalet 1921 inleddes och Fyrstadskretsen (Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lund) skulle välja 230 ledamöter. Valet pågick 10 september – 26 september och det var första gången som kvinnor fick rösta med allmän och lika rätt som män. Andelen röstberättigade ökade från 20,4 procent valet 1920 till 54,5 procent valet 1921.

Sedan liberalen Kerstin Hesselgren röstades in i riksdagens första kammare och Socialdemokraterna Nelly Thüring och Agda Östlund, samt liberalen Elisabeth Tamm och de konservativas Berta Wellin röstade in i riksdagens andrakammare har det tillkommit nya partier. Gamla partier har bytt namn och andelen kvinnor på valda förtroendeuppdrag har ökat stadigt. Men fortfarande måste arbetet för jämställdhet ske på alla fronter.

Istället för genuspedagogik, kvotering av bolagsstyrelser och tvångsdelad föräldraförsäkring med mera, fokuserar Kristdemokraterna på hur vi ska få ner de höga sjukskrivningstalen bland kvinnor, på våldet mot kvinnor, trygghet på gator och torg, svårigheten att kombinera karriär och familjeliv och på brister i förlossningsvård och kvinnosjukvård. Vi bryr oss om kvinnor i utsatta områden vars liv begränsas av hedersstrukturer, kvinnors låga pensioner och oron över de alltför stora barngrupperna i förskolan.

Vår syn på människan och hennes relationer förutsätter att mannen och kvinnan är jämställda. Där jämställdheten är svag, är även människovärdet det. När det finns stora orättvisor mellan könen omöjliggörs det relationsbygge som behövs mellan människor för vi ska kunna utvecklas till ansvarstagande och goda medborgare i ett samhälle som håller ihop. Kristdemokraterna har förändrat jämställdhetsdebatten i Sverige på senare år. Vi har visat att jämställdhet inte behöver handla om den akademiska och ekonomiska elitens frågor. För de flesta kvinnor handlar jämställdhet om att få god vård även vid åkommor som bara drabbar kvinnor, om rättvisa pensioner, om att få känna sig trygg både utomhus och i hemmet.

Den vänsterfeminism vi vant oss vid i Sverige sedan 1990-talet är ofta elitistisk och nedlåtande. Istället för att ställa rättmätiga krav på hur samhället ska fungera för kvinnor, handlar den om hur enskilda kvinnor ska anpassa sig efter krav som ställs ovanifrån. Bland våra politiska motståndare är det mer populärt att verka för utopiska projekt där målet är en matematisk jämställdhet, eller att upplösa könsidentiteten.

Kristdemokraterna vill möjliggöra mer frihet för kvinnor här och nu och för det krävs en ny jämställdhetspolitik. Det krävs en annan syn på balans mellan arbete och familj och mer valfrihet och flexibilitet. En sådan samhällsförändring sker inte över en natt utan för det behövs välfärdsreformer. Detta kan bara ske stegvis. Några viktiga första steg är att reformera kvinnosjukvården, underlätta för att kombinera familjeliv och arbetsliv, stärka kvinnors ekonomi och stoppa våld mot kvinnor och hedersförtryck.

Kristdemokraterna är en röst för verklighetens kvinnor. Våra förslag handlar om hur vi kan göra kvinnors liv - våra liv - lite lättare att leva.

Arvet från rösträttsreformerna på 1900-talet måste ständigt förvaltas och utvecklas. Vi ska vara stolta över historien och de framsteg vi gjort, men vi måste också utgå från 2020-talets utmaningar och problem. Det behövs en ny feminism och där har Kristdemokraterna en viktig roll att fylla.

Aase Jönsson (KD),

ordförande för KD-K Skåne och 2:e vice förbundsordförande för KD-K

Birgitta Södertun (KD),

partiavdelningens ordförande Helsingborg och regionpolitiker.

Agneta Lindskog (KD),

Kommunfullmäktigeledamot Lund

Stina Brännström Johansen (KD),

vice partiavdelningsordförande i Malmö

Amanda Hellborg (KD),

Landskrona och 2:e vice ordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet i Skåne.

Debatt

Valet i kyrkan

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Naturligtvis får även de politiska partierna ställa upp som nomineringsgrupper i kyrkovalet. I deras led finns troende och välvilliga kandidater. Problemet är att partierna saknar en konstruktiv kyrkopolitik. De talar väl om folkkyrkan men deras iver till centralisering och likformighet är destruktiv.

Tre tecken på kris i Svenska kyrkans församlingar

1. Deltagandet i gudstjänster har sjunkit radikalt de senaste decennierna. För femtio år sedan var ännu antalet besök vid söndagens huvudgudstjänster fler än 10 miljoner. Idag är det ca 3,5 miljoner.

2. Den kristna undervisningen är på många håll nästan obefintlig och efterfrågas inte längre av bredare grupper. Det är nu 100 år sedan (1919) den allmänna undervisningen i troslära upphörde i skolan. Det är sedan dess kyrkans eget ansvar.

3. Sverige har tusentals väl underhållna kyrkor. Det är en stor glädje. Men många har gjorts ”övertaliga” genom att gudstjänster inte längre firas i dem.

Det behövs en ny kyrkopolitik för att bevara Svenska kyrkan som en folkkyrka. Det räcker inte med att lyfta fram symbolfrågor eller allmänna politiska ställningstaganden.

Svenska kyrkan är fortsatt en välkänd samhällsinstitution som vore kyrkan ännu en statlig myndighet. Kyrkobyggnaderna är kulturhistoriska smycken. Förmögenheten är betydande. Men är detta en garanti för att vara en folkkyrka?

Församlingarna är ofta i långt sämre skick än kyrkobyggnaderna. Församlingarna har blivit allt färre med allt större territoriellt ansvar och allt färre medlemmar. Sedan år 2000 har antalet församlingar minskat med mer än 1000 stycken. Söndagens förkunnelse tas emot endast av några få procent av folket.

En kyrka behöver naturligtvis inte vara en folkkyrka. En levande kyrka förblir ett ljus som lyser i mörkret även i en öde trakt men om att Svenska kyrkan skall bevara sin ställning som folkkyrka krävs en ny kyrkopolitik. Det är ett ansvar för alla kyrkomedlemmar. Ett första steg är att deltaga i kyrkovalet och därmed ta ställning i de praktiska frågor som måste avgöras av dem som blir valda.

1. Församlingarna måste ses som den primära nivån inte som ”lokalkontor” för en central myndighet. Det är i församlingarna mötet sker.

Ge församlingsprästerna ett tydligt ansvar för att väcka intresse och skapa delaktighet. Skärp stiftens ansvar för stöd av förkunnelse, diakoni och undervisning. Återgå till huvudprincipen att varje kyrka där huvudgudstjänst firas bör ha en präst som kan lära känna sin församling och ha ett eget församlingsråd. Engagemang och delaktighet uppstår endast lokalt. Endast en lokalt levande kyrka bevarar sin folkliga ställning och väcker respekt i samhället och i dess ledning.

2. Ge därför prästerna en bättre utbildning. Ställ höga krav på de akademiska studierna i teologi men även i andra ämnen som gör prästen förtrogen med filosofiska och kulturella strömningar. Lyssna till prästkandidaternas kritik och genomför en fullständig omprövning av utbildningen vid kyrkans utbildningsinstitut. Församlingsprästens självkänsla och auktoritet vilar på förmågan att nå fram till människor.

3. Öka antalet gudstjänster. Människors ”livspussel” är idag mer komplicerat än för femtio år sedan. Det måste finnas fler alternativ när man kan deltaga i gudstjänst, samtal och gemenskap. Undvik låsta kyrkor som är ett obehagligt tecken på kyrkans reträtt. Se värdet även av gudstjänster med ett fåtal deltagare. Överge inte landsbygden och de mindre orterna. Kyrkoåret bjuder på en spännande rytm och en variation som den borgerliga kalendern saknar. Delaktighet i kyrkolivet är ett erbjudande om självständig identitet.

4. För undervisning krävs ämnesutbildade lärare. Ge präster bättre utbildning i pedagogik och ge kyrkliga pedagoger en bättre fackutbildning. Inrätta kyrkliga skolor. Inte kyrkliga friskolor som konkurrerar med det allmänna skolväsendet utan ”kyrkskolor” för frivillig kristendomsundervisning riktad till barn, ungdomar och vuxna. Skapa nya katedralskolor i varje stift som en gemensam resurs för vidareutbildning. En intresseväckande undervisning är en nödvändighet för en folkkyrka.

5. Satsa på ideella medarbetare. Med början på 1970-talet har antalet anställda i lokal kyrklig tjänst ökat märkbart. Utvecklingen vänder nu. Församlingarnas arbete kan inte längre utföras endast av anställda. Vi står nu inför ett val: Att fortsatt basera församlingsarbetet på endast anställda eller att åter låta ideella medarbetare dela ansvaret. Väljer vi den första vägen kommer vi att få se allt förre och geografiskt större församlingar med allt svagare folklig förankring. Endast den senare vägen kan bevara en folkkyrka med bred förankring.

Lund den 10 september

Nils Gårder

Kandidat i kyrkovalet för Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan (POSK)

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Axofinans

Nytt skolår – nya utgifter

Axofinans Ett nytt skolår innebär en hel del att tänka på. Barnen behöver ofta nya kläder, nya skor, ny ryggsäck samt nya anteckningshäften och dylikt.

Detta kan kännas som en hård smäll mot plånboken, särskilt med tanke på den nuvarande världssituationen, men det är oundvikliga och nödvändiga kostnader det gäller. Det finns dock sätt att spara pengar på dessa utgifter, om man planerar rätt och försöker strama åt budgeten. Man kan exempelvis köpa produkter i andra hand, sälja förra årets kläder och accessoarer, och se till att man köper produkter som håller i längden.

Den kommande perioden är hektisk för föräldrar runtom landet, eftersom ett nytt skolår befinner sig precis runt hörnet. Början av ett nytt skolår brukar vara en spännande händelse för barn, men innebär en hel del utgifter och bekymmer för föräldrarna. Barn växer snabbt, särskilt under de tidigare åren, och ett nytt skolår innebär därmed helt nya kläder och ny skolutrustning. Det är därför viktigt att man ser till att budgeten kan klara av detta. Processen kan upplevas som rätt frustrerande, men med rätt strategi behöver inte det nya skolåret vara så pass läskigt som det kanske verkar. Det här är vad man bör tänka på.

Sälj det som inte längre kommer användas

Produkterna som man införskaffat året innan är nog antingen för små eller för slitna för det nya skolåret, men det innebär inte att man bör slänga dem. Lägger man ut det gamla, exempelvis på marknadsplatser på nätet, kan man få in mer pengar för det nya, samtidigt som man värnar om miljön och ser till att andra barn får tillgång till bra kläder. Det som inte går att sälja går altid att donera till välgörenhet och dylikt, för att se till att inget går till spillo.

Köp andrahandsprodukter

Även om man inte känner sig bekväm med att köpa kläder i andrahand åt sina barn, finns det en hel del andra produkter man kan köpa begagnat inför det nya skolåret för att spara pengar. En ordentlig ryggsäck kan kosta en rejäl peng, men det går att hitta massvis med bra ryggsäckar på nätet, som inte sett mer än ett några månaders användning.

Även elektronik, såsom miniräknare eller mobiltelefoner, går utmärkt att köpa i andrahand. Detta är särskilt rekommenderat för yngre barn, eftersom de inte är särskilt varsamma över sina elektroniska ägodelar.

Ibland är det viktigt att söka hjälp

Barnen och deras behov bör alltid komma först. Därför är det viktigt att se till att man håller sig till en budget och ser till att det finns pengar över för det nödvändiga innan skolåret börjar. Men ibland slår saker och ting snett, vilket innebär att man måste söka hjälp på annat håll. Med hjälp av ett privatlån kan man se till att allting fortlöper som vanligt, även när det går fel i karriären eller i ekonomin. Ett privatlån från rätt bank är alltid att föredra framför sms-lån och dylikt, eftersom räntorna är lägre och företagen tenderar att vara mer seriösa samt uppriktiga.

Återanvänd inom familjen

För den större familjen är det alltid bra att återanvända vid möjlighet, istället för att köpa nytt år efter år. Återanvändning av skolprodukter och kläder är något som både skonar miljön, men även plånboken. Det känns även vanligtvis mycket bekvämare för barnen än att köpa in begagnade kläder och dylikt från annat håll.

Långsiktig planering lättar på stressen

Att uppfostra barn är dyrt – det vet alla. Men med långsiktig ekonomisk planering behöver man inte uppleva onödig stress inför varje skolår. En ordentlig buffert och en rimlig budget är allt som behövs för en god hushållsekonomi. Investering är ytterligare en faktor att fundera över, eftersom bra investeringar kan säkerställa barnens framtid och se till att varje nytt år blir enklare ekonomiskt än det föregående.

Sammanfattningsvis kan man göra följande för att underlätta ekonomiskt inför det nya skolåret:

– Spara pengar genom att köpa produkter i andrahand. Detta är ett utmärkt alternativ för mindre familjer och för familjer som värnar om miljön.

– Spara pengar genom att återanvända produkter inom familjen. En självklarhet för den större familjen.

– Sälja gamla produkter inför det nya skolåret.

– Lägga undan pengar för en buffert och hålla sig till en god, välanpassad budget.

Debatt

100 år av rösträtt

Högtidstal av Ellen Key.
Foto: Pressens Bild
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Vi S-kvinnor vill se ett fullt ut jämställt och jämlikt samhälle. I september är det exakt 100 år sedan 1921 då både män och kvinnor för första gången kunde gå till valurnorna tillsammans och rösta till det som då var både riksdagens första och andra kammare. Det var det första demokratiska valet med allmän och lika rösträtt. Men att det skulle ske just där och då var långt ifrån självklart. Tvärt om var det ett hårt arbete som krävdes för att möjliggöra rösträttsbesluten inte minst från många S-kvinnor, alla rösträttskvinnorna och rösträttsföreträdarna fick möta ett massivt motstånd under många år innan besluten steg för steg kunde fattas.

Vi behöver därför påminnas om de som gick före, de som år efter år kämpade för kvinnors demokratiska rättighet att också delta fullt ut i politiska val. Rösträtten var inte något som gavs till kvinnor, det krävdes ett långt och hårt arbete. Så har det också varit vidare under historien och är fortfarande än idag, varje steg för ökad jämställdhet har krävt ett hårt arbete och mött stort motstånd. Det är vi S-kvinnor och Socialdemokrater som genom historien gått i täten för de stora reformerna för jämställdhet allt från utbyggnad av barnomsorg till den nyligen införda samtyckeslagen. Den S-ledda regeringen tog också så sent som under förra mandatperioden fram en nationell strategi för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det är ett arbete som fortsätter tills varje kvinna är trygg, inte minst utifrån de 40 punkter för att bekämpa mäns våld mot kvinnor som regeringen presenterade innan sommaren.

Idag, 100 år senare är Sverige ett av världens mest jämställda länder. Men detta till trots, är vi långt ifrån jämställda. Kvinnor och män har långt ifrån samma rättigheter och möjligheter. Vi ser det på arbetsmarknaden, inte minst när det gäller lön och arbetsmiljö. Kvinnor är de som har sämst villkor på dagens arbetsmarknad. Vi ser det i representation på ledande positioner inom politiken, varvade listor är inte en självklarhet. Vi ser också ojämställdheten när det gäller att ta ansvar för det obetalda hemarbetet, inte minst när det gäller uttag av föräldraförsäkring och att stanna hemma med vård av sjukt barn. Vi ser det tydligt i det våld som sker mot kvinnor, Våldet ser ut på olika sätt och finns i hela samhället. Varje år mördas kvinnor enbart på grund av att de är kvinnor. Våldet mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av det ojämställda samhället. Det är helt oacceptabelt. Vi kan aldrig luta oss tillbaka och sluta arbeta för jämställdhet!

Nästa år är det val igen, det finns då möjlighet att igen välja en Socialdemokratiskt ledd feministisk regering som kan fortsätta prioritera jämställdheten. Vi S-kvinnor har organiserat kvinnor i arbetarrörelsen sedan innan rösträttens införande och arbetar då som nu med att vi ska nå jämställdhet i hela samhället. Så här 100 år efter rösträttens införande är det hög tid att på riktigt nå ett jämställt samhälle fullt ut, kvinnor och män måste ges samma rättigheter och möjligheter. Det går att förändra, det har historien lärt oss. Nu är det upp till oss att göra vad som krävs!

Elin Gustafsson,

distriktsordförande S-kvinnor Skåne

Carina Nilsson,

kretsordförande S-kvinnor Malmö

Olga K Roos,

klubbordförande S-kvinnor KARL Malmö

Anna Ingers,

klubbordförande S-kvinnor Helsingborg

Susanne Jönsson,

klubbordförande S-kvinnor Ängelholm

My Lilja,

klubbordförande S-kvinnor Lund

Kim Grahn,

klubbordförande S-kvinnor Ystad

Kristina Saunders,

klubbordförande S-kvinnor Staffanstorp

Veronica Larsson,

klubbordförande S-kvinnor Trelleborg

Karin Andersson,

klubbordförande S-kvinnor Kävlinge

Maria Wharton Stjärnskog,

klubbordförande S-kvinnor Skurup

Sabina Månsson Hultgren,

klubbordförande S-kvinnor Kristianstad-Åhus

Inga-Lill Bjartén,

klubbordförande S-kvinnor Österlen

Tina Löfström,

klubbordförande S-kvinnor Eslöv

Gudrun Svensson,

klubbordförande S-kvinnor Lomma

Carin Larsson,

klubbordförande S-kvinnor Karolina Malmö

Debatt

Ta avgift för tolkning

Debatt
debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Svenska språket är nyckeln till att bli en del av det svenska samhället. Tillgång till tolk måste finnas när man är nyanländ och inte hunnit lära sig språket, men vi anser dock att det är en skyldighet att lära sig språket i det land man har valt att bosätta sig i.

Språktolkning är en mycket kostsam post för Region Skåne. Under 2019 uppgick de samlade kostnaderna till över 150 miljoner kronor. Förmedlingen av språktolkning är upphandlad, och under sex månader under 2020 uppgick ersättningen till leverantören till 55 miljoner kronor. Med 2019 års siffror vid minnet har vi dock svårt att se att den summan kommer stå sig.

Region Skåne har redan idag en stor mängd åtgärder man tar ut avgifter för. Vi anser därför att det inte är omöjligt att ta ut avgifter för språktolktjänster. Region Skåne tar ut avgifter för en stor del av hälso- och sjukvården med stöd av hälso- och sjukvårdslagens 17:e kapitel. Vi anser att hälso- och sjukvårdslagen ger utrymme för att ta ut avgifter för språktolkning. Då rätten till sjukvård får lov att avgiftsbeläggas, bör det inte finnas några legala hinder för att avgiftsbelägga rätten till tolk.

Incitamenten att lära sig svenska ordentligt är låga när man hela livet kan få kostnadsfri tolk vid varje givet tillfälle. Om ansvaret för tolkkostnader istället belastade den enskilde efter de första åren i landet skulle fler lära sig svenska fortare. Det är rimligt att vi inför ett krav där man efter en viss tids boende i Sverige bekostar sin egen språktolk. Avgiften skall dock kunna efterskänkas i de fall tolkbehov finns på grund av att man av ålder, funktionsnedsättning eller medicinska skäl saknar förmåga att lära sig det svenska språket eller har tappat sina språkkunskaper. Personer vars hemspråk är ett av Sveriges fem minoritetsspråk finska, jiddisch, meänkieli, romska och samiska ska undantas från dessa språktolksavgifter.

Rätten till tolk ska fortsatt vara grundläggande, men med rättigheter kommer också skyldigheter. En nödvändig förutsättning för att flertalet nyanlända skall ha en realistisk förutsättning att kunna försörja sig och undvika att hamna i utanförskapsområde är att personen i fråga lär sig svenska.

I alla kontakter med sjukvården erbjuds gratis språktolk. Detta stimulerar inte till att lära sig svenska, som är så viktigt för att bli både anställningsbar och ta del av samhället i stort. Sverigedemokraterna menar att med detta incitament skulle motivationen till att lära sig svenska språket öka.

Marlen Ottesen (SD)

Regionråd

Camilla Wifralius (SD)

Ersättare Hälso- och sjukvårdsnämnden

Mattias Kristiansson (SD)

Ledamot Hälso- och sjukvårdsnämnden

Anneli Eskilandersson (SD)

Ersättare Hälso- och sjukvårdsnämnden

Jacqueline Maly (SD)

Ledamot Hälso- och sjukvårdsnämnden

Patrik Ohlsson (SD)

Ersättare Hälso- och sjukvårdsnämnden

Debatt

Skolan är samhällets mittpunkt

Årskurs 6 i Limhamn
Foto: Alexander Olivera/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Skolan är kommunernas största verksamhet och kärnan i det lokala samhället. Det går inte att prata om skolans styrning utan att samtidigt prata om demokrati och hur vårt samhälle hänger ihop.

Nu är utredningen om skolans huvudmannaskap igång. Den har fått uppgiften att ta ett stort och genomgripande grepp om skolans styrning och ledning. Inget arbete kunde vara viktigare. Alla vi som arbetar med skolans utveckling vill se en skola där eleverna lyckas bättre och där likvärdigheten mellan klassrum, skolor och olika huvudmän ökar.

Vi har stort förtroende för att utredaren Thomas Persson. Han har gedigen erfarenhet av skolan, och kommer inte ducka för de svåra frågorna. Flera områden har dock lämnats utanför utredarens uppdrag, däribland förskolan och vuxenutbildningen.

Om styrningen av skolan skulle förändras innebär det att skolans personal får byta arbetsgivare. Men utredningens uppdrag handlar enbart om de offentligt drivna skolorna. Detta trots att en förändrad styrning naturligtvis påverkar alla som arbetar i skolan oavsett huvudman.

Skolan är en av kommunernas största verksamheter och förändringar i ansvaret mellan kommunerna och staten skulle påverka mycket mer än skolans kärnverksamhet. Det påverkar möjligheten att se hela barnets situation. Det krävs många saker för att ett barn ska lyckas i livet, både i skolan och utanför. Det finns idag en röd tråd genom kommunens verksamheter – från förskolan, till grundskolan och vidare till gymnasieskolan. Här finns också socialtjänsten och kultur och fritid. Vad händer när den största komponenten bryts ut? Och vad händer med kommunerna när 45 procent av den verksamhet man ansvarar för försvinner?

På det sättet handlar utredningen om skolans styrning också om vilken roll skolan spelar i samhället. Skolan mitt i byn, som det sammanhållande kittet i samhället. Men om besluten flyttas så att de som bor i byn inte kan påverka, vad händer med skolan? Och vad händer med byn? Med förtroendet för samhället? Hur kan medborgarna nå de som fattar besluten? När ett förändrat huvudmannaskap för skolan analyseras och förslag på en annan styrning diskuteras kan vi inte titta isolerat på skolan och dess byggnad. Det måste föras en diskussion om vad konsekvenserna blir för samhället och vårt demokratiska system.

Vi anser att utredningen bör få tilläggsdirektiv för att också titta på konsekvenserna av en förändrad styrning av skolan för vuxenutbildningen, förskolan och socialtjänsten, och för att se hur den lokala demokratin och medborgarnas möjlighet till inflytande påverkas. Frågor om demokrati och det lokala samhällets utveckling är för viktiga för att glömmas bort. Konsekvenserna kan bli stora, inte bara för barn och elever utan för hela samhället.

Mats Gerdau,

ordförande i SKRs beredning för utbildningsfrågor

Kenneth Handberg,

vice ordförande i SKRs beredning för utbildningsfrågor

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL