Lova Flemming (Barbro) och Stina Klintman (Ylva-li) har huvudrollerna i Allra käraste syster. Pressbild

Tvära kast i sagovärld

Recension

Opera Allrakäraste syster På scen: Lova Flemming, Stina Klintman, Sofia Thelin, Per Knagg Musiker: Per Knagg, Anna Cederquist, Elina Nygren, Dan Svensson, Johan Olsson, Jens Ulvsand, Sofia Thelin Cirkusartister: Christoffer Remberger, Ida Stenman, Lova Edgren, Varga Stenman Musik/musikalisk ledning: Sofia Thelin Libretto: Sofia Thelin och Micka Andersson Regi: Ola Hörling Scenografi/kostym: Maja Kall Ljus: Marcus Gustafsson Producent: Ellinor Johansson Urpremiär i Kuben, Malmö Live, 8 januari 2016

Syskonsvartsjuka, naturmystik och vardagspoesi, låtsaskompisars styrka, skir akrobatik, musik med kolsyra och tvära kast mellan sorg och glädje. Urpremiären på folkmusikaliska visoperan ”Allrakäraste Syster” på Malmö Live i fredags kväll lyckas innehålla allt detta på knappt femtio minuter. Sjuåriga Barbro, sjungen av Lova Flemming, är svartsjuk på nyfödde lillebror i svart retrobarnvagn och stökar till det när han ska sova i en vacker öppningsscen med fallande regn och dialog med Mamma (Sofia Thelin) i svarta stövlar och svart regncape. För henne känns det som om Mamma tycker mest om lillebror, Pappa tycker mest om Mamma och ingen tycker mest om henne. Inte ens en liten hund kan hon få och i sin sorg flyr hon ut i trädgården och ner genom hålet bakom rosenbusken Salikon där Ylva-Li (Stina Klintman) finns. Tvillingsystern som sprang ut i trädgården och försvann ner i hålet när de föddes, ”trots att hon var alldeles nyfödd”.

Under busken finns Gyllene Salen där Ylva-Li är drottning och här kan de leka med sina hundvalpar och kasta upplysta bollar till varandra. Det finns ett stort allvar i samspelet mellan de två flickorna, 11 och 13 år gamla. Lova Flemming är utmärkt som huvudpersonen Barbro och Stina Klintmans omfång är något alldeles speciellt med de toner hon tar.

När cirkusartisterna kommer in – Christoffer Remberger och Ida Stenman från Cirkus Saga, kända från Karavan, med småttingarna Lova Edgren och Varga Stenman – gläds jag åt inspirationen att föra in nycirkus i föreställningen. Resultatet är en varm surrealistisk men samtidigt enkel stämning och känns helt självklart som en tolkning av Astrid Lindgrens underjord.
Akrobaterna klättrar på linor högt uppe under taket och de två mindre synkar sina konster i tygstycken, tack och lov över madrasser… det hela utmynnar i en musikalisk picknick med ett överdåd av godsaker, cirkus och såpbubblor. Flickorna ger sig ut på ridtur med hästarna Guldfot och Silverfot, scenmässigt roligt genomfört med projicerade hästar på långa hängande vita tygspolar, men skräms av mörkret i skogen och återvänder. Avståndet mellan dem djupnar och Klintman sjunger: ”När Salikons rosor har vissnat är jag död”.

Astrid Lindgren är som bäst när hon inte väjer för det mörka och den tråden är tydlig i ”Allrakäraste Syster”. Ylva-Li försvinner och kommer aldrig igen men Barbro belönas med något annat – otroligt välspelat och lurvigt lydigt på scenen.
Sofia Thelins musik och libretto är vackert och sprittande med inslag av vemod och jag är imponerad av samtliga men framför allt de ungas röster. Helheten är poetisk – färgerna korall, svart och vitt i scenkostymerna, musiken och prestationerna – roligt med en urpremiär på så klassiskt material i Malmö.

Opera Allrakäraste syster På scen: Lova Flemming, Stina Klintman, Sofia Thelin, Per Knagg Musiker: Per Knagg, Anna Cederquist, Elina Nygren, Dan Svensson, Johan Olsson, Jens Ulvsand, Sofia Thelin Cirkusartister: Christoffer Remberger, Ida Stenman, Lova Edgren, Varga Stenman Musik/musikalisk ledning: Sofia Thelin Libretto: Sofia Thelin och Micka Andersson Regi: Ola Hörling Scenografi/kostym: Maja Kall Ljus: Marcus Gustafsson Producent: Ellinor Johansson Urpremiär i Kuben, Malmö Live, 8 januari 2016