lund Forskningsanläggningen ESS är en gigant som nu har börjat ta form på allvar i nordöstra Lund. De närmaste åren kommer byggnaderna, som hittills mest konstruerats under marknivå, att resa sig och synas långväga på slätten.

– Att bygga detta är en utmaning. Det är en jätteinvestering som Sverige gör. Många pratar om ESS, men det är få som verkligen förstår hur stort det är, säger Kent Hedin, byggchef.
Han bör veta. I tio år har han haft uppdrag världen över. Turning Torso och Malmö Arena är byggen han lett på hemmaplan.
Nu är det ESS som han lägger all sin energi på.
– Det svåraste är inte de tekniska utmaningarna, utan att ESS är ett europeiskt partnerskap som drivs gemensamt av 17 länder. 48 nationaliteter är inblandade. Forskare, byggare och industrifolk, alla med olika bakgrund, kompetenser och sätt att uttrycka sig, ska samarbeta, säger Kent Hedin.

Storleken på ESS är imponerande på många sätt. Det som tar form på åkern är världens kraftigaste linjära accelerator.
Kent Hedin berättar att den globala samarbetsorganisationen OECD slog fast att tre anläggningar behövde byggas i världen – en i USA, en i Europa och en i Asien. Två av dem är klara. De ligger utanför Tokyo och i Tennessee, USA. De har vardera en accelerator på en megawatt. ESS ska ha fem megawatt.
Det neutronljus som ska alstras Lund är 30-100 gånger starkare än föregångarnas.
– Vi kommer att göra av med otroligt mycket elektricitet när vi trycker på knappen. Nästan 270 gigawattimmar per år blir förbrukningen, säger Ulf Palmér, som håller i säkerhetsgenomgången som alla måste gå igenom för att få tillträde på sajten. Kraven är rigorösa.
Det är en stor arbetsplats.
– Vi är 335 personer i dag. Om något år har antalet vuxit till 800-900. Framförallt 2017 blir intensivt, fortsätter Ulf Palmér.
Området som ESS tar upp är 72 hektar stort.
Den långa tunneln där huvuddelen av acceleratorn ska installeras är nästan färdig. Medarbetarna är i färd med att fylla på med jord så att tunneln, 537 meter lång, hamnar under marknivå.
Den ligger cirka sex meter ner men läget har justerats så att den ska hålla sig ovanför grundvattnet.
I tunneln ska protoner accelereras upp till en hastighet nära ljusets. Detta styrs genom utrustning i en intilliggande lika lång byggnad som heter klystrongalleriet. Det är radiovågor som driver upp farten.
– När det går som fortast rör sig protonerna så snabbt att de hade tagit sig sju, åtta varv runt jorden – per sekund, säger Kent Hedin.
Acceleratorn kyls ner med hjälp av flytande helium till minus 272 grader. Den blir då en gigantisk superledare.
Det alstras också en viss mängd strålning vilket gör att ingen får gå in i tunneln förrän den har varit avstängd i en timme. Detta kommer bara ske när acceleratorn behöver underhållas. Annars ska den köras dygnet runt. Tusentals forskare vill använda något av de 22 instrumenten som finns i andra änden. Varje instrument är anpassat för en viss typ av experiment. Kent Hedin beskriver det som en schweizisk armékniv.
– Forskarteamen som ska hit förbereder sig i ett år. De har tillgång till instrumentet i mellan tre dagar och en vecka. Sedan kan det ta upp till ett år för dem att analysera resultatet. Det visar flödet av forskare som väntas, säger han.
Det som kallas spallationen är när protonerna, som en hammare som slås in i en blöt tvättsvamp, krockar med materialet i målstationen och det frigörs neutroner som liksom vattendroppar sprids åt alla håll. Det är neutronerna som forskarna vill åt.

– De går rakt igenom i stort sett alla ämnen utan att påverka dem. Neutronerna ger sedan information om hur ämnena är uppbyggda på atom- och molekylnivå, säger Julia Öberg, pressansvarig på ESS.
Målstationen, target, kommer att finnas i en trettio meter hög byggnad. Den ska byggas av 14 000 kubikmeter betong (totalt 50 000 kubikmeter för hela ESS). 4 000 pålar ner i urberget ska säkra den mot en jordbävning som inträffar vart miljonte år.
Mest imponerad är Kent Hedin över monoliten, själva kärnan i målstationen.
– Den blir elva meter i diameter och 14 meter hög i solitt stål. I den går protonerna in och slår loss neutroner ur målmaterialet.
Det går åt nästan lika mycket stål till denna, 6 000 ton, som i Eiffeltornet med sina 7 000 ton.

Under julhelgerna fortsätter bygget, men i lägre takt. Nästa år, 2016, kommer byggnaderna att börja synas eftersom det mesta arbete som gjorts hittills har skett under marken.
– Allt pålningsarbete i target ska göras färdigt nästa år. Rör och el ska dras och i slutet på året ska forskarna komma till klystrongalleriet och börja installera utrustning för acceleratorn. För närvarande är 100 labb över hela världen i färd med att utveckla tekniken som ska komma på plats, säger Kent Hedin.