– Nu vill jag fortsätta skriva låtar, jag känner att det är det jag är här för att göra. Jag är ju artist. Jag går lite i sådana tankar vad jag vill göra i 50-årsåldern, sådant som känns relevant. Foto: Vilhelm Stokstad

Nu blir Lena Ph en i bandet

musik Hon kan fira 30 år som artist och närmar sig med viss bävan 50-årsdagen som infaller i början av nästa år. Nu vill Lena Philipsson hitta en ny inriktning på känslan i sitt artisteri. Med nya plattan Jag är ingen älskling i ryggen och med planer för nya krogshowen ser hon fram emot att komma ännu närmare publiken.

– Jag har alltid sagt att jag är musikmänniska och inte så mycket textmänniska, men nu känner jag mig stolt över texterna som känns mer ärliga och lite närmre. Jag är redan i tanken på att skriva fler låtar, säger hon.
Tidigare i höstas kom Lena Philipsson med albumet Jag är ingen älskling, där hon för första gången på många år skrivit allt material själv. Den 3 februari är det premiär för showen med samma namn som plattan på Cirkus i Stockholm,
Hur kom det sig att du ville skriva själv nu?
– Tiden var mogen för det. Jag skrev mycket förr, men sedan har det mest blivit låtar som andra skrivit. När jag jobbade med Orup tog han över stafettpinnen och jag kunde vila i det. Sedan fortsatte det av bara farten. Men nu kände jag, för min egen skull, att jag ville ha en annan inriktning på känslan i jobbet. Jag var tvungen att sätta mig ner, ge mig själv tiden och börja jobba för det. Och det gick bra även om jag kände mig ringrostig först, säger Lena Philipsson.

Resultatet blev en personlig platta, både glad och sorgsen, med texter som många kan relatera till. Krogshowen som följer blir mer av en konsertshow med ett band och med Lena Philipsson vid pianot.
– Det blir mycket av den nya musiken, men även några gamla favoriter. Jag har gjort stora spektakulära shower med mycket dans och klädbyten, nu blir det mer avskalat. Jag blir en i bandet och så blir det kanske lite längre prator.
Lena Philipsson säger att hon blir lite nervös inför tanken att göra en så avskalad show i stället för att stå längst fram på scenen i höga klackar som både publiken och hon är vana vid.
– Det är lätt att falla in i gamla mönster och säga: ”Vi kanske lägga till en fjäderboa”. Men nej, den här gången vill jag lita på musiken.
Att sätta sig vid pianot i sina shower är något Lena brukar göra, men då brukar det handlar om någon enstaka låt.
– Alla brukar tycka att det är så mysigt. Och jag känner själv att ja, det blir en annan känsla. Lite närmre, även om jag känner mig tryggare med det gamla vanliga.
Pianot har funnits med sedan barndomen. Redan vid sex eller sju års ålder började hon plinka på tangenterna.
– Piano eller keyboard är alltid med. Den här gången har har gjort alla pianopålägg på plattan själv. Låtarna är organiskt inspelade, jag har gjort dem som jag ska spela dem ute. Jag har fått öva mycket mer nu på pianot och det känns väldigt roligt.

På Scandiascenen på Cirkus ska Lena ha ett band på sex musiker. Scenografin är inte så omfångsrik.

Så den här showen kanske också passar på turné?
– Absolut, allt beror på hur det går. Det är en smidig produktion att ta ut, men samtidigt ska det också var glamouröst och lite lyxigt med Las Vegas-känsla. Så spartanskt blir det inte!
Det är 30 år sedan genombrottet. Hur känns det?
– Det är svårt att ta in, men det betyder ju att hela mitt vuxna liv har jag varit i branschen. Det känns ju fantastiskt. Jag har inte lika nära kontakt med den där 20-åringen som jag var då, men samtidigt känner jag mig mer som 25 någonting.
Lena Philipsson är glad över att karriären funkar så bra och att hon får fortsätta jobba.
– Jag är tacksam och stolt över mig själv. Det är ju inte alltid man får välja, branschen kan vara hård, det är lite djungelns lag. Många vill men inte alla lyckas. Jag har den största respekt för varje grej jag gör. Jag tar inte för givet att folk kommer till min show. Jag försöker alltid lägga ner det arbete som krävs och göra mitt bästa i det här som faktiskt har blivit mitt liv.

Du fyller otroligt nog 50 också i januari. Hur känns det?
– Man vet ju att tiden går, men de där siffrorna känns inte så uppmuntrande. Jag lever ett härligt och bra liv, visst, men 50 är obönhörligen en vuxensiffra. Det går inte att skratta bort, Det blir nog lätt en identitetskris, jag känner mig likadan som förut, men noterar att siffran är där.

Du ser alltid ut att vara i väldigt god form. Tränar du mycket?
– Nej, men jag har begåvats med en slank figur. Jag var väldigt smal som yngre, det är jag inte längre, men jag har ju haft lite att ta av kan man säga. Nu känner man att det där lilla extra lägger sig på kroppen. Tränar gör jag egentligen inte, fast när jag kör en show blir ju varje föreställning som ett ganska hårt fysiskt träningspass. Det blir väl lite som en påminnelse för kroppen. Och så går jag, jag går fort genom stan. I rasande tempo!

I vinter har Lena Philipsson varit på turné med Julgalan, där hon var ett av dragplåstren tillsammans med Måns Zelmerlöw och Hasse Andersson.

Är julen en favorithelg för dig?
– De har ju varit väldigt barnrelaterat för mig. Nu blir det lite slarvigare när barnen är större, de är 22 och snart 17. Men lussekatter och pepparkakor bakar jag alltid.
Själv julhelgen ser hon som en skön helg utan måsten.
– Förutom då skinkan och Jansons frestelse. Det måste jag ha! säger Lena Philipsson.