Per Åhlin ligger bland annat bakom de välbekanta figuerarna ur ”Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton”. Arkivbild
Karl-Bertil Jonsson är ett av julaftons allra mest sedda program, efter Kalle Anka och Kan du vissla Johanna, trots att det sänds vid en tidpunkt då många antingen äter julmat eller har besök av tomten. Illustrationen är hämtad från specialutgåvan Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, som gavs ut som bok i höstas. © PennFilm Studio, Per Åhlin 2015
Att ta från de rika och ge till de fattiga. Inspirerad av Robin Hood smusslar unge Karl-Bertil Jonsson undan paket från alla som har en taxerad inkomst på mer än 50 000 kronor om året, och delar istället ut dem i stadens slumkvarter. © PennFilm Studio, Per Åhlin 2015
Tage Danielsson. Foto: TT/arkiv

Julens hjälte jubilerar

När sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton som vanligt kliver in i svenska folkets vardagsrum i kväll klockan 19 är det på dagen 40 år sedan den hade premiär. En av alla dom som sitter bänkade framför tv:n för att se den är filmens regissör och animatör, Per Åhlin.
– Jag är tillsammans med släkten oftast och då kan man inte gå ifrån tv:n, det ser ju fult ut, säger han och skrattar.

Sagan om Karl-Bertil Jonsson
Röster: Per Andrén (Karl-Bertil Jonsson), Toivo Pawlo (Tyko Jonsson), Marianne Stjenqvist (Karl-Bertils mor), Åke Fridell (Byrådirektör Bergdahl), Catrin Westerlund (Fru Bergdahl).
Manus och röstregi: Tage Danielsson
Musik: Gunnar Svensson, som spelar med Arne Domnérus och Sture Åkerberg.
Animation: Kjeld Simonsen, Hans Åke Gabrielsson och Per Åhlin.
Design, klipp och regi: Per Åhlin.
Filmen har visats varje julafton sedan 1975 i Sveriges Television.
Per Åhlin
Född: 1931.
Bakgrund: Inledde sin karriär som reklamtecknare och bokillustratör. Började arbeta med Hasse & Tage 1964. Startade produktionsbolaget PennFilm Studio 1967, i Hököpinge.
Filmografi (i urval): I huvet på en gammal gubbe (1968), Dunderklumpen (1974), Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (1975), Tv-serien Alfons Åberg (1979-82), Resan till Melonia (1989), Hundhotellet. En mystisk historia (2000), filmerna om Lilla Spöket Laban (2006-2009), Lilla Anna och Långa farbrorn (2012), Emil & Ida i Lönneberga (2013).
Priser (i urval): Guldbaggen, juryns specialbagge för Dunderklumpen 1975, och 1990, för kreativa insatser för Resan till Melonia, Tage Danielsson-priset 2008.
Aktuell: I dag är det 40 år sedan Sagan om Karl-Bertil Jonsson för första gången visades i SVT på julafton. Med specialutgåvan av boken ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”, som släpptes i höstas på Walhström & Widstrand. Bland annat innehåller boken Per Åhlins storyboard till filmen.
Per Åhlin om …
… hur han tror Karl-Bertil Jonsson är i dag: – Det kan man ju fråga sig. Jag tror han är precis likadan. Det är likadant med alla klassiska seriefigurer, de får inte bli äldre. Det är det som är magin med dem.
… Karl-Bertil Jonsson i andra sammanhang än filmen: – Från november fram till jul får vi många förfrågningar. Vi, det är PennFilm, Tages fru Märta-Stina Danielsson och jag som bestämmer, tycker det är OK när han används till välgörande ändamål, när det är i linje med berättelsens karaktär och syfte, men om det bara är för att illustrera är vi ganska restriktiva. Han var julkula hos Unicef förra året, de har aldrig sålt så många julkulor förut och det är ju kul.
… han får mycket beundrarbrev: Jag är ju en väldigt märklig person, jag gillar inte offentligheten utan har alltid, precis som Tage, värnat mitt privatliv. Det som gäller är det man gjort, inget annat. Det var mer förr, folk vet nog inte om att jag lever fortfarande, ha ha.

Vi träffas på ett mysigt kafé i utkanten av Malmö. Per Åhlins legendariska PennFilm Studio är såld och även om han fortfarande håller till där är hans ateljé just nu lite för ”råddig” för att han ska vilja släppa in oss. Han inleder han med att konstatera att han inte har så mycket att säga om Karl-Bertil Jonsson, vilket förstås visar sig inte vara sant.
Per Åhlin kom först i kontakt med sagan om Karl-Bertil Jonsson när han ombads att göra ett par illustrationer till den i samband med att den 1964 skulle skickas som en julhälsning från förlaget Wahlström & Widstrand.
Han minns inte att han reagerade särskilt starkt på sagan första gången han läste den.
– Inte mer än att det alltid var roligt att läsa Tages texter. Och att man var en av de första som fick läsa dem var en upplevelse i sig, säger han.

Det gick sedan tio år innan Tage Danielsson frågade om han ville göra en animerad film av den. Tage hade då fått i uppdrag att göra en julfilm till Sveriges Television men insett att deras första önskemål, att det skulle bli en vanlig film med levande skådespelare, skulle bli för svår att göra. Inte minst med tanke på de speciella miljöer sagan innehåller.
När Per Åhlin satte igång med sitt arbet var ljudet redan inspelat.
– I regel börjar man med att regissören gör storyboarden och har en idé om tempo och regi redan då, sedan spelar man in ljudet. Nu gjorde vi tvärtom, men det funkade det också, säger Per Åhlin och skrattar.
Filmens Karl-Bertil ser inte alls ut som illustrationen han gjorde till sagan tio år tidigare, men var han fick idén till hur den unge Robin Hood-dyrkaren skulle se ut kan Per Åhlin inte förklara.
– Många tror att det är ett porträtt av Tage. Det finns onekligen likheter och Tage jobbade ju på posten själv på jularna som grabb, men jag har aldrig sett någon ungdomsbild av honom. Jag har heller inget minne av att jag gjorde det medvetet, men det är inte omöjligt att det blev så utan att jag tänkte på det. Det blir så när man börjar rita – man hittar en stil man tror på och sedan gäller det att fullfölja det, säger Per Åhlin.

Per Åhlin hade bara nio månader på sig att färdigställa filmen, vilket är väldigt kort tid i sammanhanget, och projektet blev ett riktigt lagarbete, med tre animatörer och en rad färgläggare, bland annat hjälpte hans syskonbarn till.
– Som regissör för en animerad film fungerar man ungefär som en vanlig regissör, men istället för skådespelare har man tecknare som man ber agera på ett visst sätt. Då har man en tanke redan från början att den där tecknaren kan nog vara lämplig för den där rollen. Men den lyxen har vi aldrig haft råd att unna oss. I Karl-Bertil Jonsson hjälptes vi animatörer åt.
Trots att tiden var knapp beslutade Per Åhlin sig för att lyxa till det lite och inte enbart använda svart utan även färgad tusch till karaktärernas konturer när de ritades upp på genomskinliga plastceller. Men efter att arbetet pågått ett tag insåg han att det gick för långsamt.
– Jag började fundera på vad jag skulle hitta på för att kunna rationalisera det hela och då hittade jag spritpennor. Det gick dubbelt så fort, minst. Det var bara det att när vi skulle plåta de sista scenerna i november hade linjerna lossnat från cellerna och satt på skyddspappret istället. Det var en katastrof, säger Per Åhlin och ryser åt minnet.

Det blev till att snabbt som ögat försöka rädda situationen – att skjuta upp premiären var inte ett alternativ. Som tur var satt färgen som figurerna färglagts med kvar på baksidan av cellerna, så de fick man nu lägga ovanpå originalteckningarna.
– Det gjorde att vi inte såg teckningarna utan fick sitta och gissa var konturerna gått och rita i dem. Det var oerhört nervöst och vi var så försenade att jag satt uppe på nyhetsredaktionen på tv i Stockholm och klippte ihop en tejpskarvad, provisorisk film på lillejulafton, säger Per Åhlin.

Räddningsarbetet lyckades och det blev premiär på julafton som planerat. Aldrig hade Per Åhlin då kunnat ana att vi 40 år senare skulle ha lagt Karl-Bertil Jonssons julafton till listan över julens älskade traditioner.
– När vi satte igång sade Tage att vi skulle göra en ny Kalle Anka, men de första åren var filmen inte så uppmärksammad. Det var först efter fyra-fem år den började få en större och större publik. Då började man också skriva om den och sedan har det blivit väldigt mycket konstigheter. Det finns ju hemsidor som bara tar upp de klassiska citaten. Det hade varit väldigt kul om Tage hade levt, av flera skäl. Inte minst i dag med den förvirring som är i samhället hade han behövts. Han var ett geni – till synes var han väldigt oskuldsfull och oskyldig men egentligen var han ju den bittraste satiriker vi haft. Både han och Hasse blev missbedömda, anser jag, speciellt Tage för han hade en enorm botten i sig, säger Per Åhlin.
Att filmen blivit så älskad tror han är en kombination av flera olika saker.
– Det är en fantastisk historia, det kan man inte komma ifrån. Men också att det är Tage själv som läser den har haft en väldig betydelse för filmens framgång. En annan lika viktig komponent är Gunnar Svenssons signaturmelodi – jag blev lycklig när jag hörde den, man hör ju direkt när något är bra, säger Per Åhlin.

Så här 40 år senare, kan du se den med en utomståendes ögon?
– Nej, det kan jag inte och i första hand beror det på den här olyckan med spritpennorna. Det sitter som en djävul på ryggen när julafton kommer, den ångest man kände då.
Det ångestframkallande minnet till trots är han nöjd med vad han och hans team åstadkom.
– Det är klart att jag kan ha synpunkter på detaljer, men så får man inte tänka. Det som är gjort är gjort och har man haft den framgång som filmen fått får man vara nöjd. I förhållande till budget och tid tycker jag att vi gjorde ett stordåd.

Sagan om Karl-Bertil Jonsson
Röster: Per Andrén (Karl-Bertil Jonsson), Toivo Pawlo (Tyko Jonsson), Marianne Stjenqvist (Karl-Bertils mor), Åke Fridell (Byrådirektör Bergdahl), Catrin Westerlund (Fru Bergdahl).
Manus och röstregi: Tage Danielsson
Musik: Gunnar Svensson, som spelar med Arne Domnérus och Sture Åkerberg.
Animation: Kjeld Simonsen, Hans Åke Gabrielsson och Per Åhlin.
Design, klipp och regi: Per Åhlin.
Filmen har visats varje julafton sedan 1975 i Sveriges Television.
Per Åhlin
Född: 1931.
Bakgrund: Inledde sin karriär som reklamtecknare och bokillustratör. Började arbeta med Hasse & Tage 1964. Startade produktionsbolaget PennFilm Studio 1967, i Hököpinge.
Filmografi (i urval): I huvet på en gammal gubbe (1968), Dunderklumpen (1974), Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (1975), Tv-serien Alfons Åberg (1979-82), Resan till Melonia (1989), Hundhotellet. En mystisk historia (2000), filmerna om Lilla Spöket Laban (2006-2009), Lilla Anna och Långa farbrorn (2012), Emil & Ida i Lönneberga (2013).
Priser (i urval): Guldbaggen, juryns specialbagge för Dunderklumpen 1975, och 1990, för kreativa insatser för Resan till Melonia, Tage Danielsson-priset 2008.
Aktuell: I dag är det 40 år sedan Sagan om Karl-Bertil Jonsson för första gången visades i SVT på julafton. Med specialutgåvan av boken ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”, som släpptes i höstas på Walhström & Widstrand. Bland annat innehåller boken Per Åhlins storyboard till filmen.
Per Åhlin om …
… hur han tror Karl-Bertil Jonsson är i dag: – Det kan man ju fråga sig. Jag tror han är precis likadan. Det är likadant med alla klassiska seriefigurer, de får inte bli äldre. Det är det som är magin med dem.
… Karl-Bertil Jonsson i andra sammanhang än filmen: – Från november fram till jul får vi många förfrågningar. Vi, det är PennFilm, Tages fru Märta-Stina Danielsson och jag som bestämmer, tycker det är OK när han används till välgörande ändamål, när det är i linje med berättelsens karaktär och syfte, men om det bara är för att illustrera är vi ganska restriktiva. Han var julkula hos Unicef förra året, de har aldrig sålt så många julkulor förut och det är ju kul.
… han får mycket beundrarbrev: Jag är ju en väldigt märklig person, jag gillar inte offentligheten utan har alltid, precis som Tage, värnat mitt privatliv. Det som gäller är det man gjort, inget annat. Det var mer förr, folk vet nog inte om att jag lever fortfarande, ha ha.