Stefan Bergmark. Foto: Olle Jansson

Ny krönikesamling av Bergmark

Fyra frågor Fyra frågor till journalisten och författaren Stefan Bergmark, bland annat krönikör i Skånska Dagbladet och Norra Skåne, som i dagarna kommer ut med en ny krönikesamling - Rapport från verkligheten samt en och annan dröm.

Vad är det för verklighet du vill skildra i din bok?
– Det är i första hand min verklighet och mina drömmar men eftersom det är en bok som tar upp olika samhällsfrågor så finns väl ett visst anspråk om allmängiltighet. Politisk men ur ett personligt perspektiv.

Kan man se den som en slags fortsättning eller uppföljning på dina förra böcker Rapporter från ställen jag brukar hänga på och Rapporter från den här sidan planeten?
– Nej, den nya boken är fristående liksom de två tidigare samlingarna krönikor. De liknar dock varandra på så vis att det är texter som inte är dagsaktuella. Mycket av det jag skriver annars är kommentarer om saker som sker i nyhetsflödet och är gammalt redan veckan därpå. Sådana texter funkar ju inte att ge ut i bokform. I samlingarna är det krönikor som har ett bäst-före-datum längre fram i tiden.

Formen för dina texter är ju framförallt krönikan. Varför är krönikeformen så användbar?
– Om du menar inom journalistiken så tror jag krönikan är användbar, och under de senaste årtiondena har vi ju haft en kolumnistboom, därför att den är öppet subjektiv. En förklaring kanske är att fler än någonsin är samhällsintresserade och det samtidigt som vi översköljs med information om vad som händer kring oss som aldrig tidigare. Eftersom vi inte har några starka folkrörelser längre, kyrkan och facken har visserligen fortfarande många medlemmar men är inte längre lika idédrivande som förr, så tror jag många på gott och ont tyr sig till enskilda mediepersoner man har förtroende för. Det blir ett sätt att navigera i bruset.
– Fast ibland fungerar det tvärtom. Man läser vissa krönikörer på grund av att de provocerar. Den senare kategorin har väl också en funktion men jag är för konflikträdd för att kunna producera krönikor med den utgångspunkten.

Vad har du för ambition eller mål med ditt skrivande?
– Det är ju ett sätt att försörja sig. Inte särskilt lönsamt men i brist på yrkesutbildning eller starkt karriärsbehov så är det ett ok alternativ. Innehållsmässigt så handlar det förstås om att beröra på olika sätt. En röd tråd för mina kolumner, oavsett om det handlar om kultur, media eller politik, är förstås att få folk att se saker ur mitt perspektiv.
– Med tanke på min mesighet så vill jag helst att alla ska hålla med mig i allt. Men eftersom jag är i opposition mot alla makthavare, oavsett politisk färg eller verksamhetsområde, så är det ju dessvärre inget jag någonsin kommer lyckas med. Jag är nöjd så länge meningsmotståndarna som kallar mig ”politiskt korrekt” eller ”vänsterextremist”, vilka är de vanligaste och ungefär lika ofta förekommande tillmälena, håller en god ton.