Anders de la Motte har skrivit årets bästa svenska kriminalroman. Foto: Gunilla Wedding

Fyra frågor till deckarpristagare

Kulturredaktionen har ställ fyra frågor till Lommabosatta författaren Anders de la Motte vars thriller UltiMatum på söndagen utsågs till årets bästa kriminalroman av Svenska Deckarakademin.

Hur känns det att ha skrivit årets bästa svenska kriminalroman?
– Deckarkademins pris är den finaste utmärkelsen en spänningsförfattare kan få i Sverige och det känns såklart otroligt bra. Jag är både stolt och mycket hedrad över priset, både med tanke på att samtliga nominerade böcker var väldigt bra men också då man tittar tillbaka på vilka som fått priset tidigare under åren. Det är verkligen en ära att sälla sig till den skaran författare.

Vad är det som gör UltiMatum så bra?
– Haha, det är kanske inte jag som ska svara på den frågan utan läsarna. Men jag har försökt kombinera den klassiska polisdeckaren med element ur både politisk- och gangsterthriller och verkar ha fått till en lyckad mix som tilltalar många. Man får både en jakt på en okänd mördare som inte avslöjas förrän på de sista sidorna och samtidigt en högtempoåktur dit, så att säga. Jag har avstått från att göra karaktärerna renodlat onda eller goda. Alla, både poliser, gangstrar eller politiker befinner sig någonstans i en gråskala där de beroende på situationen kan göra både gott och ont. Det gör dem både trovärdiga och relaterbara men också väldigt mycket roligare att skriva om, vilket jag tror ha bidragit till slutresultatet.

Vilken är de bästa svenska och utländska kriminalromaner du själv läst i år?
– Jag fick faktiskt Galveston i julklapp förra året så den låg högt på min lista. Även Kvinnan på tåget som också var nominerad tillhörde mina favoriter. Av de svenska finns det många bra, inte minst de andra fyra som också var nominerade. Årets startfält var ohyggligt starkt!

Hur går det spänningsromanen om din uppväxtort Billesholm som du håller på och skriver just nu?
– Det går väldigt bra, i veckan får min förläggare ett färdigt synposis och lite drygt halva boken medan jag knapprar vidare på resten här i New York, där jag befinner mig just nu för att lansera MemoRandom. Det blir en väldigt annorlunda berättelse från Ultimatum, men samtidigt behåller den mina vanliga kännetecken som högt tempo, många twistar och (hoppas jag) intressanta karaktärer. Här är det kanske också på plats att säga att berättelsen utspelar sig i en fiktiv plats som är lik min uppväxtort men att både personerna och händelserna i berättelsen är påhittade.