Nyfiket närmande till nya musikaliska marker

Recension Helena Josefsson,
Victoriateatern, Malmö den 17 oktober


BETYG: TRE

Till vardags frontar hon softa popbandet Sandy Mouche eller körar för Per Gessle och Roxette, men nu har hon lagt både det ena och det andra på hyllan. Ett tillfälligt(?) sug efter att stå i rampljuset själv har nämligen lett fram till ett album i egen regi. Fast riktigt solo är hon förstås inte, på debutverket Happiness kompas hon av Malmöitiska jazztrion Kontur, och dessa fanns självklart på plats bakom Josefsson denna afton.

Lika självklart var det att låtlistan inte hade någon som helst beröring med Josefssons ordinarie repertoar. Istället handlade det om covers som hämtats från diverse popavenyer både tids- och stilmässigt från sextiotalet och framåt. Som sig bör hade alla sångerna jazzats till mer eller mindre, men oavsett vilket vilade det en lekfull stämning över hela tillställningen som antydde att sångerskan ville pröva sig fram, försöka göra om, botanisera i genrens uttryck och dessutom göra det på ett någorlunda personligt sätt.

Några utflippade, knäppa och arty uttryck á la låt säga Malmökollegan Edda Magnasson – för att nu ta ett konsertexempel från tidigare i år – fick man sig dock inte till livs. Däremot avverkades en skånsk version av Prince I Would Die 4 U, en svängig The Curehyllning i form av Close to Me med lätta improvisationstendenser och en You Don´t Have To Say You Love Me som betonade kontrasterna på ett roligt sätt genom att både bjuda på en stötigt rytmisk vers och en synnerligen gråtmild romantisk refräng.

Sedan fanns det förstås mer traditionella saker också. Det renoldat croonerartade levererades i den egna Happiness och Duran Durans Ordinary World, två fina ballader som onekligen hade gjort sig bra på en rökig jazzklubb. Det hade The Kinks Sunny Afternoon i skön tradjazzig version för övrigt också gjort. Vilket förstås bara bevisar att Konturtrion gjorde ett gott ständigt svängigt jobb åt Josefsson. Ja, och på tal om just kvällens huvudperson. Det är lätt att uppskatta hennes till synes nyfiket storögda närmande till nya musikalisk marker. Det både klär hennes hemvävda framtoning och får henne att stå ut vid sidan om alla coolt glamourösa vokalissor i genren. Allt detta framgick med all önsvärd tydlighet på Victoriateatern.

 

 

×