Gunilla Ericsson som Gonzalo, Jörgen Darfeldt som Alonzo och Frida Andersson som Ariel. Foto: Bodil Jönsson
Frida Schriver som Miranda och Birte Heribertson som Prospera.Foto: Bodil Jönsson

Magisk klassiker

Recension

SCEN
Stormen
Av: William Shakespeare
Översatt av: Carl August Hagberg
Scen: Moomsteatern
Musik: Sergej Rachmaninov
Bearbetning: Per Törnqvist
Regi: Olle Törnqvist
Scenografi & ljusdesign: Hans C Roupe
Kostym: Leif Persson
I rollerna: Birte Heribertson, Frida Schriver, Frida Andersson., Therese Kvist, Niclas Lendemar, Jörgen Darfeldt, Ronnie Larsson, Gunilla Eriksson, Dennis Nilsson, Luis De La Plaza Aguilar

När Moomsteatern i Malmö tar sig an Shakespeares sagospel Stormen har det gjorts gediget dramaturgiskt förarbete. Om pjäsen spelas i sin helhet landar speltiden på flera timmar. Här har den kortats ner till behändiga en timme. Den konstnärlige ledaren Per Törnqvist har bearbetat manus åt Moomsteatern tidigare och den erfarenheten har säkert varit en tillgång när han nu ställts inför en ovanligt svår uppgift. Stormen är en komplicerad komedi med långa repliker, men också en pjäs som lockat till många nytolkningar.
Även regissören har varit väl medveten om ensemblens styrkor och begränsningar vilket resulterat i en version av Stormen som är synnerligen effektiv i dramatiskt avseende och därtill visuellt tilltalande. Det påminner mig lite om magin jag upplevde när jag som barn läste Illustrerade klassiker-serierna. I de mest lyckade versionerna förmedlades essensen av det klassiska mästerverk som utgjorde förlagan. Givetvis var texten starkt bearbetad, men det kompenserades av den visuellt medryckande framställningen.

Det är en skolföreställning jag bevistar och det råder inget tvivel om att pjäsen går hem hos den unga publiken. Ja, som sagt, återupplever jag för egen del ett slags fascination från barndomen, när jag ser denna klassiker i en version där mycket känns igen från traditionella iscensättningar, men där det tyngre stoffet strukits till förmån för bländande effekter och ibland oväntade inslag.
Till exempel har hertigen och magikern Prospero har här gjorts om till den mäktiga kvinnan Prospera, kraftfullt levandegjord av Birte Heribertson. Men mycket annat känns som sagt välbekant. Scenografin med vackra spegeleffekter imponerar och det gör även skådespelarensemblen i sin helhet. Det är i hög grad ett kollektivt kraftprov som visas upp och där alla bitar faller på plats. Musiken är också en viktig komponent och då framför allt Rachmaninovs smäktande och romantiska pianokonsert 2. Och på scen finns det romantik även i form av en gripande kärleksscen när Miranda, spelad av Frida Schriver möter Ferdinand, gestaltad av Niclas Lendemar.

Har då det här underhållande sagospelet i komediton något att säga en nutida publik? Svaret måste bli ja. Shakespeares berättelse om svek, möjlig hämnd och slutligen förlåtelse är allmänmänsklig och tidlös. Alltför ofta görs det Shakespeareuppsättningar där handlingen flyttas till nutid i hopp om att det i sig ska göra innehållet relevant. Men så enkelt är det ändå inte. Det har Per Törnqvist varit medveten om och stället fokuserat på hur texten kan reduceras utan avkall på den konstnärliga kvaliteten. Intressant nog har Carl August Hagbergs gamla översättning använts. Det borde inte fungera. Men det gör det! Jag tycker att det är befriande att se en uppsättning som vågar förlita sig på klassikerns inneboende styrka.

SCEN
Stormen
Av: William Shakespeare
Översatt av: Carl August Hagberg
Scen: Moomsteatern
Musik: Sergej Rachmaninov
Bearbetning: Per Törnqvist
Regi: Olle Törnqvist
Scenografi & ljusdesign: Hans C Roupe
Kostym: Leif Persson
I rollerna: Birte Heribertson, Frida Schriver, Frida Andersson., Therese Kvist, Niclas Lendemar, Jörgen Darfeldt, Ronnie Larsson, Gunilla Eriksson, Dennis Nilsson, Luis De La Plaza Aguilar

×