I Came To See You skildrar en flyktings återkomst till hemlandet. Det blir inte som han tänkt sig. Fr v: Anette Lindbäck, Karim Rashed och Miran Kamala i en laddad scen. Foto: Emmalisa Pauly
Karim Rashed och Miran Kamla i en laddad scen. Foto: Emmalisa Pauly

Stark föreställning om tragisk hemvändare

Recension Pjäsen I Came To See You av Malmödramatikern Karim Rashed sätts upp i en tid då stora skaror befinner sig på flykt från krigszoner.

I Came To See You

Teater

Av Karim Rashed.

Regi: Petra Brylander, Robert Jelinek.

I rollerna: Helen Al-Janabi, Miran Kamala, Anette Lindbäck, Karim Rashed. Scenografi och kostym Caroline Romare.

Ljus- och videodesign: Ulrik Gad.

Ljud: Jonathan Flygare.

Musik: Tarabband.

Mask: Agneta von Gegerfelt. Urpremiär på Intiman, Malmö stadsteater. Lördag den 10 oktober 2015.

Men I Came To See You handlar inte om flykten utan om att återvända till det land som en gång övergavs. Miran Kamala spelar på ett övertygande vis rollen som Salim, en medelålders man som bryter upp från Sverige, för att återvända till Irak och huvudstaden Bagdad.

I den inledande scenen skildras en uppslitande konflikt mellan Salim och hans svenska hustru, Ester. Det framgår att de har barn tillsammans och att Salim egentligen är etablerad i det svenska samhället. Han har alltså inga rationella anledningar att lämna tryggheten och familjen i Sverige. Nej, det som driver honom är en inre längtan och en allmän oro. Allt förklaras inte i ord och i viss mån förblir Salims inre en gåta. Genom ett dramaturgiskt konstgrepp får vi mot slutet av föreställningen se Salims inre värld på scenen. Det sker genom ett slags drömspelsteknik där inre rädslor och konflikter gestaltas i dramatiska scener.

Något måste sägas om den scenografi som Caroline Romare skapat. Den är enkel men suggestiv och ändrar karaktär genom Ulrik Gads ljussättning. Ett lyckat samarbete. Likaså bidrar musiken av Tarabband till att skapa atmosfär och förtätning.

Kan jag, som aldrig behövt fly från mitt hemland, överhuvudtaget förstå vad som pågår inom Salim? Jo, jag tror det. Jag har personer i min bekantskapskrets som flytt från bland annat Irak och Iran, men också från Chile. En av mina närmaste vänner på 80-talet gjorde faktiskt som Salim, bröt upp från ett etablerat liv i Sverige för att återvända till hemlandet. Så ja, jag kan se den här föreställningen med ett visst igenkännande av de konflikter som tas upp.
Många väljer att inte blicka tillbaka, startar ett nytt liv och finner en ny identitet. Det är kanske den vanligaste berättelsen om flyktingen. Därför är det intressant att se en pjäs som berättar en annan, inte helt ovanlig historia, den om individen som drivs av en längtan efter att återvinna något som egentligen gått förlorat i det förflutna.

Fantasin om hemlandet visar sig bedräglig. Salim blir en tragisk gestalt eftersom hans inre föreställningar inte visar sig stämma med den bistra verklighet som möter honom i Bagdad. En av mina vänner som återvände till Chile på 90-talet möttes av en fungerande demokrati, ett helt samhälle. Salim återvänder till ett krigshärjat Irak där väpnade konflikter fortfarande pågår och många hus är sönderbombade eller försvunna. Karim Rasheds pjäs fungerar som en påminnelse om att nostalgiska fantasier oftast inte bör omsättas i konkret handling.

Salims återkomst till Bagdad tycks först gå i glädjens tecken när han återser sin ungdomsvän fotografen Mokhlis, utmärkt spelad av pjäsförfattaren själv. Men det dröjer inte länge förrän gamla motsättningar och en ömsesidig misstro kommer upp till ytan. Det framgår tydligt vad det var som Salim tvingades fly ifrån.
Men var han en svikare? Eller var det andra som svek honom?
Det är komplicerade frågor som kommer fram i ljuset. När så Roaa, kvinnan som var Salims flickvän, dyker upp på scenen sker en ny konfrontation. Hon anklagar honom för svek eftersom han lämnade henne när han gick i exil, men förklarar också att landet han återvänt till är helt förändrat av kriget. Hon säger bland annat: ”Välkommen hit då. Här är landet fullt av begravningsplatser. Moskéer, kyrkor, marknader, floder, broar, caféer. Du kan kasta dig ner vart som helst så hamnar du alltid i en grav. Ge dig iväg! Lämna mig åt min sorg. Mitt hjärta är ingen begravningsplats.”

Kvinnorollerna i pjäsen spelas för övrigt med stor inlevelse av Helen Al-Janabi och Anette Lindbäck som fått några av pjäsens nyckelrepliker när det gäller gåtan Salim.
Genom deras perspektiv på honom blir han lättare att få grepp om. Han är en drömmare och romantiker men det finns en avgrund mellan hans dagdrömmar och den mardröm som i slutet av pjäsen tar form på scenen.

Det är en stark pjäs, koncentrerad i uttrycket och den berör på djupet.

I Came To See You

Teater

Av Karim Rashed.

Regi: Petra Brylander, Robert Jelinek.

I rollerna: Helen Al-Janabi, Miran Kamala, Anette Lindbäck, Karim Rashed. Scenografi och kostym Caroline Romare.

Ljus- och videodesign: Ulrik Gad.

Ljud: Jonathan Flygare.

Musik: Tarabband.

Mask: Agneta von Gegerfelt. Urpremiär på Intiman, Malmö stadsteater. Lördag den 10 oktober 2015.