Ola Cítron, Nanna Nore och Kirsti Öibakken Pedersen i en scen ur Vattenmamman. Foto: Yvonne Erlandsson

Rim, akrobatik och musik på Sagohuset

”Varenda dag vill mamman alltid dricka, så det är jobbigt värre att va hennes lilla flicka”. Nej, flickan K har det inte så lätt, men på Sagohuset berättas hennes historia på rim, med akrobatik, musik och glada färger. Det är en historia om utanförskap, men tanken är att så ett frö hos publiken.
– Du behöver inte vara ensam, säger regissören Stalle Ahrreman.

Vattenmamman heter pjäsen av Isa Schöier och den spelas för barn mellan fem och åtta år. Den offentliga premiären äger rum på Sagohuset i Lund den 27 september.
– Vi tror att föreställningen fungerar för äldre barn också, det händer mycket som passar för dem, säger Stalle Ahrreman.
Mamman dricker, glömmer saker och irrar runt i sin grå snedknäppta kofta. ”Man måste komma med en mugg och sen med två och kanske åtta, för annars kanske mamman dricker ur en potta” konstaterar flickan.

Men flickans utsatthet behöver inte handla rent konkret om en alkoholiserad förälder. Mammans drickande kan symbolisera vad som helst som barnet upplever som udda – och alla barn har någon gång skämts för sina föräldrar.
– Det kan vara så att föräldrarna inte pratar språket och att barnet skäms för det, eller att de har en annan dialekt, säger Stalle Ahrreman.

Många barn har en mamma och pappa som har någon form av problem att dras med.
– Flickan K lever med skulden och skammen, hon ska hela tiden serva sin mamma. Barn tar ofta på sig sådana ryggsäckar, de bär och bär. Men det är när hon säger stopp som något händer.
Flickan får en vän på förskolan som hon kan berätta för. Och att berätta kan göra bördan mycket lättare.
– Om vi bara kan så ett frö och säga; ”lasta av dig, berätta, du behöver inte vara ensam”. Det vill vi att föreställningen står för, säger Stalle Ahrreman.
I foajén kommer man att ha snäckor som utsmyckning.
– Vi ska ha en stor snäcka som man kan gå in i och stänga om sig. Där kan man berätta sin hemlighet, lämna den där och stänga dörren. Det kan också hjälpa.

Till slut blir flickan trött på mammans drickande. Till och med ur toaletten slörpar hon i sig. Och när barnen på förskolan undrar om den där konstiga grå är hennes mamma tar flickan till fantasin.
– Hon gör ett jätte-ljug och säger att det där är inte hennes mamma. Hennes mamma är blå, en vattenmamma från havet, berättar Stalle Ahrreman.
Mamman själv kommer så småningom till insikt om att hon måste sluta tänka bara på sig själv och vara tillsammans mer med sitt barn.
– Det är inte bara ett lyckligt, lyckligt slut, men det är ändå så att lilla K får somna i mammas famn. Vi vill nå mycket med föreställningen, men vi vill också lämna öppet för tolkning, säger Stalle Ahrreman.

På scen står Nanna Nore som flickan K, Ola Cítron som hennes vän och grannen och Kirsti Öibakken Pedersen som mamman och som musiker. Kirsti har också skrivit musiken till föreställningen.
– Fantastisk, ovanlig barnteatermusik som det är härligt att kunna bjuda på, säger Stalle Ahrreman.
Under arbetet med att skriva musiken beskriver Kirsti Öibakken Pedersen att hon suttit hemma och smakat på stämningar i pjäsen.
– Sedan har jag skickat in förslag och delar av musiken har passat in på speciella ställen. Men det var faktiskt regissören som kom på melodin som ligger ovanpå en av sångerna, Drömsång, berättar hon.

Musiken innehåller de stora känslorna.
– Barnen kan ta emot känslorna som förmedlas, de mår bra av det. Och vi vill erbjuda dem det stora musikaliska rummet, säger Kirsti Öibakken Pedersen.
Vattenmamman spelas på Sagohuset till och med den 25 oktober.