Daniel Gustavsson Pech arbetar just nu heltid som översättare från ungerska till svenska. Foto: Gunilla Wedding
Daniel Gustavsson Pech arbetar just nu heltid som översättare från ungerska till svenska. Foto: Gunilla Wedding
Péter Esterházys svenska förläggare Svante Weyler läste ett tal från Esterházy under bokmässans invigning. Foto: Pernilla Ekdahl.
Novellsamlingen Pixel av Krisztina Tóth har översatts av Daniel Gustavsson Pech

”Risken är tyvärr att protester här bara blir vapen”

Redan 2013 blev det bestämt att Bokmässan 2015 skulle ha Ungern i fokus men ingen hade nog föreställt sig att fokus då skulle komma att hamna lika mycket på Ungerns brutala flyktingpolitik som landets litteratur och författare.
– Risken är tyvärr att protester här bara blir vapen för Victor Orbán, eftersom public service i Ungern är så hårt styrt, säger Daniel Gustavsson Pech, som översätter ungersk litteratur till svenska.

Under Bokmässans officiella invigning läste förläggaren Svante Weyler ett tal från den ungerske författaren Péter Esterházy eftersom författaren själv stannat hemma av hälsoskäl. I det filosofiskt kluriga talet riktade Esterházy mot slutet kritik mot bemötandet av flyktingar i Ungern.
När Ungernmontern lite senare också invigdes hölls samtidigt en tyst manifestation mot landets flyktingpolitik (läs mer i artikeln här bredvid).
Men Daniel Gustavsson Pech, som har skrivit en artikel i Tvärdrag om Viktor Orbáns riktiga ansikte och som också ska tala på Internationella Torget under rubriken ”Orbán tar inte ansvar – han sprider skräck”, menar att det är viktigt att inte glömma litteraturen på mässan.
– Det bästa sättet att påverka situationen är nog att låta författarna här som har en bred Ungernbild höras. Sedan är det klart att man ska protestera också, säger han.

Daniel Gustavsson Pech har översatt fem-sex romaner, ett par diktsamlingar och även en del dramatik från ungerska till svenska och arbetar heltid som översättare just nu. Han är i grunden litteratur- och teatervetare men en exfru med ungerska föräldrar gjorde att han bodde i Budapest och studerade ungerska under en längre period. När han sedan kom tillbaka till Sverige fortsatte han att plugga ungerska i Uppsala. Genom arbetet med kulturutbyte på Svenska institutet lärde han känna många översättare och så småningom började han själv översätta några ungerska dikter till svenska.
– Sedan fick jag ett erbjudande från Norstedts 2008 om att översätta en ungersk roman. Det var Attila Bartis Stillheten och jag tog mig an den med viss fasa. Men det var roligt! Fast jag minns att jag körde fast redan på första sidan och fick hoppa fram lite. Men sedan lossnade det.
– Jag har alltid gillat att skriva själv, det är det där att få texten till bra svensk litteratur som är roligast.

Vad är svårast med att översätta från ungerska?
– Allt är svårt. Att det är ett henspråk till exempel, ungerskan har inget genus. Man kan skriva en hel roman utan kön på huvudpersonen och hen känns inte tillräckligt etablerat i svenskan för att använda än. Sedan är grammatiken bakvänd men vad gäller prosa är det inte så svårt. En mening är ändå en mening, men med lyrik är det värre, det kan vars så fragmentariskt. Sedan är ungerskan också så kompakt.

Som exempel visar Daniel Gustavsson Pech den ungerska poeten Dénes Krusovzsky lyriksamling Att gå sönder är så (utgiven av Malmöförlaget Rámus, reds anm.).
– Den här titeln är två ord på ungerska men på svenska blir det fem.
Det senaste åren har Daniel Gustavsson Pech bland annat översatt den kultförklarade ungerska författaren László Krasznahorkai och han berättar att till exempel Motståndets melankoli stundtals var väldigt svår.
– Det är långa meningar som gör att man kör fast och sedan är han så spränglärd. Det kan handla om musikteori, om en kropps förruttnelseprocess och då är det mycket man måste ta reda på. Samtidigt är det tjusningen för då lär man sig massor också. Att försöka hitta något som kännetecknar ungersk litteratur i allmänhet vill Daniel Gustavsson Pech egentligen inte ge sig in på men efter en stund funderande svarar han ändå:.
– Kanske kan man säga att mycket handlar om utsatthet och maktrelationer. Krizstina Tóth, som jag översatt, skriver till exempel om maktlöshet och även Krasznahorkai.

Ungern har en historia av väldigt kort tid med demokrati och det är kanske det som gör att mycket handlar om individen mot makten. Krisztina Tóth tillhör den yngre generationen av ungerska författare och om man spanar efter trender där menar Daniel Gustavsson Pech att hon och andra yngre författare ofta gräver där de står och har ett råare språk.
– De äldre som Imre Kertész, Péter Nádas och Péter Esterházy skriver mer i en historisk kontext.

Har den politiska situationen påverkat litteraturen då?
– Det intressanta i Ungern är att litteraturen ändå är så fri. Statens inblandning är väldigt liten så det är svårt för dem att påverka. Men å andra sidan lyfter man aktivt fram gamla högerförfattare på ett ganska otäckt sätt nu med statyer och jubileum. Man har också tagit fram en statlig serie med en ungersk kanon. Så påverkan handlar inte om att man tar bort utan snarare att man lägger till och då är det ofta dåliga författare som hade sin storhetstid mellan 1900 och 1940 och som man tycker har blivit bortsorterade av socialismen.

Än har den rådande situationen i Ungern inte hunnit sätta så stora spår i litteraturen, men Daniel Gustavsson Pech tror att den kommer att börja sippra in.
– Det finns ju hos Krisztina Tóth till exempel. I novellsamlingen Pixel finns bland annat en novell handlar om en romsk pojke som misshandlas till döds. Hon skriver också om antiziganism och rasism. Och Dénes Krusovzsky skickade nyligen en dikt med båtflyktingar som motiv.