Recension

Ända sedan urpremiären på Broadway hösten 1959 har The Sound of Music, den lika fantastiska som sanna historien om Maria Augusta von Trapp älskats av teaterpubliken världen över. Anledningen är förstås inte enbart Marias märkliga levnadsöde, som hon själv har berättat om i sina memoarer, utan i minst lika hög grad radarparet Richard Rodgers-Oscar Hammersteins musik och sångtexter. Och det blev givetvis inte sämre av att musikalen så småningom kom på bio med Julie Andrews i rollen som klosternovisen Maria, som fick ta hand om både kapten von Trapps sju barn och, så småningom, även kaptenen själv.
På Det Ny Teater i Köpenhamn kunde man beskåda The Sound of Music redan för drygt tio år sedan. Men nu tyckte man alltså att det var hög tid att presentera den fascinerande historien igen för sin trogna publik. I torsdags kväll var det stor premiär och som väntat visste jublet inga gränser. Som Maria får vi den här gången se Maria Lucia Heiberg Rosenberg, som åtminstone stampubliken känner igen som Belle i Beauty and the Beast eller som en av huvudrollsinnehavarna i Les Misérables. Den bufflige – åtminstone till att börja med – kapten von Trapp gestaltas av Jens Jacob Tychsen, välkänd även på vår sida av sundet som Jacob Kruse i TV-serien Borgen och som Herr Weyse i Badhotellet.

Både Maria Lucia Heiberg Rosenberg och Jens Jacob Tychsen är utomordentliga i sina roller. Heiberg Rosenberg verkade dock lite osäker i början av första akten. Det kunde antingen bero på att hon drabbats av premiärnerver eller att hon faktiskt skulle vara en aning osäker, eftersom hon plötsligt blev tvingad att byta sitt trygga klosterliv mot en turbulent tillvaro som barnflicka hos den militante, fyrkantige, ensamstående, stormrike sjubarnspappan kapten von Trapp på dennes chateaux strax utanför österrikiska Salzburg. Fast successivt vinner hon förstås såväl publikens som kapten von Trapps och – inte minst – de sju barnen von Trapps hjärtan. Och hennes sång är perfekt i sammanhanget, välljudande och fri från operafasoner.
Jens Jacob Tychsen, som fått den svåra uppgiften att spela von Trapp, gör det med glans och med glimten i ögonvrån. Bit för bit mjuknar han upp, tack vare Marias närvaro, och visar upp en värme och mänsklighet, som man till en början inte trodde att han hade särskilt mycket av. Att Tychsen, förutom att han behärskar musikalgenren, även är en driven dramatisk skådespelare framgår med all önskvärd tydlighet.
Men Maria och kaptenen får ursäkta. Det är ändå de sju barnen som är huvudpersoner i The Sound of Music. Var teaterledningen har hittat dem kan man ju fundera över samtidigt som man tappar hakan. De sjunger, dansar och agerar på ett sätt som gör att man omedelbart tar dem till sitt hjärta och faller pladask. Äldsta systern, Liesl, spelad av sjuttonåriga Clara Rugaard-Larsen, som även var med i Mary Poppins härom året, är ljuvlig, sjunger fantastiskt och agerar som om hon aldrig gjort annat. Och det kanske hon inte har heller. Och lilla Martha Fogh Duelund, som fått rollen som lillasyster Gretl, är helt oemotståndlig. Oemotståndlig, fast på ett helt annat sätt, är även abbedissan, operasångerskan Louise Fribo. Hon har nämligen fått på sin lott att framföra ett av The Sound of Musics verkliga höjdarnummer, ”Stig op på bjerget”, eller ”Climb Ev´ry Mountain” som sången heter i original. Och som hon gör det!

Vad som gör att The Sound of Music känns alldeles extra angelägen och aktuell den här gången är förstås familjen von Trapps dramatiska flykt. De tvingas överge sitt älskade Österrike till följd av Hitlers och nazismens intrång. Parallellerna till allt det fruktansvärda som händer i dag i Europa är uppenbar och kan knappast förbigå någon.