Opinion

Dela makten

Storköpenhamn Foto: TT
Opinion
Opinion Hur ska samarbetet i Öresundsregionen fungera?

Hur ska samarbetet i Öresundsregionen fungera? Danskarna ser det som ett samarbete mellan tre regioner, två danska och en svensk. Bland annat vill de att Danmark ska ha huvuddelen av styrelseplatserna i projektet kring ”Greater Copenhagen”. Sverige ser det istället som ett samarbete mellan två länder. Det som talar för den svenska tolkningen är att länderna ska dela lika på kostnaden. Sverige kan inte rättfärdiga att lägga stora summor på en verksamhet där Danmark fattar de tunga besluten, vilket blir konsekvensen av att två danska regioner alltid står för majoriteten. Det är en fördel för Malmö och Skåne att ligga så nära en av Europas största städer. Där finns resurser som Skåne direkt eller indirekt får del av. Men det är också en fördel för Danmark och Köpenhamn att kunna marknadsföra en storstad som Malmö som ett slags yttre del av Köpenhamn. Man kan peka på att Köpenhamn är en sådan jätte att man har spridit sig till Sverige. ”Storköpenhamn” är i sanning stort. Det är rimligt att Skåne och kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh sätter emot dansk dominans. Om danskarna ska ha två tredjedelar av inflytandet kan de inte betala hälften av kostnaden. Att vara en köpenhamnsk satellit är bara gynnsamt för Skåne om man har inflytande. Annars blir det farligt nära slöseri med skånska skattebetalarnas pengar. Det är dock en bra idé att samarbeta i Öresundsregionen, särskilt om det handlar om konkreta saker som näringsliv eller klimat och inte om slogans och loggor. Storköpenhamn blir som region nästan lika stor som hela Sverige. Det finns en oändlig potential för till exempel jobbskapande om man sköter sina kort rätt. Förhoppningsvis går dessa problem att lösa. Men det vore tacksamt om danskarna försöker vara förstående inför att de svenska politiker som håller i börsen också måste förklara för sina väljare vad pengarna använts till.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Klimatförändringar gör dig sjuk

Opinion
Opinion

WHO kommer med tuffare riktlinjer kring luftkvalitet. 200 medicintidskrifter skriver i ett gemensamt upprop att den globala uppvärmningen måste hållas nere. Klimatets inverkan på hälsan blir alltmer uppenbart.

Ungefär sju miljoner människor dör varje år i förtid på grund dålig luft. Även låga nivåer av kvävedioxid och partiklar ökar risken för sjukdomar som KOL, hjärtinfarkt, diabetes och stroke.

Det konkreta behovet av ren luft för att rädda liv och förhindra sjukdomar går hand i hand med det generella klimatarbetet. Klimatfrågor bör i högre utsträckning diskuteras från ett hälsoperspektiv för att bli lättöverskådliga. Utsläppen dödar, helt enkelt. Mest illa far som vanligt fattiga i utvecklingsländer, men ett fasaväckande stort antal personer i välfärdsländer utan fattigdomsproblematik dör direkt eller indirekt av klimatförändringar.

Det har visat sig att även låga halter orsakar hälsoproblem, lägre än man tidigare trott, så Sverige är inte undantaget. En studie på demens visade att även i en stad som Stockholm, som internationellt sett har bra luftkvalitet, fanns ändå tillräckligt med föroreningar för att skulle leda till hjärt-kärlsjukdom, vilket i sin tur påverkar demens.

Under torsdagen hålls ett möte i Bryssel om hur EU kan och ska anpassa sig till WHO:s krav på tuffare riktlinjer. EU länge varit alltför förlåtande och tillåtit högre halter av partiklar i luften än vad WHO rekommenderar: något som leder till allvarliga hälsoproblem som i längden kommer att kosta unionen fantasisummor om man inte bryter tendensen.

Miljoner utsläppsorsakade dödsfall låter skrämmande, men Johan Kuylenstierna, forskningsledare på Stockholm environmental institute, påpekar att det finns stora vinster med att dra ner på utsläppen även för den urbana trivseln. Städer anpassade för cykel och med lättillgänglig kollektivtrafik är inte bara bättre för hälsan, utan också bättre för den mentala hälsan och vackrare att vistas i.

Opinion

Fråga Lund om GAL-TAN

Opinion
Opinion

I en intressant debatt hållen vid Lunds universitet funderade höger och vänster på hur man kartlägger svensk politik och om det bör ske på en vänster-högeraxel, eller med hjälp av andra verktyg.

Deltagarna enades om att de tyckte den under senare år populära GAL-TAN- skalan var värdelös. Statsvetaren och kulturskribenten Johan Wennström menade att den målar upp en falsk dikotomi mellan ”goda och onda” och att inga politiska partier kan vara konsekvent ”auktoritära”, som är en av värdena som mäts med GAL-TAN-skalan. Statsvetaren Anders Sannerstedt menade att ett argument mot GAL-TAN var hur svårt det är att placera ett parti som Liberalerna på en sådan skala.

Visst finns element av politisk astrologi, eller bluffteorin om de fyra färgerna, över GAL-TAN även om testet, likt personlighetstester, är ganska roligt att göra.

Hur väl fungerar den klassiska höger-vänsteraxeln jämfört med GAL-TAN? Sannerstedt placerade Sverigedemokraterna i mitten, medan Wennström inte tyckte SD enkelt kunde placeras på skalan alls. Debatten kring GAL-TAN:s brister visade varför man tyckte att en ny mätsticka behövdes från början.

Det har blivit alltmer intressant att fråga sig vilka eventuella värderingar som ligger bakom hur väljarna röstar eftersom vi har en mycket rörligare väljarkår än tidigare och därmed också hur de politiska partierna beskriver sig själva ideologiskt.

Opinion

Ingen ökning av dödligt våld

STOCKHOLM 2018-10-18Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi Foto: Malin Hoelstad / SvD / TT / Kod: 30212** OUT DN, Dagens Industri (även arkiv) **
Foto: Malin Hoelstad/SvD/TT
Opinion
Opinion

Brå:s kartläggning som visade på att invandrade och personer med utlandsfödda föräldrar var överrepresenterade i brottsstatistiken väckte stor uppmärksamhet när den släpptes. Den enkla förklaringen på siffrorna var att invandrare var kriminella, något som främlingsfientliga personer och partier längre hävdat.

Ny forskning från kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki ger delvis en annan förklaring. Det dödliga våldet har minskat bland svenskar, vilket gör att invandrare är överrepresenterande för att brottsligheten inte har minskat i samma utsträckning i de grupperna. Brottsligheten ligger helt enkelt kvar på samma nivåer som tidigare.

Många läste Brå:s siffror och menade att man inte kunde dra några långtgående slutsatser förrän man svarat på frågan om varför invandrare är överrepresenterade. Sarnecki säger att han är förvånad över resultatet.

Sarnecki finner föga förvånande att det är de minst integrerade som begår brotten: de som aldrig kommer in i samhället. Fler invandrare har inte lett till fler brott. Fler dåligt integrerade har lett till att det dödliga våldet ligger kvar på samma nivå, men är begränsat till en viss typ av gärningsmän.

Den kommande valrörelsen kommer i stor utsträckning att präglas av missnöje med lag och ordning (eller ett underskott på det) och specifikt av gängkriminaliteten. Den mörka bilden av ett samhälle som är på väg åt fel håll modereras här av att brottsligheten inte har ökat generellt, utan biter sig kvar på höga nivåer i vissa grupper. Det är dessutom de grupper man kunde gissa sig till har problem med kriminalitet, vilket gör att man kan fokusera tydligt med insatser.

Man ska ta Brå:s slutsatser på allvar och tala uppriktigt om överrepresentation av utlandsfödda, även om man får akta sig för att glida över i rasism. Att det dödliga våldet generellt har minskat är goda nyheter, vilket kan vara värt att komma ihåg som motgift mot svartmålning av vart samhället är på väg. Sarnecki:s studie svarar inte på alla frågor, men ställer just de följdfrågor som behövs.

Opinion

Vem kör din taxi?

Opinion
Opinion

En taxichaufför i Malmö dömdes i september för våldtäkt på en sextonårig flicka. Övergreppet hade kunnat förhindras: mannen var sedan tidigare dömd för våldsbrott och borde ha förlorat sin taxiförarlegitimation. Istället fick han varningar och kunde fortsätta köra, fast han bevisligen var en farlig person.

Många tar taxi hem för att de vill känna sig trygga. Det gäller förmodligen flickor och kvinnor i särskilt stor utsträckning. Man kan trött fråga sig vad som är vitsen med systemet om man låter kriminella och våldsamma personer köra taxi. I det här fallet var taxichauffören dömd för att ha misshandlat sin fru och för ett antal trafikbrott, vilket bara det borde göra honom mindre lämplig som yrkeschaufför. Att mannen dömts för att ha köpt sex är kanske mindre relevant, även om även det visar att det inte är någon laglydig person det handlar om.

Man blir full av beundran för den utsatta flickan som har sinnesnärvaro nog att spela in chauffören och skicka meddelanden till vänner om att han var hotfull, så anklagelserna inte kan avfärdas med det vanliga påståendet om att ”ord står mot ord” när gärningsmannen nekar. Mannens påståenden om att den sextonåriga flickan frivilligt har velat ha sex med honom under taxifärden motsägs av inte bara flickans inspelning, utan mystiskt nog av en inspelning mannen själv gjort.

Markus Edsbagge, sektionschef på Transportstyrelsen, säger till Sveriges Television att taxiförarlegitimationer oftare blir återkallade numera, men att det i mannens fall var en förmildrande omständighet att misshandeln av hustrun inte skett under arbetstid. Att en taxichaufför kan begå våldsbrott på sin fritid och sitta instängd med kunder i en bil känns lång ifrån säkert, även om Transportstyrelsen i det här fallet följt praxis. Enligt Edsbagge får mannen sannolikt inte köra taxi på tjugo år. Det rimliga vore om man under de här omständigheterna förlorade möjligheten att ha taxiförarlegitimation, för kundernas säkerhet.

Opinion

Ett funktionellt förbud

Protest mot nedläggningen av Plusgymnasiet i Malmö.
Foto: Emil Langvad/TT
Opinion
Opinion

Socialdemokraternas partistyrelse föreslår ett förbud för vinstuttag i friskolor och ett etableringsförbud för religiösa friskolor. Det ena förslaget är bra, det andra dåligt.

På många sätt föreslår partiet ett funktionellt förbud för friskolor, med minskad valfrihet för unga, vilket också lär vara det de eftersträvar. De ser på detta sätt till att friskoleföretag inte vill etablera sig. Vad de bortser ifrån är dels att vinsten för många friskoleföretag är liten, sett till vad de återinvesterar och dels att många vinstdrivande friskolor har nöjda elever och föräldrar. Ett förbud mot vinst hade varit rimligt om skolorna gjorde dåligt ifrån sig. Ett företag som gör vinst är ett företag som går bra och fungerar som det ska. Förslaget är ett slags företagsekonomisk jantelag, vilket i och för sig är mycket socialdemokratiskt.

Skolor borde delas upp enligt bra och dåligt fungerande skolor, inga andra kriterier. Om färre friskolor lockas att etablera sig kommer många unga blir prisgivna åt undermåliga kommunala skolor. Det har uppstått en övertro på att kommunala verksamheter alltid är bättre just för att de är kommunala, men den som gick i svensk skola innan reformen vet att det inte är sant.

Enligt Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, går 72 procent av eleverna i fristående grundskolor i verksamheter som är aktiebolag, som alltså skulle påverkas av ett förbud. Förslaget går förmodligen inte igenom riksdagen, men är ett bra sätt för Socialdemokraterna att nå vänsterväljare under ett valår. Däremot har utbildningsminister Anna Ekström rätt när hon säger att man på detta sätt kan så ett för ett framtida förbud.

Förbudet mot religiösa friskolor har på många sätt dessa skolor själva orsakat genom att missbruka sitt enkla uppdrag med att följa den svenska läroplanen och undvika att lära ut eller tillämpa sådant som inte är förenligt med svensk läroplan eller svensk lagstiftning. Det finns religiösa friskolor som fungerar bra och gör vad de ska, men här är impulsen att förbjuda begriplig.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Wästgötafinans.se

Vilka kriterier måste jag uppfylla för att få ta ett privatlån?

Wästgötafinans

För att du ska kunna få igenom ett privatlån så behöver du uppfylla ett antal kriterier. Dessa kan komma att ändras beroende på vem du ansöker om lånet hos men de följer oftast ett antal generella punkter (mer om det senare) vilka du måste uppfylla för att överhuvudtaget kvalificera dig för privatlånet.

Vad är ett privatlån egentligen för något?

Innan vi går in på dessa kriterier, så vill vi kortfattat förklara vad ett privatlån egentligen är för något. Ett privatlån är helt enkelt en form av lån utan säkerhet, vilket innebär att det inte krävs någon form av säkerhet för att lånet ska beviljas.

Det är viktigt att understryka det faktum att själva lånet i sig egentligen kan använda till vad du än önskar. Oavsett om du planerar att renovera huset, boka din drömsemester eller finansiera den senaste elektroniken, är helt upp till dig själv.

Du behöver också vara medveten om att privatlån har flera olika benämningar där termer såsom blanco lån, smslån, snabblån och andra liknande termer som kreditgivare använder sig av för att marknadsföra det till sina konsumenter.

Vilka är grundkriterierna för att få låna?

Privatlån kräver alltid att du uppfyller flera grundkrav för att överhuvudtaget kunna ha möjligheten att ansöka om lånet i först taget. VI kan inte lista alla de kriterier eftersom alla långivare har olika krav, dock så finns det ett antal av dessas som alla kreditgivare tillämpar när det kommer till låneprocessen såsom www.wastgotafinans.se, nämligen följande:

● Du måste vara minst 18 år gammal, vissa aktörer kan kräva att du är äldre än så.

● En deklarerad inkomst krävs, dock så kan summan variera beroende vem du ansöker hos.

● De flesta långivare kräver att deras sökande har ett fläckfritt förflutet utan några betalningsanmärkningar men det finns också långivare som erbjuder lån till personer med betalningsanmärkningar (mer om det senare).

● Du får inte ha ett skuldsaldo hos Kronofogden oavsett hur stor beloppet är.

● Du får inte ha en skyddad identitet

● Du måste även vara folkbokförd i Sverige med en fysisk adress

Förutom ovanstående så kan du även få igenom privatlånet genom att använda dig av en medsökande, som självfallet måste uppfylla grunder kriterierna ovan, samtidigt som hen behöver en stabil och fläckfri privatekonomi.

Kan jag få igenom lånet även om jag har en eller flera betalningsanmärkningar?

Förr i tiden så var det i princip omöjligt att få igenom ett privatlån om man hade en eller flera betalningsanmärkningar. Dock så har det på senare år dykt upp flera aktörer vilka specialiserat sig på att erbjuda privatlån till konsumenter vilka har betalningsanmärkningar i bagaget.

Dessa kreditgivare bedömer varje sökande individuellt vilket innebär att även om du har en eller flera betalningsanmärkningar sen tidigare men har en ordnad ekonomi vid tillfället som du ansöker, så kan du komma att få igenom privatlån.

Du kan även få erbjudanden om en mindre lånesumma än den du ansökt om, men detta är något som återigen sker per individuell basis. Med andra ord så kan du aldrig veta vad som gäller i ditt fall innan du ansöker om privatlånet.

Hur gör jag för att hitta det bästa privatlånet?

Man ska aldrig hoppa på de första erbjudanden som erbjuds utan beakta sina alternativt genom att jämföra ett antal erbjudanden och ställa de helt enkelt mot varandra. Även om det låter som sunt förnuft så skulle du bli förvånad gällande hur många sökanden som hoppar på den första bästa erbjudande som då får syn på. Vi har genom att anamma ovanstående lyckats spara flera tusen kronor per månad genom att helt enkelt jämföra olika erbjudanden.

Opinion

En ofattbar sorg

Opinion
Opinion

Förra sommaren talade hela Sverige om den fruktansvärda tragedin med ”Lilla Hjärtat”, flickan som inte fick växa upp i sitt kärleksfulla fosterhem, utan lämnades till föräldrar som var så illa rustade att ta hand om ett litet barn att Esmeralda inte ens fick bli fyra år. Alla visste hur stor risken var för att hon skulle fara illa, men barnets rättigheter kommer aldrig först i Sverige.

Vi skulle lära oss av detta hemska, så det aldrig hände igen. Ändå kunde man i helgen läsa att ett treårig pojke på Österlen som bott hos sin fosterfamilj sedan han var elva dagar ska tas ifrån dem och skickas till okända släktingar i Nigeria.

Låt vara uppriktiga med vad som sker: ett barn tas ifrån sina föräldrar och skickas till en plats där han kommer att fara illa. Hans utvisade mamma har varit tydlig med att hon inte vill ha honom. Den övriga familjen i Nigeria har inte bra förutsättningar att ta hand om honom.

Vi väljer att göra ett barn föräldralöst. Ett barns förälder är den som matat det och varit dess trygghet sedan födseln. Ingen migrationspolitik i världen kan ändra hur anknytning fungerar. Det lär inte ha funnits någon förälder som inte läst historien om ”Tim” och inte fått ont i magen och tänkt på vilken ofattbar sorg det skulle varit om någon tagit deras barn ifrån dem.

Vi kan lika gärna trycka barnkonventionen på toapapper, för vi skiter i den. Ivern att utvisa asylsökande går före allt.

Opinion

En spretig valbudget

Magdalena Andersson (S) på trappan till riksdagen inför budgetdebatten.
Foto: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion

Magdalena Andersson presenterade en budget med 74 miljoners reformutrymme, som i huvudsak innehöll satsningar på välfärd och sjukvård, men även mot kriminalitet och på klimatomställning. Det är en typisk valårsbudget, men sockrad med extra miljarder som stimulans för ekonomin efter pandemin. Lejonparten av förslagen var kända, men budgeten ger en intressant samlad bild av ett underskottsframkallande pengaregn över välfärd, rättssystem och klimatomställning som försöker blida både Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Man kan glädjas åt att Magdalena Andersson inledde genomgången med att kalla klimatet ”vår tids ödesfråga”. Den senaste FN-rapporten om risken för att hamna på 2.7 graders uppvärmning gör att ingen politiker med statsministerambitioner kan strunta i frågan. Stödet till klimatsmart industriteknik är otillräckligt, men en början. Att industrin ställer om är ett villkor för att Sverige ska kunna bli fossilfritt.

Familjeveckan är en dålig idé, precis som när Socialdemokraterna presenterade den som valfjäsk 2018. Den svenska föräldraledigheten är redan generös och dyr och det finns andra åtgärder som skulle gynna barnfamiljer som har det svårt mer än extra semester. Just nu kan man se problem som kraftig underbemanning inom barnpsykiatrin, samtidigt som fler barn mår dåligt.

Arbetslösheten är en svår fråga, inte minst långtidsarbetslösheten. Löftet om Europas lägsta arbetslöshet är sviket. Det är svårt att inte vara skeptisk till arbetsmarknadsåtgärder i form av påhittade anställningsformer. Stefan Löfvens 90-dagarsgaranti ledde som vi sett inte till att unga fick hjälp. Introduktionsjobben lär tyvärr inte heller göra det. Anställningsformer mitt emellan arbete och ”sysselsättning” har inte gjort det historiskt.

Det är rättvisande att Magdalena Andersson talar om ”polisanställda” och inte poliser när det gäller satsningarna på trygghet. Det utbildas för få poliser för att man ska kunna hålla sina löften om fler poliser, så det kommer att handla om civilanställda.

Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Andersson menade under partiets presskonferens att det är ovärdigt att vi har fattigpensionärer i Sverige. Det är välkommet att pensionerna verkar bli en valfråga, diskussionen behövs om huruvida vi ska acceptera att vissa inte kan leva på sin pension.

Andersson ondgjorde sig över ”kaosprivatisering” av arbetsförmedlingen. Åter glömmer vänstern att Arbetsförmedlingen inte förmedlar arbete. Borgerliga partier som drivit på för en reform har inte gjort det av elakhet, utan för att det finns en bortre gräns för mycket skattepengar man bör pumpa in i en myndighet utan att se en förbättring. Vill man råda bot på långtidsarbetslösheten är inte arbetsförmedlingen lösningen, utan bland annat att göra det lättare att skola om sig och utbilda sig för att kunna matchas med bristyrken.

Sverigedemokraterna har historiskt velat att vi ska ”hjälpa på plats” istället för att ta emot flyktingar, samtidigt som Oscar Sjöstedt kritiserar att det budgeteras för mycket pengar till internationellt bistånd. Vi ska med andra ord inte hjälpa alls.

Det blev otympligt när Magdalena Andersson skulle svara på frågor om en socialdemokratisk regering och statsminister kan sitta kvar om budgeten faller. Andersson var tvungen att låtsas att hon inte var Stefan Löfvens givna efterträdare och en självklar kandidat till statsministerposten. Typiskt socialdemokratiskt, men om och hur Sverige kan fungera budgetmässigt med den nuvarande politiska splittringen är i högsta grad relevant för en budget som slår knut på sig själv för att blidka ett parti i mitten och ett på vänsterkanten.

Opinion

Morgan då och nu

Morgan Johansson har bytt uppfattning om språkkrav.
Foto: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion

Morgan Johansson har länge stått i framkant både för att försvara Socialdemokraternas invandrings- och asylpolitik, men också för att kritisera andra partier i frågan. Ofta har tonläget varit hårt från hans sida. Men den hårda retoriken har kommit att klinga alltmer tomt i och med att Socialdemokraterna som en följd av växande nackdelar med en stora invandringen - höga kostnader, långtidsarbetslöshet, bristande integration och gängkriminalitet - har tvingats till en omprövning av den förda politiken.

Medan Morgan Johansson är en av våra mest erfarna politiker så är Anders Holmberg i SVT en av våra allra skarpaste intervjuare. Därför var det något av ett mästarmöte när de två möttes i veckan i SVT:S fördjupande intervjuprogram 30 minuter.

Anders Holmberg gick rakt på sak och drog upp gamla uttalanden av Morgan Johansson som mycket hårt kritiserade kravet på språkkrav för de som vill permanent stanna i Sverige, ett krav som lanserades av Folkpartiet när Lars Leijonborg var partiledare. Den gången beskrev Morgan Johansson förslaget i svidande ordalag som ”bedrövligt i sin utstuderade ömklighet men typiskt för en politiker som inte är så noga med de grundläggande värderingarna”.

Numera har däremot förslaget tagits upp och gjorts till en del av den Socialdemokratiska regeringens politik.

Ett klassiskt talesätt lyder: försök inte förklara, det blir bara värre. Så blev det när Morgan Johansson försökte försvara sig med att den egna politiken hade det ädla syftet att underlätta integration medan Lars Leijonborg ägnade sig åt främlingsfientligt röstfiske.

Det är inte fel att politiker ändrar uppfattning. Nästan alla partier har anammat en mer restriktiv invandringspolitik när nackdelarna har växt dem över huvudet. Men det handlar nog inte enbart om ett omtänkande i sakfrågor. Snarare är det så att partierna har varit så angelägna om att markera avstånd till Sverigedemokraterna att de blivit vad Olof Palme en gång kallade för "fångna i sin egen retorik." Det blev viktigare att markera avstånd till SD än att göra seriösa politiska avväganden. Därför har Sverige gått från att ha en mer generös invandrings- och asylpolitik till att vara ungefär lika restriktiv som andra länder.

Lars J Eriksson

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL