Jenny Milewski. Foto: Gunilla Wedding
Jenny Milewski. Foto: Gunilla Wedding
Jenny Milewski. Foto: Gunilla Wedding
Jenny Milewski, författare.

”Skrivprocessen är svårast”

Andra gången gillt, del 2 av 3 Jenny Milewski älskar skräck och vill dela med sig av den kärleken. 2012 debuterade hon som författare med skräckromanen Skallpelldansen och i september kommer bok nummer två, Yuko, där ett japanskt spöke hemsöker en svensk studentkorridor.
– Det är så häftigt att den är klar men också läskigt, konstaterar hon och fingrar på det alldeles nytryckta exemplaret av Yuko som precis anlänt med posten. Nu är den som den är och går inte att ändra.

Jenny Milewski
Född: 1971 Bor: I Hjärup
Bakgrund: Studerade ekonomi vid universitetet i Linköping men hamnade sedan i reklambranschen och arbetar nu som copywriter. 2012 debuterade hon som författare med skräckromanen Skalpelldansen på Telegram förlag och numera håller hon även skrivarkurser. Aktuell: Med Yuko som kommer ut på Styxx förlag 9 september. Jenny Milewski ska också prata skräck på Bokmässan i Göteborg med Mats Strandberg och John Ajvide Lindqvist
Jenny Milewski om …
… skräckgenrens ställning i Sverige: ”Genren är fortfarande ganska smal här. John Ajvide Lindqvist Låt den rätte komma in blev visserligen lite av ett genombrott men fortfarande är till exempel deckare mycket större. Men det blir en stark skräckhöst nu i alla fall – John Ajvide Lindqvist kommer med en ny, Cirkelnförfattaren Mats Strandberg har också skrivit en skräckroman, Färjan, och så min Yuko då. Och min agent säger att det finns ett stort intresse för svensk skräck utomlands också.
… om att skriva alla de otäcka och många gånger äckliga scener som hennes böcker innehåller: ”Scenen från bårhuset i Yuko tycker säkert många är väldigt äcklig till exempel men jag tyckte den var jätterolig att skriva och mina kompisar brukar säga att äckel är min bästa gren. Jag gillar att se hur man kan vrida saker så att de bara blir värre och värre och vill också att skräck ska väcka känslor men det får aldrig bli spekulativt. Det måste motiveras av historien. Sedan har jag mina gränser. I Skalpelldansen är seriemördaren en som torterar och i verkligheten hade det säkert inbegripit sexuellt våld också men det ville jag inte skriva så där fick realismen stryka på foten.
… om hur hennes skrivprocess ser ut: ”Jag gör synopsis och en scenlista med stolpar på allt som ska med i varje scen – miljö, dialog och så vidare och har så mycket stolpar att det bara är att skriva sedan. Jag är ju filmnörd också och tänker mycket film när jag skriver.”

Det går inte att ta miste på Jenny Milewskis kärlek till genren när man läser Yuko. Här möter man den nyblivna ekonomstudenten Malin som flyttar in i en sliten studentkorridor i Linköping.
Till sin förfäran får hon veta att en japansk utbytesstudent, Yuko, nyligen har tagit livet av sig i hennes badkar. Snart står det också klart att Yuko inte lämnat korridoren – någon ställer till oreda i skohyllan och smäller i dörrar, vatten svämmar över på oväntade ställen och Malins badkar fylls av långa, svarta hårstrån. Och det här är bara början.

I Skalpelldansen mixade Jenny Milewski ett klassiskt gotiskt skräcktema med splattergenren och seriemördare och i Yuko ville hon pröva att blanda amerikansk collegeskräck med japanska spöken.
– Att komma på idéer är inget problem för mig, säger hon. När jag började med bok två var det svåra själva skrivprocessen och att hitta tiden att skriva mellan jobb, hushåll, barn, hund och annat. Efter debuten är man fortfarande nybörjare som författare och jobbar ofta heltid med annat.
Skalpelldansen skrev Jenny Milewski som en personlig utmaning, I stället för att springa maraton eller göra en klassiker bestämde hon sig för att skriva en bok. Hon skrev och skrev och skrev om – helt utan förväntningar.
– När den sedan blev utgiven kom förväntan på bok två från mig själv, läsare och förlag, säger hon.
Från början var det tänkt att Yuko skulle komma ut redan 2013 men så blev det inte alls. Förväntan, andraboksångesten och heltidsjobbet gjorde att allt blev för mycket. Jenny Milewski gick in i väggen och bokutgivningen sköts upp. Så här i efterhand konstaterar hon att resultatet blev en bättre bok.
– Det är så lätt att falla in i att man ska skriva en bok året, jag ville det själv också. Men jag skriver inte serier och det innebär att jag måste börja från början. Det är nya personer, ny miljö och mycket research.

Och så var det det där med skrivprocess och engagemang för boken och glädjen i att skriva som hon var tvungen att hitta tillbaka till.
– Med Yuko provade jag först samma sätt som med Skalpelldansen men det tog så lång tid så jag började söka efter olika processer och metoder kring att skriva. Jag läste mycket och lärde mig så mycket att jag numera håller skrivarkurser. När Jenny Milewski väl hittade fram till sitt sätt att skriva hittade hon också tiden och engagemanget.
– När jag kom i det läget att boken var det första jag tänkte på morgonen och det sista jag tänkte på innan jag gick och lade mig då var jag hemma och då hittade jag tiden också, små snuttar här och var.

Att bok nummer två skulle bli en skräckroman var självklart. Jenny Milewski älskar som sagt skräck – både film och böcker – och motiverar sitt skrivande med att hon vill dela med sig av den kärleken, roa sig själv och prova så mycket nytt i genren som möjligt. Förutom skräckteman har hon dessutom alltid olika frågor hon vill utforska i det hon skriver.
– Skräck är väldigt bra på att vara idébaserat, säger hon. Tänk bara på Frankenstein som handlar om människan som leker Gud eller Dracula som tar upp den tidens sexualskräck.
I Skalpelldansen undersökte Jenny Milewski underhållningsvåld och i Yuko handlar det om kulturell förståelse och kulturkrockar. Och så ville hon skrämma sin man ordentligt.
– Han tyckte inte att Skalpelldansen var speciellt otäck, berättar hon, Så jag började fundera över vad som skrämmer mig mest och kom fram till att det är japanska skräckfilmer. Japanska The Ring är den otäckaste filmen jag sett. Varför är den det? Jo, för att den också är främmande. Någonstans där började jag fundera över vad som skulle hända om man placerade ett japanskt spöke i svensk kontext.

Den svenska kontexten blev den där studentkorridor i Linköping där Jenny Milewski själv har bott som nybliven ekonomistudent på 1990-talet. En viktig poäng med att Yuko också utspelas på 90-talet, förutom att Jenny Milewski kände sig hemma i tidsperioden, var också att man inte visste mycket om japanska spöken i Sverige då.
– Det som driver historien är att ungdomarna i korridoren inte förstår vad japanska spöken är, förklarar Jenny Milewski. De försöker hantera spöket utifrån helt fel kontext.
Jenny Milewski var heller ingen expert på japanska spöken när hon började skriva Yuko så arbetet har inneburit mycket research inom området och hon har lärt sig så mycket att hon fått hålla föredrag om det.
– Japanska spökhistorier är så annorlunda mot svenska. Här är det ofta människor som kämpar emot och man kan vinna mot spökena. I japanska spökhistorier är människorna obetydliga och det finns heller ingen väg ut eller någon rättvisa.
Redan i inledningskapitlet i Yuko inser man att det här är en historia som inte slutar väl och för Jenny Milewski var det viktigt att slå an en sorgsen ton direkt.
– I riktigt bra skräck ska det finnas ett stråk av sorg. Bra zombiefilmer har det och Frankenstein har det. Det är också viktigt att det inte finns något hopp och att det bara blir värre och värre.

När Jenny Milewski nu äntligen gått i mål med Yuko hoppas hon bara att läsarna ska tycka om den – och bli rädda. Och nästa skräckroman är redan på gång. Skrivprocessen sitter på plats och ett nytt tema och en ny frågeställning snurrar i hennes huvud.
– Min nya bok ska handla om vårt förhållande till saker och ägodelar, om det är vi som styr över sakerna eller tvärtom, avslöjar hon.
Gunilla Wedding

Jenny Milewski
Född: 1971 Bor: I Hjärup
Bakgrund: Studerade ekonomi vid universitetet i Linköping men hamnade sedan i reklambranschen och arbetar nu som copywriter. 2012 debuterade hon som författare med skräckromanen Skalpelldansen på Telegram förlag och numera håller hon även skrivarkurser. Aktuell: Med Yuko som kommer ut på Styxx förlag 9 september. Jenny Milewski ska också prata skräck på Bokmässan i Göteborg med Mats Strandberg och John Ajvide Lindqvist
Jenny Milewski om …
… skräckgenrens ställning i Sverige: ”Genren är fortfarande ganska smal här. John Ajvide Lindqvist Låt den rätte komma in blev visserligen lite av ett genombrott men fortfarande är till exempel deckare mycket större. Men det blir en stark skräckhöst nu i alla fall – John Ajvide Lindqvist kommer med en ny, Cirkelnförfattaren Mats Strandberg har också skrivit en skräckroman, Färjan, och så min Yuko då. Och min agent säger att det finns ett stort intresse för svensk skräck utomlands också.
… om att skriva alla de otäcka och många gånger äckliga scener som hennes böcker innehåller: ”Scenen från bårhuset i Yuko tycker säkert många är väldigt äcklig till exempel men jag tyckte den var jätterolig att skriva och mina kompisar brukar säga att äckel är min bästa gren. Jag gillar att se hur man kan vrida saker så att de bara blir värre och värre och vill också att skräck ska väcka känslor men det får aldrig bli spekulativt. Det måste motiveras av historien. Sedan har jag mina gränser. I Skalpelldansen är seriemördaren en som torterar och i verkligheten hade det säkert inbegripit sexuellt våld också men det ville jag inte skriva så där fick realismen stryka på foten.
… om hur hennes skrivprocess ser ut: ”Jag gör synopsis och en scenlista med stolpar på allt som ska med i varje scen – miljö, dialog och så vidare och har så mycket stolpar att det bara är att skriva sedan. Jag är ju filmnörd också och tänker mycket film när jag skriver.”