Årets festival lockar med runt 20 utställningar med fler än 50 fotografer. Bland dem finns stora namn som konstfotografen Duane Michals, Hassebladpristagaren Boris Mikhailov, som personligen besöker festivalen, och konstnären Tacita Dean. Häromdagen blev det också klart att den nyligen bortgångna svenska fotografen Lars Tunbjörks prisade utställning Vinter ska visas.Precis som tidigare år festivalcentrum vid Kasernplan med utomhusutställningar, seminarier, Artist talks, en fotoboksdag, föredrag och mycket annat. Allt med ordet fiktion som ledord.
– Det handlar också om krocken mellan verklighet och fiktion, förklarar Thomas H Johnsson. Vi har cirkulerat kring ordet fiktion och så blir det ungefär som när man spelar biljard att en boll slår i väg en mängd andra. Fotografen Thomas H Johnsson har varit konstnärlig ledare för festivalen, som görs i samarbete med Landskrona kommun, sedan starten 2013 och berättar att han och många kollegor länge hade pratat om att det skulle behövas en fotofestival i Sverige.
– Vi sneglade lite på Frankrike och så föll allt på plats 2013. Vi började planera så sent som i mars och skulle ha festivalen i augusti. Det vara bara att ta fram telefonbok och kontaktlistor. Men jag jobbar å andra sidan bäst med kniven mot strupen.

Från och med i år delar Thomas H Johnsson det konstnärliga ledarskapet med fotografen och regissören J H Engström som var gästkurator 2014 och på grund av det stora besökstrycket har festivalen i år utökats från tre till hela tio dagar. Bortsett från detta tycker Thomas H Johnsson egentligen inte att festivalen har förändrats så mycket.
– Förutsättningen från början var en festival jag själv skulle kunna tänka mig att gå på och så tänkte jag högsta nivå direkt, förklarar han. Jag ville inte att det skulle vara långsamt och trevande. Och jag tycker att vi lyckades med det.Thomas H Johnsson menar att man i dag pratar mycket om att fotointresset i Sverige har ökat de senaste åren men samtidigt ser han att kunskapen minskar och menar att festivalen också har en viktig pedagogisk uppgift.
– Landskrona fotofestival vänder sig till alla fotointresserade men vi har också många seminarier som är för yrkesfolk och bjuder in föredragshållare som ger både perspektiv och kunskap.

Årets festival är upplagd så att utställningarna är öppna under hela perioden, 20-30 augusti, medan seminarier och andra aktiviteter är samlade till de två helgerna. Första helgen blir det bland annat Portfolio Review for antagna fotografer på Landskrona stadshus, Artist talks på både Landskrona Teater och Landskrona museum, föredrag om bokprojektet History of European Photography och om tjeckiskt fotografi och så fokus på fotoböcker.
– Det senaste åren har fotobokssamlandet vuxit i Sverige, berättar Thomas H Johnsson. Jag älskar själv fotoböcker och om jag går på en fotoutställning går jag oftast igenom snabbt för att få en känsla och sedan köper jag boken för att kunna sitta länge. En utställning plockas ner men en bok finns kvar.

Även film är en viktig del av fotofestivalen. Bland annat visas fotografen Mia Engbergs film Belville baby, Bio Maxim visar Jordens salt om fotografen Sebastião Salgado och så är en av årets nyheter filmfrukost med de två konstnärliga ledarna
– The Curators choice.
– Vi fick välja varsin film så jag valde Bo Widerbergs Elvira Madigan och JH John Cassavetes Skuggor på Manhattan. Elvira Madigan var fotografen Jörgen Perssons genombrott.Utrymme blir det också för lokalt foto. Festivalen samarbetar till exempel med alla skånska fotoutbildningar i en speciell utställning som eleverna fått söka till och fotosällskapet Urinvånarna i Landskrona har en egen utställning som curerats av fotografen Hans Jonsson.
– Urinvånarna ville vara med redan i fjol, berättar Thoma H Johnsson, men då kände jag att jag inte kunde ställa ut något jag inte sett. De struntade i mig och gjorde en guerillautställning i stället. Sådant gillar jag så i år är de inbjudna som en paraplyorganisation.

Vad ser du själv fram emot mest under fotofestivalen?
– En av mina favoriter är franska fotografen Alexia Monduit som jag såg på Paris Photo och tyckte var otroligt bra. Så personligen ska det verkligen bli extra spännande att träffa henne. Sedan är det viktigt att säga att det här också är en mötesplats och jag ser mycket fram emot att sitta och prata med alla och jag jobbar verkligen på att alla ska prata med alla.

Slutligen, kan du tipsa om hur jag som vanlig fotointresserad besökare ska lägga upp mitt besök?
– Först och främst ska du känna dig som en av alla andra här, vi har ingen hierarki. Du kan börja med att sätta dig i festivaltältet, ta en kopp kaffe och känna dig som hemma. Sedan tycker jag du ska se utställningen i Landskrona konsthall
– festivalen är ju byggd utifrån den och där finns bland annat Tacita Deans The Green Ray. När jag så den första gången blev jag helt tagen. Sedan tycker jag att du ska ta del av utställningar lite överallt till exempel Doug Rickards. Han är en mycket speciell fotograf.

Scenen är ett fikarum på Ingvar Kamprad Designcenter i Lund. Det här är Ulrika Sandéns arbetsplats, en byggnad tillhörande Lunds universitet. Ulrika Sandén har något finurligt i blicken och skrattar ofta under intervjun. Hon älskar att analysera och plocka isär uppgifter och undersöker dem noggrant. Om något är motsägelsefullt låter hon omgivningen få veta det, eller skrattar åt saken om situationen så tillåter. I höstas disputerade hon i innovationsteknik efter att ha intervjuat 19 cancersjuka patienter och 17 anhöriga för att sammanfatta hur de hanterar tillvaron med cancersjukdom. Ulrika har själv erfarenhet av att ha haft en tumör som opererats bort och har nyligen fått vetskap om att det sannolikt finns något tumörliknande på en annan plats i hennes hjärna. På frågan hur hon mår i dagsläget svarar hon:

– Jag är inte frisk, men jag mår bra.

I vardagen övar sig denna nyfikna och envisa kvinna i att leva efter den teori hon själv iakttagit under sin forskning, att fokusera på nuet. Att dela upp tillvaron i korta tidsrymder och göra något vettigt med tiden inom ett kort tidsspann. Skriva ned planer och lämna dem därhän, inte älta. Göra något altruistiskt, alltså att hjälpa någon annan, till exempel att stångas mot sjukvårdsadministrationen vilket hon tränat på. Söka gemenskap och leta upp umgänge.

Vad är viktigt för dig i dag?

– Att ha champagne på kylning och så är det nog att få till en vettig vårdsituation för mig själv.

Ulrika Sandén växte upp i Tumba i ett akademikerhem med naturvetare, föräldrarna var kemist respektive mattelärare, och bröderna växte upp och utbildade sig till ingenjörer. När Ulrika var barn drömde hon om att bli skådespelerska eller få Nobelpriset och var säker på att hon skulle arbeta med något där hon behövde ”tänka efter riktigt ordentligt”, som hon uttrycker det. Hon valde att utbilda sig till socionom vid Lunds Universitet när tiden var inne. Under studieåren hade hon små epileptiska anfall, hon föll bort i medvetandet korta stunder, eller fick fokala anfall, ofrivilliga ryckningar av armar och ben, och vården tolkade situationen som ångest. Ulrika gick i terapi i många år och berättar skrattande:

– Jag har rett ut alla problem med alla i familjen.

– Men så träffade jag en klok äldre läkare på en vårdcentral som tyckte att jag skulle göra en MR, en magnetröntgen, berättar hon.

Upptäckte tumör med röntgen

Det ledde till upptäckten av en tumör, en cysta trodde sjukvården då att det var. I samma veva flyttade Ulrika och dåvarande sambon till Växjö och Ulrika sökte en second opinion på Lunds universitetssjukhus. Lundasjukhuset erbjöd förtur i operationskön och tumören opererades bort. Det var en oerhört svår tid då sambon lämnade henne, under förevändning att han skulle på en affärsresa. I själva verket kom han aldrig tillbaka. Den närmsta tiden efter operationen hade Ulrika svårt att laga mat och gick ofta vilse. På jobbet hade tumören ställt till svårigheter innan den opererades bort. Ulrika hade problem med minnet och hade i rollen som socialarbetare tagits ifrån sin delegation att betala ut bidrag för att hon inte mindes att hon redan betalat ut bidrag. Hon var arg, förtvivlad och sjukskriven. Efter hjärnskaderehabilitering på Orup i Höör började livet återkomma. Hon lovordar betydelsen rehabiliteringspersonalen har haft för henne.

– Vårdpersonalen där har trott att jag skulle komma tillbaka, men att jag behövde mer tid, förklarar hon och berättar om mångårig stöttning.

Vägrade sjukpensionera sig

Försäkringskassan ville sjukpensionera Ulrika men hon vägrade. Som en kompromiss skrev en försäkringsläkare i ett underlag: ” Kan utföra anpassade arbetsuppgifter i skyddad verksamhet”, återger Ulrika. Hon skrattar högt och ser sig menade omkring i universitetslokalerna. Efter rehabiliteringen började Ulrika så småningom arbeta på deltid igen, och utökade arbetstiden tills hon började känna sig i ganska bra form och blev riktigt äventyrslysten. Hon bestämde sig för att ta ett jobb norr om Poolcirkeln och fick en tjänst i norska Vesterålen. Den här fyraåriga vistelsen kom att göra stort intryck på Ulrika och det blev ett fint minne. I ett litet kargt fiskesamhälle i norska Vesterålen blir hon mottagen av invånarna med öppen famn. Invånarna visar var nycklarna till hemmen ligger, byter dag för vinterbadarna för att hon ska kunna vara med och tar henne på skidturer på fjället och välkomnar henne på familjefester. Och en för henne namnlös man ger henne nycklarna till sin nya Mercedes när hennes bil går sönder. Allt är inte rosenskimrande i byn men gemenskapen är stark, hon är inkluderad och de gör det bästa av livet trots motstånd från en vild och oförutsägbar natur som ibland kräver sina offer.

Ulrika studerar hur människorna hanterar sin vardag och hon kallar teorin som myntades för ”Nuets förnöjsamhet”. Den bygger på att hon observerade hur man aktivt tog tag i saker samtidigt som man accepterade tillvaron såsom den var. I stället för att gnälla att stormen var på väg in så band man fast alla lösa föremål, förberedde sig för det som komma skulle, och när man var klar återgick man till att ha det trevligt i stunden, kanske med en kaffe Bailyes hos grannen.

– Varje gång man bemästrar en situation så växer hoppet. I stället för att hoppas på att stormen inte ska göra så stor skada så förbereder man sig för det som komma skall. Historiskt handlade det om liv och död, konstaterar Ulrika.

Finns en tröst i förberedelser?

Hon har sedan arbetat med att se om ”Nuets förnöjsamhet” skulle kunna hjälpa cancersjuka till en bättre tillvaro. Efter att ha intervjuat cancersjuka såg hon gemensamma problem och önskemål, men där de cancersjuka saknade många av de strategier som hade vuxit fram i generationer i Vesterålen.

– Genom att förbereda sig för olika resultat i samband med en undersökning så kan man lära sig att hantera verkligheten även om den är fylld av sjukdom. Rädslan finns kvar men det är svårt att älta när man har planen klar, säger Ulrika och fortsätter:

– Jag tror det är förödande för självkänsla och den inre hoppfullheten av att känna sig trygg, när cancersjuka blir ombedda att hoppas på goda resultat. Då förflyttar man tanken till en osäker framtid som man inte kan påverka.

När man har planerat, skrivit ned saker eller agerat på annat sätt mot ”fienden” som kan vara naturkatastrofer, sjukdom eller en administrativ sjukvårdsapparat med sprickor, är det dags att göra något välgörande, om så bara för en stund, umgås, uppleva konst eller andra friskfaktorer som går att påverka i samtiden, men inte i framtiden, är en kortfattad beskrivning av slutsatserna.

– Det är inte rocket science jag håller på med, det handlar egentligen om gammalt bondförnuft, säger Ulrika sammanfattningsvis och tillägger:

– Jag tycker att det ska vara upp till varje patient att få delta i sin vård om denne orkar och vill, alternativt att lämna över till läkare om man inte vill.

En som tog det säkra före det osäkra på fredagen var Johannes Høsflot Klæbo. 25-åringen, ett av Norges stora guldhopp inför OS i Peking, flög med privatjet hem från förlägret i italienska Seiser Alm där det norska längdlandslaget suttit fast i karantän de senaste dagarna, efter flera positiva coronafall i OS-truppen, skriver nyhetsbyrån NTB.

Det var Klæbos huvudsponsor som stod för transporten.

– Det hade varit fint om fler åkare hade följt med honom, men landslagsledningen rekommenderade bara en åkare i det lilla planet. De andra herråkarna ska komma hem på ett tryggt sätt i morgon, säger stjärnans manager och far Haakon Klæbo, enligt NTB.

"Bra lösning"

Landslagstränaren Eirik Myhr Nossum:

– För oss handlar det om att få hem folk, och därefter få dem på flyget till Kina. Det här blev en väldigt bra lösning.

Heidi Weng, Anne Kjersti Kalvå och Simen Hegstad Krüger har alla testats positivt i veckan och skapat stor oro i världens bästa längdlandslag.

Fredagens testsvar var dock negativa för alla övriga åkare, skriver det norska längdförbundet i ett pressmeddelande.

"Nya tester kommer att genomföras som planerat i morgon (lördag), och planen är fortsatt att herråkarna reser med flyg till Oslo i helgen. Damerna ska fortsatt följa sin tänkta plan med flyg från Zürich till Peking den 1 februari", skriver det norska förbundet.

"Lite av ett kaos"

Johannes Høsflot Klæbo hämtades på Gardermoens flygplats av sin pappa, som själv isolerat sig de senaste tio dagarna för att kunna träffa sonen inför resan till Kina.

"Det är klart att situationen är omöjlig att överblicka, ja lite av ett kaos", säger Johannes Høsflot Klæbo i ett pressmeddelande.

"Det är fel att säga att man har kontroll för det har vi absolut inte. Men vi i längdlandslaget håller ihop. Här har alla gjort sitt bästa för att inte bli smittade."

Lasse Mannheimer/TT

Det filmade invigningstalat visades under fredagskvällen på Stora teatern i Göteborg men också – för första gången – på 70 biografer över hela landet inför den publik som restriktionerna medgav. Invigningen strömmades också till alla festivalbesökare hemma i sofforna.

– Jag är glad över att vi lever i en tid där vi trots en pandemi har möjlighet att uppleva kulturen på distans, sade kulturministern och konstaterade att pandemin försatt hela kulturlivet, inklusive filmen, i ett "väldigt tufft läge".

– Jag har stor förståelse för att det är svårt att hantera ovissheten, oron för ekonomin, personal och hur pandemin påverkar hela filmens ekosystem framöver. Därför är det glädjande att åtminstone en framåtsyftande process äntligen är på gång – produktionsincitamenten för film, sade Jeanette Gustafsdotter.

När det gällde själva festivalen lyfte hon särskilt fram satsning på hypnosbio, där besökare under några föreställningar på Stora teatern i Göteborg får chans att låta sig hypnotiseras inför filmvisningen.

– Det låter som en otrolig upplevelse.

I fjol gjorde 40 000 digitala festivalbesökare Göteborgs filmfestival till världen största, konstaterade festivalens vd Mirja Wester. Den digitala satsningen fortsätter i år, i väntan på att fysisk trängsel åter blir möjlig.

– Tyvärr är inte omständigheterna riktigt som vi hade hoppats, det kommer inte riktigt att bli den där folkfesten vi hade hoppats med fulla biografer, stimmiga barer och härliga fester. Inte i år – men snart.

Göteborgs filmfestival pågår 28 januari–6 februari.

Erika Josefsson/TT

Så länge som de bästa spelarna var på planen höll MFF bestämt i taktpinnen på ett vinterkyligt Malmö IP.

Sebastian Nanasi är fortfarande tonåring, fyller 20 bast i maj, och låg bakom båda MFF-målen som gav en ledning med 2-0 i den första halvleken.

– Det var en bra början på året, en assist och en hockeyassist. Målet i år är att ta en startplats, och då krävs det många poäng av mig, klargör han på ungdomens självklara sätt.

Nanasi fick operera i en kantroll ute på vänsterkanten. Tonåringen högg som en kobra så fort som han gavs utrymme att visa sin fart och teknik.

– För att ta det sista steget så måste jag bli lite mer intensiv och explosiv, särskilt de tre första meterna i mina löpningar. Jag vill spetsa till allt, säger Nanasi, som har alla de nödvändiga verktygen för att bli en spelare som gör skillnad på planen.

Sarr på väg ut i proffslivet

Vid det första målet såg han till att Jo Inge Berget kunde placera in bollen i tom kasse. Bara minuten senare slog han en läcker genomskärare till Erdal Rakip, som hittade Patriot Sejdiu helt ren framför målet. 2-0 var ett faktum.

Med forwardslöftet Amin Sarr redan på väg ut i proffsvärlden, så behöver Malmö FF fylla på i anfallsbesättningen. Nu visade en inspirerad Jo Inge Berget att han kan kan vara ett tänkbart alternativ allra längst fram i banan.

Den nye tränaren i MFF, Milos Milojevic, tycks inte alls vara främmande för den tanken.

– Han har kvaliteterna som behövs för att spela ”nia”. Berget är skicklig på att hålla i bollen, han är vass i djupledsspelet och har ett bra presspel, säger MFF-coachen om den ständigt löpande norrmannen.

MFF kom till spel utan Amin Sarr, Han ställdes över med tanke på skaderisken, nu när han är nära att skriva på ett utomlandskontrakt. Uppgifter säger att den holländska klubben Heerenveen är berett att betala 24 miljoner för Malmösonen, som började spela boll i AIK Barrikaden.

Förkyld Ahmedhodzic vilade

Inte heller Anel Ahmedhodzic spelade mot Jammerbugt. Det satte förstås genast igång spekulationerna om att han också är på väg ut i proffs-Europa.

– Anel har varit förkyld i veckan, därför valde vi att låta honom vila. Sören Rieks spelade inte heller, eftersom han har en känning av sin gamla skada, påpekar Milos Milojevic.

Den nye MFF-tränaren fick inte börja med en seger, eftersom han bytte friskt efter paus och spelet blev både valpigt och stressigt. De danska gästerna kunde kvittera till 2-2 efter först ett mål från halva planen och sedan en straff.

– Det blev lite för många unga spelare på slutet. Jag är inte nöjd med resultatet, för jag vill vinna alla matcher, förklarar Milojevic.

– Men man ska veta att vi bara har 15 träningar i benen än så länge, säger han urskuldande.

Nu bär det iväg på träningsläger på måndag i Marbella längs med den spanska solkusten. Där väntar träningsmatcher mot betydligt mer kvalificerat motstånd. Först Lokomotiv Moskva och sedan Krasnodar.

– Vi ska se till att bli bättre och bättre, för att komma hem och prestera i 90 minuter mot Gais, säger MFF-tränaren, och syftar på årets första tävlingsmatch i svenska cupen hemma mot Makrillarna söndagen den 20 februari.

Även Sergio Pena och Ismael Diawara saknades i MFF-truppen på fredagen. De är iväg på landslagsuppdrag med Peru och Mali.

På måndag stänger transferfönstret i Europa, och det kan hända saker i helgen för Malmö FF. Men den nye sportchefen Andreas Georgson verkar inte direkt stressad över situationen. Även om han är purfärsk i sin roll.

– Vi sitter starkt både ekonomiskt och med kontraktslägena. Så vi behöver inte forcera fram affärer som inte är bra för klubben, säger Georgson.

Målvakten och lagkaptenen Andreas Palicka är sensationellt tillbaka i handbollslandslagets EM-semifinal mot Frankrike i kväll, bara fem dagar efter att han först testade positivt för covid-19.

Sverige har samtidigt drabbats av ett nytt coronafall, nämligen vänsternian Eric Johansson som missar resten av EM.

Tidigare i dag stod det klart att Hampus Wanne, Niclas Ekberg och Felix Claar alla missar EM-semin på grund av corona. Och i går försvann Lukas Sandell.

Högersexan Daniel Pettersson gör comeback efter sin isolering och även vänstersexan Lucas Pellas och högernian Linus Persson har skrivits in i den svenska truppen.

Matchen mot Frankrike har avkast klockan 20.45 i Budapest. Den skulle egentligen ha börjat en kvart tidigare, men är försenad på grund av att det blev förlängning när Norge slog Island i matchen om femteplatsen.

När Skånskan skrev om ishallen i december hade man fått en saftig elräkning för november månad: 120 000 kronor.

– Även december månads faktura var hög, och det lär januarifakturan också vara, konstaterar Albin Ponnert, ordförande i Höörs Ishall AB och sportchef i Frosta HC.

Just nu håller man på med en avbetalningsplan så att pengarna kan betalas tillbaka under året. Några tillgångar för att betala av alltihop på en gång finns inte.

Den insamling som drogs igång före jul håller nu på att avslutas och har alltså gett 90 000 kronor.

Det är framför allt medlemmar i föreningen och dess närhet som skänkt pengar, men även andra som hört om situationen antingen i Skånskan eller andra medier som rapporterat om saken. Historien har spridits i hela landet.

– Till exempel blev jag kontaktad av en man som kände mig som tonåring och ville skänka en tusenlapp, berättar Albin Ponnert.

Överlag är folk förstående, understryker han.

– Folk har förståelse, alla känner ju till de höga elpriserna.

”Blir tufft”

Lyckligtvis har situationen inte gått ut så mycket över verksamheten. Men hur elfakturorna ska finansieras, även med en avbetalningsplan, är fortfarande ett bekymmer.

– Det blir tufft att få ihop det. Vi måste sätta oss ner och titta på den kortsiktiga ekonomin och utifrån vad det visar kontaktar vi kommunen om en gemensam lösning.

Bolaget sköter ishallen mot ett bidrag från kommunen, i år 1,7 miljoner. Men Höörs Ishall AB vill ha ett nytt, uppdaterat avtal, från och med 2023.

– Det hänger egentligen inte alls ihop med elpriserna, utan det är något vi behöver ändå för att kunna utveckla verksamheten i ishallen, säger Albin Ponnert.

Politikerna i miljö- och samhällsbyggnadsnämnden diskuterade ett e-förslag, som är ett digitalt medborgarförslag, om att det bör byggas en cykelväg från Eslöv-Sallerup till Remmarlövs by.

Minst 50 personer har skrivit under förslaget, och den politiska nämnd som berörs mest av förslaget ska därmed, enligt reglerna, ta upp saken till behandling.

I e-förslaget sägs inget om att cykelvägen ska användas till besök på det populära gårdsbryggeriet i Remmarlöv och dess ölprovningar, men det är tolkningen som den politiska majoriteten i nämnden har gjort.

– De har ju sommaröppet på bryggeriet. Och många vill kunna cykla till den träffpunkten. En stor del av dem som undertecknat förslaget är besökare till bryggeriet. En del bor även utanför kommunen, sammanfattar Bengt Andersson (M), ordförande i Eslövs miljö- och samhällsbyggnadsnämnd och Janet Andersson (S), vice ordförande.

Nämnden hade att besluta om de skulle låta utreda förslaget vidare eller avslå det.

Den politiska majoriteten valde att avslå, men funderar ändå på att lägga in cykelvägen i den cykelplan som Region Skåne har gemensamt med Trafikverket.

– Om vi skulle utreda saken själva inom förvaltningen hade vi fått betala hela utredningen själva. Om vi lägger in den i trafikplanen betalar kommunen hälften och Trafikverket hälften, säger Bengt Andersson.

Han uppskattar kostnaden för bara utredningen till 100 000 kronor, och om man skulle projektera cykelvägen också så hade det kostat ytterligare 400 000 kronor.

– Även om vi utredde och projekterade en sådan cykelväg hade vi inte fått bygga den ändå. Det krävs Trafikverkets tillstånd om vi ska bygga utanför tätbebyggt samhälle, säger Bengt Andersson.

Sverigedemokraterna ville att kommunen själv skulle utreda saken, och reserverade sig vid nämndmötet mot övriga partiers beslut att avslå.

Om cykelvägen skulle hamna i regionens och Trafikverkets cykelplan tar det minst tio år innan den byggs.

– Behovet av den kommer att vägas mot behovet av andra föreslagna cykelvägar i kommunen, säger Bengt Andersson och räknar upp andra cykelbanor som det finns behov av:

– Remmarlöv är inte så stort. Det finns andra som kanske ligger högre i prioriteringen. Det är ganska tuff konkurrens. Vi har ju exempelvis väg 104 mellan Harlösa och Gårdstånga. Där finns redan cykelled mellan en del sträckningar och det finns ett antal orter längs den vägen, säger Bengt Andersson.

Totalt har 343 namn skrivit på listor om Remmarlövs-cykelvägen, insamlade av en av de boende i byn.

I själva förslaget sägs alltså inget varken om öl eller om törst:

– Vi, boende i Remmarlöv önskar en säker cykelväg för våra barn men även för oss vuxna att kunna förflytta oss säker mellan byn och kommunen på cykel eller även kunna motionera till fots och inte utsätta oss för fara för den tunga och snabba trafiken som trafikerar Västra Sallerup och Remmarlöv, lyder förslaget.

Flera organisationer har varit på klassisk ölprovning med visning av bryggeriet på Remmarlövs Gårdsbryggeri. Besökarna har där fått prova gårdens egenbryggda öl och fått en inblick i bryggningens ädla konst.

Skånskan har tidigare berättat om att Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) i december, några dagar innan julafton, beslutade att dra in den privata aktörens tillstånd att driva de fyra boendena för barn och unga som omfattas av LSS.

Myndigheten ansåg att det fanns risk för barnens liv och hälsa. Den privata aktören fick fram till mitten av januari på sig att avveckla boendena som hade plats för femton barn och ungdomar.

Ivo hänvisade i beslutet till att de tidigare krävt åtgärder efter påtalade brister vid tillsyn 2012, 2016 och 2020. Bland annat har barn vid flera tillfällen utsatt andra medboende för våld och sexuella kränkningar. Och barn har även försökt skada sig själva och rymma från boendena.

Efter tillsynen i september 2021 konstaterade myndigheten att ledningen inte var lämplig att driva verksamheten vidare. Bland annat saknades dokumentation och nedskrivna rutiner för avvikelserapporter. Dessutom konstaterades att en stor del av personalen saknade relevant utbildning.

Överklagade beslutet

Den privata aktören överklagade Ivo:s beslut till förvaltningsrätten och begärde inhibition, att beslutet inte skulle verkställas innan frågan avgjorts. Men de beviljades inte inhibition.

– Då var det kört, säger ordförande för den privata aktören.

Han tillsattes när en ny styrelse tog över vid årsskiftet. Och han är kritisk till Ivo:s beslut som tvingat dem att stänga boendena.

– Om man vid inspektionen drog slutsatsen att det var en sådan akut fara för barnen varför väntade man med sitt beslut om stängning i tre månader?

– Normalt sett ger Ivo ett vitesföreläggande för att man ska rätta till brister men det har man inte gjort här. Man ansåg inte att den dåvarande styrelsen kunde klara det. Därför bildades en ny styrelse och jag har mångårig erfarenhet av sådana här verksamheter. Men det struntade man i.

Boendena stängde den 14 januari.

– Kommunerna som placerat barn hos oss har nu fått lösa andra boenden och skolform för dem.

Begärde konkurs

För ett par veckor sedan begärde den privata aktören även sig själv i konkurs, eftersom skulderna inte kan betalas. Det handlar främst om lån på fastigheterna som uppgår till omkring tio miljoner kronor.

Även de omkring sextio anställda måste kunna få lön under uppsägningstiden.

– Det handlar om drygt sex-sju miljoner kronor.

Tingsrätten beslutade om konkurs och enligt konkursförvaltaren Martin Gynnerstedt finns det i dagsläget intressenter av fastigheterna som kan inbringa intäkter.