– Inte precis, säger Saxons sångare Biff Byford på frågan om han vet något om Helgeåfestivalen i Knislinge. Vi har inte alls hört talas om den. Jag kan inte ens uttala namnet. Foto: Kai Swillus

Skivaktuella Saxon huvudakt på Helgeåfestivalen

Nöje De är Sverigevänner, metallegendarer och stilbildare. De är också alltjämt produktiva som få andra. Namnet är Saxon, och i snart fyrtio år har de arbetat i den hårdslående musiken tjänst. Fast historien är förstås långt ifrån över än.

Saxon
Vid bildandet 1976 och två år framåt gick Saxon under namnet Son of a Bitch.
Genom åren har bandet sålt femton miljoner album.
Saxon headlinar Helgeåfestivalen i Knislinge folkets park fredag 31 juli.

Inom kort är deras nya album Battering Ram redo att avtäckas för världen. Det är deras tjugoförsta i ordningen, och ingen är väl direkt förvånad över att de fortsätter släppa musik regelbundet, men ständige frontmannen Biff Byford sticker inte under stol med att kreativiteten inte alltid är på topp. Även metalgubbar kan ha skrivkramp, och det är dessa britter ett passande exempel på.
– Well, så är det ju, suckar han. Men man måste lära sig hantera det. Det är ganska svårt att komma med nya idéer nuförtiden. Särskilt när det gäller lyriken. Vi låser in oss i ett rum om det är jobbigt, och om det inte funkar då går vi ut och tar paus en stund. Men vi är professionella, och då håller det inte att få panik.

Det håller inte heller att dra processen i evighet, som Axl Rose gjorde med Guns N’Roses ökänt försenade album Chinese Democracy för inte så länge sedan. Om tiden och pengarna finns där låter det som en plan, menar Biff. Men annars är det ett annat recept som gäller.
– Ja, om man vill att det ska låta fräscht och livfullt måste man spela in snabbt. Vår typ av musik fångar ögonblicket, och att hitta den rätta känslan med ett band i ett rum är svårt.

Det låter som om ni har ett rätt okomplicerat närmande till den kreativa processen?
– Vi jobbar efter regeln att om vi inte gillar en idé, så arbetar vi inte vidare på den. Man måste vara brutal i det avseendet. Fortsätt inte och gå vidare, helt enkelt. Vi är inte sentimentala; vi inser att allt vi skriver inte är guld. Fast man kan ju alltid gå tillbaka till något sex månader senare ändå för att se om det går att göra något av det då i stället.
Sångaren beskriver lite kryptiskt nya alstret som ”heavy” och ett steg framåt från förra skivan Sacrifice. Det är vidare en ”bra uppföljare”, och en mix av hårdrock och metal med mer fokusering på gitarriff än på sistone. Av denna sammanfattning att döma är det business as usual som gäller. I alla fall håller man sig även denna gång inom de väl inmutade ramarna. Samtidigt avhandlar de nya sångerna inte de sedvanliga historiska slagen och hedersfrågorna, utan något betydligt mer jordnära.
– Titeln Battering Ram syftar på en konsert och den fina atmosfär som uppstår medan den pågår. Så det handlar mest om publiken i en sådan situation. Fast på ett annat sätt går det också att se det som en historia om stormningen av en borg.

På tal om det här med konserter, så är Saxon fortfarande väldigt aktiva. Ni är alltjämt en flitig liveattraktion efter nästan fyra decennier. Var kommer all energi från?
– Vet inte. Förmodligen från Red Bull. Ibland är det svårt, ibland lätt, men vi är i ganska god form. Fast det är tuft med flygandet och jetlagen. Vi kan bli lite deprimerade av det där, ibland, men vi är noga med att ta hand om varandra.

Uppenbarligen är det så. Du och gitarristen Paul Quinn har varit med ända sedan början medan resten av bandet har varit ganska konstant rätt länge vid det här laget?
– Laguppställningen har varit fast nu sedan 1994. Vi är en solid enhet. Men om kemin utanför scen funkar så går det också att hålla ihop. Sedan är musiken förstås viktigast, men det är ett måste att vi alla kan stå ut med varandra när vi ligger ute på vägarna.
Fast den goda (band) stämningen till trots går det inte att komma ifrån att bandet har genomgått en del kriser. Karriären har gått upp och ner, och Biff medger gärna att det sena åttiotalet var en mörk period. Försök att bredda soundet och få hits slog tillbaka och multijätten EMI droppade bandet.
– Ja, då hände inte mycket. Då trampade vi bara vatten, vi var lite vilsna. Men efter skivan Solid Ball of Rock 1991 började kemin fungera. Efter det kom vi på rätt spar igen. Vi fick kontinuitet och folk började kunna förlita sig på oss igen.

Mitt intryck av dig är att du i stort sett arbetar konstant. Men vad gör du när du är hemma? Har du ingen hobby?
– Inte precis. Då spenderar jag mest bara tid med familjen. Jag kanske går ut och handlar, sitter i trädgården eller har grillfest. Jag bara lever mitt liv, helt enkelt. Men om Saxon har ett framgångsrikt album ute följer vi upp det med en turné. Det är trots allt det jag försörjer mig på.

Saxon
Vid bildandet 1976 och två år framåt gick Saxon under namnet Son of a Bitch.
Genom åren har bandet sålt femton miljoner album.
Saxon headlinar Helgeåfestivalen i Knislinge folkets park fredag 31 juli.