Asta Olivia Nordenhof. Foto: Albert Madsen
Yayha Hassan. Foto: Morten Holtum
Julie Sten-Knudsen. Foto: Stuart McIntyre
Amalie Smith. Foto: Laerke Posselt

Engagerande läsning av ung, dansk poesi

Recension

BOK
Nervsystem, Ung dansk poesi
Redaktör: Jonas Rasmusson
Förlag: Ellerströms

I den händelse att någon har missat det så är det lika bra att säga det igen: ung dansk poesi är det senaste årens stora snackis bland poesiläsare. Någonting sker där på andra sidan sundet som gör underverk för poesin. Den växer och frodas och har uppenbarligen sina rötter i en mycket näringsrik jord.
För att försöka förstå varför tar översättaren Jonas Rasmussen ett ordentligt tag om det senaste decenniets unga danska poesi. Han har läst och läst poeter som debuterade mellan 2003-2013, och det finns gott om diktsamlingar som publiceras under den här perioden. Sedan har han sovrat. Kvar har Rasmussen femton författare vars arbeten presenteras i antologin Nervsysten – Ung dansk poesi, utgiven på det Lundabaserade förlaget ellerströms.

En hel rad översättningar av den unga danska poesin finns redan tillgängliga. Många är redan bekanta med namn som Yahya Hassan och Asta Olivia Nordenhof. Ytterligare ett par stycken bearbetas på svenska översättares skrivbord för publicering senare i år. De har kallats för ’Generation etik’, men som vanligt slår poeterna ifrån sig en kategorisering som kommer utifrån. Det hindrar naturligtvis inte dem från att vara aktuella i sitt sammanhang. Nödvändiga till och med.

Med Yayha Hassans debut blev det tydligt att hans röst svarade mot ett behov i det danska samhällsklimatet. På så vis kan man, trots tveksamheterna kring att kategorisera poesin i generationer, säga att det etiska svaret var väntat. Poeten Palle Sigsgaard uttrycker sig så här: ”Man kan ta på sig dikten som glasögon och se: verklighet. Men det betyder inte nödvändigtvis att det inte är bättre att ta på sig verkligheten som glasögon och läsa dikten.”

Att poesin är samhällsengagerad är åtminstone utom allt tvivel. Som poeten Athena Farrokhzad har poängterat, så är detta ingenting nytt för en svensk poesiläsare. De politiska frågor som sprängde vallarna mellan ledarsidor och poesi var i mångt och mycket etablerade i den svenska kulturdebatten långt innan 2003.
Kopplingen mellan form och etik är dock av ett annat slag. Den är på samma gång både ytligare och hårdare formulerad i den danska poesin. Poeterna svär, de säger ”kuk” och ”fuck” i varannan mening. Det är som att de i en och samma gest avvisar och bejakar en stark individualism. Om det är politiskt så är det frågor som rör rättigheter snarare än rättvisa.

Jag håller dock till fullo med antologins initiativtagare Jonas Rasmussen när han i förordet skriver att diktarna har en särskild och stark intensitet, ”ett angeläget och insisterande tilltal som berör”. Varje diktsamling bildar en egen kropp, en organism, med sitt eget nervsystem.
I synnerhet är namn som Julie Sten-Knudsen, Amalie Smith Rasmus Halling Nielsen och Maja Lee Langvad särskilt intressanta. Samt naturligtvis de mer kända som Hassan och Nordenhof.

Gyldendals ambition att publicera unga poeter verkar vara en av de viktigaste anledningarna till att dansk poesi är så vital i dag. Svenska förlag verkar sakna denna ambition. Här ges endast en handfull unga poeter ut på de stora förlagen.
Hur, och om, den danska poesin kommer att påverka den svenska återstår att se. Nervsystem, Ung dansk poesi är i vilket fall mycket engagerande läsning.

BOK
Nervsystem, Ung dansk poesi
Redaktör: Jonas Rasmusson
Förlag: Ellerströms