Vägen ut i världen för Arnold Wernersson började med upptäckter i hembygden. Sedan tog jakten på paradiset vid. Men det har upphört, även om resorna fortsätter.
Nerslagen på en bänk i sitt växthus flödar berättelserna över en kopp kaffe och några marängkakor. Om hur en ung Arnold delade en flaska vin med två vänner. Alla ville de samma sak. Jobba mindre och resa mer. En tid senare hamnade de i dödens dalgång i USA.
– Det var femtio grader varmt och alla vätskor rann av bilen. Vi var fast, säger Arnold Wernersson.
Som så många gånger senare klarade han sig ur situationen. Och resan kunde gå vidare. Även om det fick bli i tvåans växel hela vägen till San Francisco. En motor senare for trion tillbaka till Kanada och sedan vidare – jorden runt i ett och ett halvt år.
– Vi var väldigt olika alla tre, en var ekonomisk och strukturerad, en annan konstnärlig och jag äventyrlig. Allt gick hur bra som helst, säger han och fortsätter.
– Samhället behöver olikheter – det går inte om alla är samma.
För med resorna har det följt lärdomar. Men mer om det senare.
Arnold Wernerssons historia började där han sitter, på gården i Önneköp. Där växte han upp med tre systrar, grisar, höns, kor och ardennerhästar. Tidvis var det hårt arbete men det var ändå en uppväxt med mycket kärlek och skoj. För alla hjälptes åt och vid sidan av gårdsarbetet var det mycket härj.
– Vi hoppade ner i bäcken för att kolla hur djupt det var och klättrade i träden för att ta reda på hur högt vi kunde komma innan vi trillade ned.
Från en radio kom berättelser från fjärran länder om både pygméer och kannibaler. Men då var Arnold Wernerssons dröm att bli fotbollsproffs. Ändå var det resandet som skulle bli hans första passion.
Efter den historiska vinkvällen med vännerna har 160 länder besökts.
Kontakten med hans mor har tidvis bestått i massor av vykort och hon har alltid varit en ständig följeslagare genom livet. Ett par äventyr har hon också hängt med på. Som 80-åring följde hon med till Costa Rica och senaste resan gick till Lybien, då var hon 89-år gammal. Att bjuda igen har varit viktigt, säger Arnold Wernersson.
– Har du varit shysst som förälder får du det alltid tillbaka på ett eller annat sätt. Det är viktigt att ha respekt för dem och hinna lyssna innan det är försent.
Även hans far som gick bort redan 1983 ser han till att hedra ett par gånger om året. Då i form av kaffe och snaps. En tradition han fört med sig från möten med ursprungsbefolkningen i Amazonas.
– Jag tror att det är viktigt att hedra våra anförvanter, säger han.
För med sig från sina resor har han inte bara fått med sig diverse artefakter till sitt Kannibalmuseum. Utan också en hel del lärdomar. Som att väskan ska packas lätt. Eller att de bästa mötena blir till om du reser själv eller med högst en till reskamrat.
– Det gör det lättare att komma i kontakt med folk. På senare år har han kunnat odla sin andra passion. Fotbollen. Och då är det Önneköps IF som gäller.
– Jag blev den äldsta målgöraren när jag gjorde mål mot Gärds Köpinge, det är skitkul, säger han stolt.
Drömmen om det perfekta paradiset har han släppt. En annan lärdom efter alla resor är nämligen att paradiset alltid finns med en. Även om det har både en baksida och en framsida, säger han.
– Önneköp är mitt paradis, i alla fall när solen tittar fram, säger han och reser sig i sitt växthus.
En stund senare står han vid farstun och blickar ut från sin gård.
– Att gå ut näck innan morgonkaffet och slå en drill utan att någon bryr sig, det är högsta livskvalitet.
Loading ...
