Foto: Pressbild

Missa inte Kontrabasen!

Gunnarson är en gudabenådad gestaltare, skriver vår recensent efter att ha sett Kontrabasen.

”Kontrabasen” av Patrick Süskind

Bjärnum stadsteater, 2015-06-26
Regi och skådespeleri: Fredrik Gunnarson
Översättning: Hans Axel Holm
Teknik: Martin Liljegren
Ljus: Carina Persson

I fredags slog skådespelaren Fredrik Gunnarson upp portarna till sin egenbyggda lilla teaterlokal och vilken hejdundrande premiär det blev! En mysig, smart konstruerad salong och en monolog som Gunnarson (till vardags verksam på Malmö Stadsteater) verkligen bottnar i. Redan år 2000 skördade han stora framgångar med just den här pjäsen, och låt det sägas från början att det förtjänar den gode Fredrik nu också!
Föreställningen handlar om en kontrabasist och dennes grådaskigt anonyma tillvaro som orkestermusiker. En desillusionerad medelålders man som för ömsom vimsiga, ömsom ilskna och ömsom ölburkspysande resonemang. Süskinds text rör sig såväl utåt som inåt med tilltagande styrka. Det kontrollerade blir alltmer kaotiskt och det inledande mässandet om kontrabasens överlägsenhet och enorma betydelse för orkestern förbyts snart i åsnan Ior-aktiga självanklagelser. ”Det är ingen som börjar spela kontrabas frivilligt” muttrar den buttre basisten, och betraktar sitt instrument som sin värsta ovän och ett direkt hinder. Ett hinder även i kärlekslivet. Föremålet för de erotiska dagdrömmarna; sopranen Sara, har nämligen den dåliga smaken att äta sjötunga på exklusiva fiskrestauranger i sällskap med gästande stjärntenorer istället för att uppmärksamma bortglömda basister. Ack och ve. Hur gudomligt romantiskt han än stryker stråken från sin plats vid pulpet nr tre, längst bak i orkesterdiket, får han inte någon som helst respons från sitt hjärtas dam. Men skam den som ger sig…
Gunnarson är en gudabenådad gestaltare på så sätt att han med mycket små medel lyckas hålla spänningen vid liv och behålla intensiteten under hela den timslånga monologen. Med hjälp av karaktärens impulser skiftar han temperament och tonfall. En varm och förvirrat humoristisk vändning följs av vemod eller ett plötsligt ett utfall mot den förhatlige Richard Wagner. Med imponerande skärpa klär Fredrik Gunnarson sin misantropiske kontrabasist i en åsiktskostym som rymmer ett universum av inre motsättningar. Det är djupt tragikomiskt, det är ganska rejält musiknördigt och det är samtidigt ytterligt allmänmänskligt. Förtjänstfullt iscensatt och finurligt utfunderat, även om nu ”tänkandet är en alldeles för svår sak för att alla ska hålla på med det”, enligt rollfigurens egen utsago.
Det finns sedan länge en stark teatertradition i Bjärnum – med Casinorevyn och musikteaterskolan – och nu kan alltså byn stoltsera med stadsteater också. Initiativet är gott och resultatet av premiäruppsättningen är långt mer än så. Slutsats; besök Verumsvägen 33 och se ”Kontrabasen”! Det är både du och föreställningen värd!

”Kontrabasen” av Patrick Süskind

Bjärnum stadsteater, 2015-06-26
Regi och skådespeleri: Fredrik Gunnarson
Översättning: Hans Axel Holm
Teknik: Martin Liljegren
Ljus: Carina Persson