Mary Sibande. Let slip the dogs of war. Glasfiber, 2015. Foto. Britte Montigny
Hannelie Coetzee. Ou sog tussen bome (Gamla suggan mellan träden), 2015. Foto: Britte Montigny
Nandipha Mntambo. Sengifikile. Brons, 2009. Foto: Britte Montigny
Igshaan Adams. I am you. Diabas, 2015. Foto: Britte Montigny
Kudzanai Chiurai. Stillbild ur videon Moyo (Pietà), 2013. Foto: Wanås
James Webb. Prayer. Ljudinstallation, 2015. Foto: Britte Montigny

Sevärt och tänkvärt på Wanås

KONST
Barriärer – Samtida Sydafrika
Wanås 2015
17 maj – 1 november

Afrika i allmänhet och Sydafrika i synnerhet är högaktuella på den internationella konstscenen. Årets Venedigbiennal kurateras av Okwui Enwezor som växte upp i Nigeria. En av deltagarna i den Sydafrikanska paviljongen är Mary Sibande. Via Venedig länkar hon Sydafrika till Wanås sommaren 2015.
Sommaren 2015 på Wanås går således i Sydafrikas tecken. Förutom Mary Sibande har ytterligare fem konstnärer handplockats från Kapstaden och Johannesburg. Temat är Barriärer. Barriärer som låser inne men som också leder till gränsöverskridande – politiskt, religiöst, geografiskt, kulturellt. På Wanås synliggjort i figurativa, berättande verk som återspeglar (Syd)Afrikas historia med krig, konflikter och lidande, med religiösa ideologier, sagor och myter. De senare också såväl nordiska som grekiska. I parken, där konstnären Hannelie Coetzee återfann barndomens drömda sagoskog, har hon av trädstammar, grenar och kvistar skapat en väldig vildsvinssugga som kilat fast sig mellan några bokstammar och vid knuten till Kostallet står Nandipha Mntambos bronsbyst Sengifikile på en stensockel. En kvinna med tjurhuvud, en kvinnlig Minotaurus – Minotaurusmyten skildrad ur ett genusperspektiv…

För de enda icke-figurativa bidragen svarar James Webb. I Wanåssjön, under bryggan, finns ljudinstallationen Titel Unknown – en transkription av sälars sång, framförd av en operasångerska och styrd av solens och månens gång. Komplicerad, sällsamt vacker, laddad med mystik och gränsöverskridande men långt ifrån lika allmängiltigt angelägen som Prayer, i ögonblicket det enda verket i Kostallet. På en röd matta är tolv mindre högtalare placerade och fyller rummet med ett väldigt sorl, ungefär som på ett cocktailparty. I själva verket är det ljudupptagningar av böner framförda av ett nittiotal medverkande och bandade i Malmös oerhört många olika trossamfund: kristna, muslimska, judiska, buddhistiska, hinduistiska, sekteristiska… En religionernas samexistens där de enskilda bönerna och rösterna ändå låter sig urskiljas bara man kommer tillräckligt nära.
Också Igshaan Adams bidrag I am you, en skulptur i svart diabas placerad i en glänta i Wanåsskogen, har religion och gränsöverskridande som tema. Skulpturen föreställer honom själv, böjd i muslimsk böneställning, vänd mot Mekka och dold under en heltäckande mantel – en barriär, ett värn mot omvärlden. Adams är liberal muslim, homosexuell, uppväxt i ett kristet hem i skuggan av apartheids klassificeringssystem. Summan av alla dessa rötter blir paradoxalt nog en slags rotlöshet som han med religionen som nav och tillflyktsort utforskar i sin konst.

I Afrika är den vite mannens övergrepp på den svarta befolkningen legio, ett tema som också berörs i Mary Sibandes stora installation Let slip the dogs of war. En kvinna i lång, lila klänning – konstnärens alter ego – kommer rusande nedför en brant följd av en flock rasande hundar och avvaktande gamar. Men hon är inte på flykt. Tvärtom. Hon är en symbol för kollektiv ilska. Hon anför hundarna, antyder revolt, manar till motstånd. Den lila färgen betyder makt fast här knappast traditionell. Under en demonstration sprutade polisen lila färg på demonstranterna för att senare kunna identifiera dem. Det vändes i sin motsats när man dagen efter på husväggarna kunde läsa ”The Purple Shall Govern”.
Om den ständigt pågående dualismen mellan förtryckare och förtryckta, om makt, konflikt och försoning handlar slutligen den samhällskritiske Kudzanai Chiurais extremt berörande videotryptyk från 2011-13 som visas på loftet till Kostallet (ingång från baksidan). I levande tablåer, gestaltade i så långsamt tempo att de agerandes rörelser knappt låter sig urskiljas och därmed återspeglar ett ytterst långdraget händelseförlopp, iscensätter han Skapelsen, Nattvarden (som väcker associationer till fotografen Elisabeth Olson-Wallin snarare än till Leonardo) och Pietá – den globalt giltiga bilden av en sörjande mor med sin döde son i famnen. Det meningslösa våldet i går, idag och förmodligen också i morgon.
Årets huvudutställning på Wanås är ytterst sevärd, tänkvärd, berikande och trots sitt oftast allvarliga anslag lättillgänglig. I mitten av juni kompletteras Barriärer med dels en konsthantverksutställning, dels en tillbakablick på de Performances som skapats under åren. Mot slutet av sommaren kommer årets barnbok. Den växande Wanåspubliken har mycket att se fram mot!

KONST
Barriärer – Samtida Sydafrika
Wanås 2015
17 maj – 1 november