Gunborg (t. vä) arbetade på Botildenborgs mödra- och spädbarnshem och medverkar i Lena Friblicks (t. hö) dokumentärfilm Barnen af Botildenborg (i mitten Gunborgs man Rune).Foto: Jens Nordström
Barnbilder från Botildenborgs spädbarnshem
Lena Friblick. Foto: Gunilla Wedding

Dold historia blev film i SVT

Kultur När Lena Friblick, vd på förlags- och produktionsbolaget Xenofilia, letade efter nya lokaler i Rosengård och hittade det gamla mödra- och spädbarnshemmet Botildenborg fick hon på köpet en stark och viktig historia om ett Sverige som det inte pratas så mycket om. – Det var en berättelse som kom till mig och som bara måste berättas vidare, säger hon om dokumentärfilmen Barnen af Botildenborg som visas i SVT på valborgsmässoafton

Barnen af Botildenborg är en dokumentär gjord av Lena Friblick och Anneli Evers och producerad av Xenofilia i samarbete med Sveriges Television och Film i Skåne. Foto: Anneli Evers och Stefan Hellström.
Klippning: Anneli Evers och Erik Bäfving.
Barnen af Botildenborg visas i SVT ” på valborgsmässoafton 20.00 och i repris i SVT 2 2/5 och 3/5 samt i SVT 24 5/5.
Filmen finns också på SVT Play.

Mellan 1935 och 1971 var det vackra kråkslottet Botildenborg mödra- och spädbarnshem. Dit kom unga och ogifta kvinnor som blivit gravida men inte hade möjlighet att ta hand om sina barn. Syftet med verksamheten var att försöka hitta en möjlighet för mamma och barn att leva tillsammans men det slutade oftast med att barnen blev fosterbarn eller bortadopterade. I dag är Botildenborg ett tomt och övergivet hus i utkanten av Rosengård.
– När det var klart att vi skulle ta över huset började folk höra av sig med sina historier om Botildenborg, berättar Lena Friblick.
Att Botildenborg tidigare varit även barnhem kände Lena Friblick till men historien om mödra- och spädbarnshemmet som startades av den socialt engagerade prästen Hagbard Isberg från Malmö var helt ny.
– Först blev jag helt fascinerad av den här prästen som var socialarbetare och dessutom feminist ut i fingerspetsarna, förklarar Lena Friblick. Tillsammans med Socialdemokraternas kvinnoförbund åkte han bland annat runt och pratade om behovet av mödra- och spädbarnshem där kvinnor som blev med barn utanför äktenskapet kunde få hjälp. Tidigare var alternativet kanske en änglamakerska.
Lena Friblick och producenten Anneli Evers film Barnen af Botildenborg är ändå ingen dokumentär om Hagbard Isberg. I stället valde de att skildra husets historia genom ett antal människoöden – människor som varit barn, mammor eller personal på Botildenborg.

En av de första som hörde av sig till Lena Friblick var Carina som tillbringat sina första fem månader i livet på Botildenborg och gärna ville komma in i huset för att få en känsla för den del av sin livshistoria som hon tidigare betraktat som ett svart hål.
I filmen får man vara med om Carinas besök på Botildenborg och följa henne till olika arkiv där hon letar fakta och minnen om sig själv och husets verksamhet. Med i filmen finns också Robert som även han var barn på Botildenborg tillsammans med sin mamma Aline. Roberts barndom kantades av fosterhem och barnhem. Även Aline får berätta sin historia i starka, känsloladdade scener.
Ett annat perspektiv på verksamheten får man genom Gunborg som arbetade som barnsköterska på Botildenborg och fyller filmen med kärleksfulla minnen av alla de barn hon tagit hand om. I filmen möts också Gunborg och Carina och Carinas svarta hål får plötsligt innehåll.
– När jag träffade Carina första gången så bara kände jag att det här är en berättelse som kommit till mig för att berättas vidare, förklarar Lena Friblick. Under arbetet med filmen fick vi också kontakt med många fler än vi kunde intervjua men i stället bjöd vi in alla till Botildenborg så att Botildenborgs-barnen fick träffa varandra och även träffa Gunborg. Det betydde mycket för många och träffen blev också en del av filmen.
Att göra filmen om Botildenborg utifrån människoöden kändes självklart för Lena Friblick.
– I stället för statistik och diagram ville vi visa människorna och deras historia. Det är ju historier som för oss närmre varandra.
Lena Friblick är statsvetare och journalist i grunden och startade sitt företag Xenofilia 2008 med en ambition att verka direkt i Malmö och skapa en bättre framtid.
– Xenofilia betyder att välkomnar det främmande, förklarar hon. Vi vill jobba med projekt som leder framåt och ger människor möjlighet att mötas.
Ett av Xenofilias projekt är Kryddor från Rosengård där man genom tv-serie, kokbok och kryddvandringar i Rosengård vill skildra Rosengård som en plats med kompetens och kunskap och också har skapat både arbetstillfällen och matglädje.
Just nu jobbar man också med Minnenas arv där man tillsammans med Judiska församlingen och Malmö museer gör en utställning (invigning 8 maj) kring det judiska arvet i Malmö. Som en del i utställningen ingår tio intervjuer med överlevare från koncentrationsläger och deras barn och barnbarn.
Men först är det Barnen af Botildenborg som gäller. Förra veckan var det premiär på Panora i Malmö för alla inblandade och på valborgsmässoafton visas dokumentären i SVT 20.00.
Lena Friblick är också noga med att betona att det här inte bara är historien om ett hus i Rosengårds utkant och en del av Malmös historia.
– Barnen af Botildenborg är en film om en del av Sveriges historia som ingen velat prata om, säger hon. Det känns viktigt att berätta det här för barnens skull och kanske framförallt för mammornas skull.

Barnen af Botildenborg är en dokumentär gjord av Lena Friblick och Anneli Evers och producerad av Xenofilia i samarbete med Sveriges Television och Film i Skåne. Foto: Anneli Evers och Stefan Hellström.
Klippning: Anneli Evers och Erik Bäfving.
Barnen af Botildenborg visas i SVT ” på valborgsmässoafton 20.00 och i repris i SVT 2 2/5 och 3/5 samt i SVT 24 5/5.
Filmen finns också på SVT Play.