Dockan Robert är på besök hos arbetsförmedlingen. Foto: Marcus och Mattias Thernström Florin

Brutal tydlighet hos Malmö Dockteater

recension

scen
Funktionell dumhet
Av: Erik Holmström. Byggd Roland Paulsens reportagebok Vi bara lyder
Dockspelare: Andrea Edwards, Nils Dernevik, Malin Morgan, Märta Lundin, Linus Wincenth, Erik Holmström
Scenografi: Erik Holmström, Emelia Carlsson
Scen: Malmö Dockteater, Malmö

Dockteatern har inga djupa traditioner i Sverige. Det rör sig främst om sagoteater och dockteater för barn, i vissa fall dock spännande och nyskapande. Men en tradition av intellektuell dockteater för vuxna saknas med få undantag hos oss, till skillnad från till skillnadf Tjeckien. Dockteatern är och har förblivit en angelägenhet för barnpublik.
I Malmö saknar dockteatern nästan helt traditioner medan vi på flera håll i Skåne, i Hög och Osby, har väletablerade dockteatergrupper, riktade till barn. Desto mer spännande är det då när gruppen Malmö Dockteater nu slår upp portarna i en ruffig källarlokal i Sofielund, där man ser ut att dela utrymme med en cykelverkstad.
Det är regissören Erik Holmström som flyttat från TUR-teatern i Stockholm till Malmö och utan tidigare erfarenhet i bagaget nu ger sig på något så unikt som ”dokumentär” dockteater. Föreställningen Funktionell dumhet bygger på Lundasociologen Roland Paulsens uppmärksammade studie om sociokultur och arbetsklimat inom en av våra största myndigheter, Arbetsförmedlingen, med titeln Vi bara lyder – en berättelse om arbetsförmedlingen.
Paulsens studie ställer ett antal närgångna frågeställningar, som t ex den hur myndigheten kan sysselsätta allt fler tjänstemän – för närvarande cirka 13 000 – med arbetsuppgiften att förmedla de 40 000 lediga platser vi har i landet till de 400 000 arbetssökande som finns i rullorna.
Det är naturligtvis en ekvation som aldrig kan gå ihop och i alla miljöer där de anställda upplever en ökande känsla av meningslöshet i vardagen så uppstår egenartade vanor och strukturer.
I Funktionell dumhet spelas Roland Paulsen själv, ett antal handläggare och ett par chefer av dockfigurer som genomgående är hållna i gråsvart-vit färgskala och utförda i papier-maché samt kartong. De förs på scenen av helt synliga dockförare medan rösterna kommer från skådespelare vid sidan av scenen.
Det är en estetik som är helt trendig i dag inom konstvärlden, där konstnärsduon Maja Qvarnström och Erik Lagerwall från Malmö på senare tid vunnit uppmärksamhet med sina fullskalemiljöer i kartong och papier-maché, senast på vårsalongen på Charlottenborg i Köpenhamn.

Erik Holmström och Malmö Dockteater arbetar inte i full skala, men väl i skala 1:2, och eftersträvar inte naturtrogenhet. Figurernas innanmäten är väl synliga och spelarna visar också upp mekaniken för publiken allt medan de spelar upp scener ur en arbetsförmedlares delvis absurda arbetsvardag.
I föreställningen kommer Roland Paulsen som docka själv in på scenen och ger en bakgrund till sin undersökning. Därefter vidtar ett pärlband av intervjuscener, arbetsmöten, klientmöten som ger en allt mer bisarr bild av det arbete som Arbetsförmedlingen ägnar sig åt.
I den andra avdelningen drar spelet mer åt det vilda hållet, särskilt på slutet då myndighetens generaldirektör Angeles Bermudez Svankvist ger audiens i Sturebadet eller dåvarande ministern Sven Otto Littorin har en uppsluppen och lössläppt session mitt ute i den vilda djungeln tillsammans med Roland Paulsen.
I kontrast till den välgjorda tittskåpsinteriören blir den här finalen helt underbart tragikomisk.

Föreställningen lockar till många skratt och dess uttrycksmedel är i sig en del av absurditeten i den vardag som skildras. Men här finns också brister. Exempelvis används röstförvrängaren så till den grad av huvudpersonen Roland Paulsen är svår att höra långa stunder. Eftersom han i sina repliker har en del av analysen, är det förstås inte bra.
Föreställningen är också för lång. Dockspel är som sceniskt uttrycksmedel mycket starkare än vanlig scenteater och det gäller därför att skära ned på longörerna. Här återstår en del för regissören och ensemble att göra.
Men som helhet är här en synnerligen påtaglig och burlesk uppgörelse med ett byråkratiskt system som spårat ur och utvecklat sig ett obehagligt kontrollsystem för både anställda och klienter.
Både estetiken och dialogen bidrar till den brutala tydligheten.

scen
Funktionell dumhet
Av: Erik Holmström. Byggd Roland Paulsens reportagebok Vi bara lyder
Dockspelare: Andrea Edwards, Nils Dernevik, Malin Morgan, Märta Lundin, Linus Wincenth, Erik Holmström
Scenografi: Erik Holmström, Emelia Carlsson
Scen: Malmö Dockteater, Malmö