Jacques Zadig arbetar med att tolka de klassiska grekiska myterna.
Foto: Håkan Jacobsson
Jacques Zadig arbetar med att tolka de klassiska grekiska myterna.
Foto: Håkan Jacobsson

Han hittar uttryck i klassiska myter

– Jag låg sjuk i mässlingen och hade så tråkigt. Men så hittade jag en bok i pappas bibliotek, och blev fångad.
Och har så förblivit. Av vad?
– Jag är förtjust i sagor. Men egentligen är det ju människan som intresserar mig.

Det där med idén bakom ett konstverk är alltid svårt att förklara
– Ibland kan det vara ett vardagligt ord som tänder en idé. Eller man kan se en sak massor av gånger, men så, plötsligt …
Jacques Zadig blev speciellt omtalad på 60- och 70-talen med sina bilder mot krig, mot atombomben, hoten mot vår miljö. Han berättar att det började med att han och andra konstnärer blev inbjudna att göra inlägg i debatten om ifall Sverige skulle skaffa en atombomb.
– Innan dess hade jag målat vackert, inte så kontroversiellt.
Men inte desto mindre framgångsrikt. Hans första separatutställning ägde rum på Malmö rådhus 1954 och gav både fina recensioner och god försäljning.

Malmöborna var vana vid konstnärsnamnet Zadig. Jacques Zadigs far William var skulptör.
Jacques Zadig kom inte till Sverige förrän han var fem år. Han föddes i Paris; där fanns en svensk konstnärskoloni. Han berättar att hans födelse ledde till två skilsmässor: hans biologiske far är en egyptisk målare, som hans mor – gift med William Zadig – blivit förälskad i.
Han bodde med mor och mormor i Brasilien i ett år innan William Zadig tog honom med till Malmö. Där bosatte de sig i det hus nära Triangeln som Jacques Zadig fortfarande bor och är delägare i.
Det var inte förrän han var 17 år som sonen förkunnade att han skulle bli konstnär.
– Då får du stiga upp klockan sju på morgnarna och sätta igång och teckna gipser. Du ska inte tro att det blir några sötebrödsdagar, blev faderns svar.
– Men det gjorde jag gärna.

Konstnärsmiljön var han van vid, hemmet hade ofta besök av andra konstnärer och skådespelare och det diskuterades mycket, både det ena och det andra. Dessutom hade hans far svårt att klara en del tunga arbetsuppgifter:
– Jag fick ofta lägga upp hans större skulpturer åt honom. Jag fick mycket formkänsla tack vare det.
Han studerade vid Essem-skolan – som inte var det samma som Skånska målarskolan – i Malmö. Där studerade också en flicka som hette Margit, och de är sedan dess ett par. De har fått dottern Dyveke, som också är konstnär, och sonen Peter, som var pianist. Han gick bort för många år sedan.
Efter Essemskolan fortsatte Jacques Zadig studera på Konstakademin i Köpenhamn. Senare gick han också Grafikskolan på Konstakademin i Stockholm.
Det var alltså för sin samhällsengagerade konst Jacques Zadig blev riktigt omskriven, för sina bilder mot krig. Till exempel sina protester mot Vietnamkriget.
– För mig var det absolut tvunget att uttrycka det.
– Man var ju naiv också, säger han när han ser tillbaka på det:
– Men den där naiviteten är inte bara ett minus. Den ger ju en styrka också, den där tron att man verkligen kan åstadkomma något.
Men det politiska måleriet var bara en del av hans konstnärskap.
– Jag målade hela tiden landskap också. Jag var liksom tvungen att hålla kontakten med naturen, säger han.
– Och hålla liv i familjen, flikar hustrun in.

Nyligen ställde Jacques Zadig ut i Staffanstorp tillsammans med Knut Grane, en kollega och numera Malmökonstnär som han träffade redan under sin studietid på 50-talet och som han fortfarande umgås med.
Knut Grane finns också representerad på väggen hemma hos Zadigs.
Konstnärshem är ofta det ena av två extremer – antingen bara egen konst på väggarna, eller också bara andras. Hemma hos Jacques Zadig är det lite mitt emellan – mycket är resultatet av byten mellan honom och kollegor.
Han tycker om att följa vad andra konstnärer sysslar med, men på senare tid har det inte blivit lika mycket som förut, eftersom ryggen blivit sämre.

Numera handlar det för hans egen del alltså mycket om de grekiska myterna.
Vi gör ett besök i ateljén, högst uppe i huset där han bor. Den kunde han göra i ordning tack vare de pengar han fick in på den där debututställningen 1954.
Då hade redan första barnet fötts och då hade han och hustrun redan hittat sitt sommarparadis. Bröllopsresan 1952 hade gått till Bornholm, och dit har de återvänt sedan dess. Redan i slutet på 50-talet skaffade de sig ett eget ställe där.
Jacques Zadig har flera bilder på gång samtidigt.
– Jag brukar likna det vid att lösa korsord. Om man fastnar på ett ställe, kan man börja på ett annat – och plötsligt ser man vad man skulle göra på det första.

Han beskriver sig som självkritisk till den grad att det hämmar honom ibland.
– Det där har mycket med humöret att göra – ibland tycker jag att ingenting blir bra.
Medicinen mot det är att helt enkelt jobba på, och acceptera att man inte kan ha roligt jämt.

Dagens fråga

Brukar du låna böcker på bibliotek?

Loading ... Loading ...