Tradition är inte något som varit
utan något som pågår
är Sven Midgrens inställning.
Foto: Håkan Jacobsson

Musiker som vill veta vad en låt är

Den 21 mars har han examenskonsert på Barnens scen i Folkets park i Malmö; han har studerat till instrumental- och ensemblepedagog på Musikhögskolan i Malmö.
Han är rotad i den svenska folkmusiken. Men konserten kommer att innehålla en hel del klanger som människor knappast förknippar med folkmusiken, varnar han:
– Det blir jag och en loopstation.
Efteråt blir det dans:
– Spelat till dans är något jag gjort väldigt mycket; det är viktigt för mig att bevara den funktionella delen av folkmusiken.

Till dansen får han sällskap på scenen av Mats Edén och Sara Tufvesson på fioler och Andrea Ek Frisk på slagverk och gitarr.
Det där med vad en låt är är kanske inte speciellt viktigt för publiken att veta, funderar Sven Midgren.
Men för honom var det viktigt, processen, tankarna som frågan satte igång.
– Jag kom från ett håll där jag hade en väldigt tydlig idé. Men genom att problematisera begreppet låt, ställa frågan vad en låt är, ställdes mycket som jag tidigare tagit för givet på ända. Jag var tvungen att ompröva vissa tankar. Och en del av de tankarna vet jag fortfarande inte riktigt var de slutar.

Sven Midgren växte upp i Lund, han mer eller mindre föddes in i folkmusikvärlden.
– Mina föräldrar träffades i Lunds studenters folkdanslag.
Han var i femårsåldern när han började lära sig spela fiol; en kompis mamma lärde ut fiolspel genom suzukimetoden.
Under skoltiden spelade han både klassiskt och folkmusik, var till exempel med i Nordiska Ungdomsorkestern 2001-2004 – då samlas ungdomar från hela Norden i Lund ett par sommarveckor för att repetera och framföra klassiska musikstycken.
– Jag har varit på jättemånga sommarläger genom åren.

Efter gymnasiet har det blivit nästan bara folkmusik.
– Från början hade det väl att göra att den har ett starkare socialt sammanhang – den världen var roligare att vara i. Där kände jag att jag hade en tillhörighet, en plats.
– Den klassiska musiken är mer tävlingsinriktad, kände jag – folkmusiken är mer inkluderande. Och där har jag idéer om vad jag vill göra, jag känner att jag har något att ge i den världen.
Efter ett år på folkhögskolan i Malung – den har inriktning på folkmusik – började han 2008 på Musikhögskolan i Malmö.

2011 tog han en paus för att gå en masterutbildning i nordisk folkmusik. Det innebar en termins studier i vardera Stockholm, Odense, Helsingfors och Voss.
Han gjorde den rundan tillsammans med tre andra, och det var inte långsökt att de bildade ett band. Det heter Tranotra och har två fioler, en klarinett och ett accordeon.
Medlemmarna är spridda över riket, men bandet kan ändå samlas då och då, nu senast för en serie spelningar i Danmark.
Sven Midgren är dessutom med i Reine Steen Trio. Plus en del mer lösa konstellationer – och han har många idéer om andra projekt han också skulle vilja sätta igång.
Som de flesta proffsmusiker trakterar han andra instrument också.
– Fiol och altfiol är de instrument jag använder aktivt. Men som något slags sidoprojekt har jag spelat en del klarinett de senaste åren. Det är kul ibland att ha ett instrument som skiljer sig från ens vanliga.
– Och skönt ibland att inte behöva leverera på en professionell nivå. Och nyttigt ibland att känna på hur det är att vara nybörjare.
För Sven Midgren är alltså lärare i violin. Tills i julas i Helsingborg, det här året arbetar han med musikprojektet Il sistema på Holma i Malmö – det handlar om att väva samman musikundervisning med socialt arbete – Il sistema föddes i Mellanamerika och har blivit mycket omtalat.
– I Il sistema jobbar vi bara med gruppundervisning. Där har jag stor nytta av min bakgrund i folkmusiken, för där lär man bara ut i grupp.

”A world in motion” har Sven Midgren valt att kalla sin examenskonsert.
– Musik i sig går att se som rörelse. Och den kan vara en impuls till rörelse, till dans.
Folkmusik handlar ju mycket om tradition, men den vill han också se som en rörelse:
– Jag vill se traditionen som ett flöde. Den är inte något som har funnits, utan något som sker, en länk mellan då och sedan. Jag vill se den som ett verb, snarare än ett substantiv.
Traditionen handlar inte bara om hur det låter, utan också om hur musik uppstår, hur den lärs ut och förs vidare, om vilken roll den har.
– För min del pendlar det ganska mycket mellan att tänka på det ganska mycket och inte bry mig alls.

Speciellt viktigt tycker han i vilket fall som helst inte att det är vilket instrument man väljer att spela på, även om folkmusiken – som andra genrer – ofta förknippas med speciella instrument, Men fiolen var ju också en nymodighet en gång.
– Min generation folkmusiker lyssnar ju på alla möjliga sorters musik, och spelar kanske annat också. Det är klart att det märks.

Dagens fråga

Klarar Malmö FF att slå Wolfsburg på hemmaplan?

Loading ... Loading ...