Karin Sjölin och Märika Bark ansvarar gemensamt för Malmö stads blomsterprogram
som i år har temat Vintergatan.

Snart grönskar det i Malmös rabatter

Det är tredje året i rad som de båda landskapsarkitekterna tillsammans står vid rodret för Malmö stads blomsterprogram. Deras arbetsplats är just nu föremål för en omfattande omorganisation, men blomsterdelen förblir som den har varit.
– Ja, vi får behålla vår lilla godbit, konstaterar Karin Sjölin belåtet.
För det är så de ser det, arbetet med stadens blomsterprogram. Som den lilla diamanten i det övriga arbetet, vilket för Karin Sjölins del i hög grad har kretsat kring befintliga och/eller historiska stadsmiljöer, medan Märika Bark mest jobbat med planering och utformning av framtida miljöer.
Inte för att de ogillar den biten av jobbet heller, tvärtom. Båda utstrålar en påtaglig dos passion när de berättar om vad de gör, och hur de har funnit vägen dit.
För Märika Barks del tog det ett tag innan hon insåg att det var just som landskapsarkitekt hon skulle omsätta sin konstnärliga ådra. Att hon skulle jobba med formgivning av något slag visste hon, men hon hann avverka ett antal förberedande konstskolor, samt bland annat jobba på universitetsbiblioteket och som kostymör på Ystadsoperan, innan polletten slutligen föll ner.
– Ja, det var först när jag skaffade ett hus med trädgård som jag insåg att ”oj, det här är ju också formgivning”.
Hon började på landskapsarkitektprogrammet i Alnarp 2001, och kvitterade ut sin examen 2007.
Karin Sjölins väg in i yrket var något rakare. Efter att även hon ha haft en uppväxt med konstnärlig inriktning (”jag målade och målade och målade, och älskade det”) kom hon fram till att jobbet som landskapsarkitekt var ett smart sätt att kombinera sin estetiska ådra med det naturintresse hon under alla år kanaliserat via scouting. Hon var färdig 1997, och fick jobb på ett litet konsultföretag i Åkarp innan hon tre år senare började på gatukontoret i Malmö.
– Så jag har varit här i 15 år. Det är inte klokt, haha.
Även Märika Bark hann testa livet som konsult innan hon för fem år sedan slog sig ner på gatukontoret, där hennes väg alltså korsades med Karin Sjölins i det blomsterprogram de båda omhuldar så ömt.
– Inget annat av alla ens projekt ger så snabba och konkreta resultatet, det är nog ett av skälen till att det är så himla roligt, tror Märika Bark.
Karin Sjölin håller med.
– Och så är det väldigt varierat. Vi bemödar oss verkligen om att välja helt olika uttryck från år till år.
Så även denna gång.
– Förra året var temat ”harlekin”, med rutmönster i starka, varma färger. Mycket rött, gult och orange, berättar Karin Sjölin.
– I årets tema, Vintergatan, är signalfärgen tvärtom vitt, förklarar Märika Bark, och visar den inspirationsbild de utgått ifrån i sitt arbete, en drömsk galax vars mjuka, runda linjer verkligen känns långt från fjolårets strikta harlekinrutor.
Sisådär 500 blomsterurnor, 250 amplar och 35 större rabatter har de att fylla, utöver alla blomsterpelare, blomsterklot, fat och balkonglådor som också omfattas av programmet.
– Och de är utspridda över hela staden, även ute i stadsdelarna, vilket är lite unikt. Vanligtvis lägger man betydligt större fokus vid själva stadskärnan, berättar Karin Sjölin.
– Det är en rättvisefråga. I Malmö tycker vi att alla ska få ta del av blomsterprogrammet, förklarar Märika Bark.
Det där är en central aspekt av programmets filosofi, betonar de. Att alla ska känna sig delaktiga. Resonemanget präglar även själva formgivningen.
– Vi kan inte bara utgå ifrån vår egen smak. Tvärtom gäller det att verkligen våga lämna sin egen estetiska sfär, säger Karin Sjölin.
– Vi gör ju det här för Malmöborna. Vi vill variera oss så mycket det bara går, och gärna ge dem en chans att se blommor som de kanske aldrig hade sett annars. Det där lilla extra som gör att man reagerar, säger Märika Bark.
Och reaktioner får de. Mest positiva. De får fundera en stund innan de kan komma på något grepp som vållat upprörda känslor hos publiken.
– Vi har jobbat en hel del med ängsblommor. Det går inte hem hos alla. Men det är verkligen inte många som klagar, tycker Karin Sjölin.
– Det vanligaste klagomålet är nog att en specifik urna har tagits bort. Folk saknar ”sin” urna, vilket är ganska fint, tycker Märika Bark.
Till påsk hoppas de få ut den första omgången plantor, men man kan aldrig veta säkert. Vädrets makter har alltid sista ordet. De förlorar sig en stund i minnen av ohyggligt kalla vårar och oväntat regniga somrar.
– Som när vi satte indiankrasse i hängamplarna, som växte så mycket att den nådde ända ner till marken på grund av allt regn. Det var lite hasard där, om det i stället hade blivit en väldigt torr sommar hade den nog varit alldeles svart av löss i stället, säger Karin Sjölin.
Snart har vi alltså blomsterfägring på temat Vintergatan över hela stan. Men nästa år då? Hur blir det då? Har de tänkt på det. Givetvis. Men de är ytterst hemliga.
– Jag kan i alla fall säga att det är väldigt, väldigt olikt årets upplägg, säger Karin Sjölin.
Märika Bark nickar energiskt.
– Ja, om det årets tema är lite sparsmakat så blir nästa års betydligt vräkigare.